7 anledningar till att vi är rädda för att omvända oss
och varför vi inte ska vara det
Vi är ofta rädda för att omvända oss. Men vi kan få mod från sanningen.
Vi vet alla att varje person behöver omvända sig (se Rom. 3:23). Vi vet att vi behöver omvända oss för att få uppleva sann glädje genom kraften i Jesu Kristi försoningsoffer (se Alma 36:24). Vi vet också att det inte är bra att vänta med att omvända oss (se Alma 34:32–34). Ändå är det så många av oss som gör just det. Varför? Vi vet ju bättre, eller hur?
Ett möjligt svar är rädsla. Oavsett om vi har begått en allvarlig synd som vi behöver bekänna för biskopen eller om vi har några ovanor, attityder eller beteenden som hindrar oss från att vara fullt hängivna mot Herrens evangelium och dess normer, kan rädsla hindra oss från att göra det vi behöver göra för att förändra våra liv.
Här är sju rädslor som kan få oss att skjuta på omvändelsen, och några förslag och metoder som kan hjälpa oss att fatta mod och göra det som vi vet ger oss frid och glädje.
1. Rädsla för att det blir genant
Om jag berättar för biskopen vad jag har gjort så blir han så besviken – och jag blir så generad. Tänk om jag måste berätta det för mina föräldrar! Tänk om andra får reda på det.
Det finns sådant som är värre än att bli generad, till exempel den andliga bördan av outredda synder och förlusten av den Helige Andens sällskap. Även om det är pinsamt att bekänna det du har gjort för biskopen så varar det bara ett ögonblick, och sedan överväldigas du av en känsla av lättnad och glädje. Alla som har bekänt något för sin biskop kan vittna om det.
2. Rädsla för konsekvenserna
Om jag berättar för biskopen om mina synder så kan det bli konsekvenser – som att inte få ta sakramentet, inte få välsigna eller dela ut sakramentet, eller inte få gå ut som missionär när jag vill. Det skulle göra livet så jobbigt.
Kom ihåg att de positiva konsekvenserna av att omvända sig vida överskrider vad som känns som negativa konsekvenser. Fokusera på det goda som Herren lovar dem som bekänner och omvänder sig.
3. Rädsla för ansträngningarna
Att göra de förändringar jag måste göra känns så svårt. Det kan ta lång tid också.
Allt som är värt något kräver ansträngningar. Förlåtelse, frid och andlig tillväxt är bland det mest värdefulla man kan tänka sig.
4. Rädsla för en krossad självbild
Jag är en av de duktiga. Om jag bekänner att jag har gjort misstag så är det kört – jag skulle inte vara duktig längre. Vad skulle jag vara? Vem skulle jag vara? Hellre glömmer jag det bara och fortsätter som om allt var som vanligt.
Vi måste ödmjukt erkänna vår synd inför Gud så att han kan ”göra så att det svaga blir starkt” för oss (Eth. 12:27). Och den bild av dig själv du ska sträva efter att uppnå är den som vår himmelske Fader och Jesus Kristus har av dig: ett Guds barn som, trots att du är ofullkomlig, har en oändlig och gudomlig potential tack vare deras hjälp.
5. Rädsla för att förlora personligheten
Om jag fogar mig efter kyrkans normer så ger jag upp en del av det som är jag, till exempel mina favoritfilmer, teveshower, musik och sätt som jag uttrycker mig på. Jag blir bara en likadan mormon som alla andra. Jag vill hellre bara vara jag.
Genom omvändelse kan du ha den Helige Andens sällskap. Och genom Anden kan du upptäcka en djupare, sannare och bättre personlig identitet. Den är baserad på vem du kan bli i Guds ögon i stället för något som är byggt på den sandiga grundvalen av smaker, preferenser, vanor och egenheter.
6. Rädsla för att misslyckas
Jag har försökt förändra mig så många gånger men fortsätter att göra samma misstag. Jag har kanske fått alla mina chanser. Jag kanske aldrig kan ändra mig. Om jag försöker igen och misslyckas så är det ju beviset.
Omvändelse är inte något som är lätt. Det är inte meningen att det ska vara det. Men det är din väg mot glädje, så fortsätt kämpa. Det finns ingen gräns för uppriktig omvändelse (se Mosiah 26:30). Guds Son gav sig själv som ett oändligt och evigt offer för att sona våra synder så att vi kan bli förlåtna om vi har tro och omvänder oss (se Alma 34:9–16). Uppfattade du det? Oändligt och evigt. Du har inte överskridit gränserna för hans försoning, för det finns inga gränser. Fortsätt att försöka.
Tänk om jag verkligen kan förändra mitt liv. Då kanske det förväntas mycket mer av mig. Kanske är det bättre att leva med mina brister och vara medelmåttig så att jag inte förväntas att ta på mig större ansvar.
Rädsla för högre förväntningar eller mer ansvar kan bero på lathet eller osäkerhet. Men vår himmelske Faders plan handlar om förbättring och framsteg. Du accepterade den planen före det här livet, så omfamna den nu genom att vara ihärdig och ha tro. Försök se det slags person som vår himmelske Fader vill att du ska bli och det slags liv som han vill att du ska ha. Om du faktiskt kunde se den person som du har potential att bli så skulle det vara svårt för dig att ens tro det. Med din himmelske Faders och Frälsarens hjälp har du det inom räckhåll.