De andliga grunderna till kyrkans ekonomiska oberoende
Anpassat från ett tal under 2018 års kyrkohistoriska symposium ”Financing Faith: The Intersection of Business and Religion”, vid Brigham Young University den 2 mars 2018.
Som kyrkans ledare känner vi ständigt vårt stora ansvar att använda det heliga tiondet och de heliga offergåvorna på ett sätt som behagar Herren.
Nyligen fick jag möjlighet att besöka Kirtland i Ohio. På den här historiska platsen, där många av återställelsens storslagna händelser ägde rum, inbjuds besökare att begrunda tron hos och arvet från de tappra män och kvinnor som lade grunden till detta stora verk i de sista dagarna. Tiden i Kirtland kännetecknades av en exempellös tillväxt och andlig utgjutelse, men de flesta av de första heliga var ytterst fattiga och levde under svåra förhållanden. De hade offrat allt – ofta välmående bondgårdar och väletablerade yrken – för att följa Jesus Kristus och hans profet Joseph Smith.
När jag promenerade på denna heliga mark kunde jag inte låta bli att reflektera över den dramatiska kontrasten mellan den dåvarande fattigdomen i Kirtland och kyrkans och många av dess flergenerationsmedlemmars nuvarande relativa välstånd. Herren har välsignat kyrkan och de sista dagars heliga på ett förunderligt sätt!
Det här överflödet av timliga välsignelser bygger på Guds ofta upprepade löfte att ”i den mån som ni håller mina bud skall ni få framgång i landet”.1
Det här löftet har en central roll i Mormons boks berättelser och lärdomar. Det förekommer i 18 olika verser, och i sju av dess 15 böcker. Löftet om framgång som nämns i de här skriftställena är i huvudsak av andlig karaktär, men innehåller också för Guds folk förmågan att åtnjuta ekonomisk framgång och bli timligt oberoende.
Mest slående är att timlig framgång grundar sig i trofast efterlevnad av några vägledande principer som uppenbarades av Herren genom hans profeter och som har blivit en del av sista dagars heligas dagliga liv och kultur. Principerna omfattar bland annat tiondelagen, fastelagen och behovet av utbildning, arbete och oberoende. Kyrkans medlemmar har också fått rådet att leva inom sina tillgångar, att undvika onödiga skulder och att förbereda sig för framtiden genom att skapa timliga reserver, bland annat av mat och ekonomiska resurser.
Medan de här timliga principerna har lärts ut till medlemmarna har kyrkans ledare också tillämpat dem i större skala för hela kyrkan. Kyrkans riktlinjer för ekonomi och investering följer helt enkelt den lära och de principer som den undervisar medlemmarna om. Jag ska nu ta upp fyra av de här principerna.
Första principen: Tiondelagen
I en uppenbarelse som Joseph Smith tog emot den 8 juli 1838 sa Herren att ”de som på detta sätt har betalt tionde, årligen [ska] ge en tiondedel av all sin inkomst”. Det förklarades också att just den här anvisningen skulle ”för evigt vara en gällande lag”2 för alla heliga.
Tiondelagen togs emot den dagen som en befallning från Herren och som återinförandet av en gudomlig lag som hade iakttagits i forna tider av Israels folk. Den var ett tecken på förbundet som Herren ingått med sitt folk: att om de förblev trofasta mot det så skulle han välsigna dem både andligt och timligt. I dag är tiondelagen fortfarande en grundläggande princip som sista dagars heliga följer, oavsett var de bor, deras sociala ställning eller deras materiella omständigheter. Den är också grunden till kyrkans ekonomiska stabilitet.
Sedan jag kallades till presiderande biskopsrådet har jag aldrig slutat förundras över kyrkans medlemmars tro och lojalitet i fråga om att följa den här lagen. Utan tiondet skulle kyrkan inte kunna genomföra sitt gudomliga uppdrag. I ett minnesvärt generalkonferenstal sa president Gordon B. Hinckley (1910–2008): ”Jag är djupt tacksam för tiondelagen. För mig är den ett ständigt återkommande mirakel. Den fungerar på grund av människors tro. Den är Herrens sätt att finansiera arbetet i hans rike.”3
Samma dag 1838 tog Joseph emot en annan uppenbarelse där Herren klargjorde hur tiondet skulle användas och förvaltas. Han förkunnade: ”Det skall handhas av ett råd som består av min kyrkas första presidentskap och av biskopen och hans råd och av mitt högråd samt genom min egen röst till dem, säger Herren.”4 ”Biskopen och hans råd” och ”mitt högråd” som nämns i den här uppenbarelsen kallas i dag för presiderande biskopsrådet respektive de tolv apostlarnas kvorum.
I vår tid fortsätter vi att noga tillämpa de här instruktionerna i kapitel 120 i Läran och förbunden. Varje första fredag i december träffas första presidentskapet, de tolv apostlarnas kvorum och presiderande biskopsrådet för att bedöma och godkänna fördelningen av kyrkans heliga medel utifrån de beräknade tiondemedlen och offergåvorna för det kommande året. Ett sådant rådsmöte tillser att besluten fattas i en anda av samråd, uppenbarelse och enhällighet.
Som kyrkans ledare känner vi ständigt vårt stora ansvar att använda det heliga tiondet och de heliga offergåvorna på ett sätt som är lämpligt och som behagar Herren. Som äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum uttryckte så väl: ”Vi är intensivt medvetna om heligheten i den fattiga änkans kopparmynt.”5 President Hinckley tillade:
”De pengar kyrkan får av trofasta medlemmar är helgade. Detta är Herrens börs. … De medel som vi är ansvariga för innebär ett heligt förtroendeuppdrag som ska handhas med absolut ärlighet och redbarhet, och med stor försiktighet såsom folkets helgade bidrag.
Vi känner ett oerhört ansvar gentemot er som ger dessa bidrag. Vi känner ett än större ansvar gentemot Herren, vars pengar detta är.”6
Vi är inte en finansiell institution eller ett affärsföretag. Vi är Jesu Kristi kyrka, och den här kyrkan har inget annat syfte än det som Herren själv har gett den: nämligen att inbjuda alla att ”komma till Kristus och bli fullkomnade i honom”7 genom att ”hjälpa medlemmar att leva efter Jesu Kristi evangelium, samla Israel genom missionsarbete, ta hand om fattiga och behövande och möjliggöra de dödas frälsning genom att bygga tempel och utföra ställföreträdande förrättningar”.8
Enligt kyrkans riktlinjer godkänns och fördelas de heliga tiondemedlen för att stödja kyrkans andliga och religiösa uppdrag. De spenderas inom sex huvudsakliga områden: 1) för att tillhandahålla och underhålla gudstjänstlokaler för över 30 000 församlingar runtom i världen; 2) för att förvalta kyrkans program inom välfärd och humanitär hjälp, bland annat över 2 700 projekt 2017; 3) för att tillhandahålla utbildningsprogram, till exempel kyrkans skolor och universitet samt seminarie- och institutprogram; 4) för att stödja vår världsomfattande missionsverksamhet, inklusive 420 missioner och de resurser som omkring 70 000 missionärer behöver; 5) för att bygga och driva nästan 160 tempel världen över, och alla de som kommer att byggas, samt att förvalta de expanderande programmen för släktforskning och bevaring av uppteckningar och 6) för att bekosta kyrkans allmänna förvaltning.
Jag är tacksam för tiondelagen. Den är en källa till välsignelser, både andliga och timliga, för kyrkan och för var och en av dess medlemmar.
I juli 2016 donerade LDS Charities 280 rullstolar och handdrivna trehjuliga cyklar i Karimnagar, Indien. Sedan 2001 har LDS Charities delat ut över 500 000 rullstolar i 133 länder.
Andra principen: Oberoende
Handlingsfriheten är en av Guds största gåvor. Den är av yttersta vikt för vår jordiska utveckling och eviga frälsning. Genom att bli oberoende både timligt och andligt utvecklas Guds barn i sin förmåga att göra egna val och på så sätt uppfylla ändamålet med sin skapelse.
Därför är det inte någon överraskning att profeterna i vår tidsutdelning allt mer uppmanar kyrkans medlemmar att sträva efter oberoende. President Hinckleys ord är särskilt talande:
”Jag uppmanar er … att se över er ekonomi. Jag uppmanar er att vara försiktiga med utgifter, att behärska er i era inköp för att i görligaste mån undvika skulder. Betala av era skulder så snart ni kan och befria er från slaveriet.
Detta är en del av det timliga evangelium vi tror på. Må Herren välsigna er … så att ni sätter era hus i ordning. Om ni har betalt era skulder, om ni har en reserv, hur liten den än är, kan stormarna vina kring ert huvud, ni har ändå tak över huvudet för hustru och barn, och frid i hjärtat.”9
President Russell M. Nelson betonade också oberoendets välsignelser när han sa: ”När de heliga arbetar målmedvetet får de en ny insikt om vilka de är och om sitt eviga värde. Rättfärdighet, oberoende, sparsamhet, flit och självförtroende blir personliga mål. Dessa egenskaper förändrar människors liv.”10
Liksom förståndig budgetering hemma gör att enskilda medlemmar och familjer kan förbli oberoende, är välbetänkt förvaltning av ekonomin nyckeln till kyrkans förmåga att agera oberoende. Det här stämmer överens med den gudomliga befallning som gavs genom Joseph Smith att ”kyrkan genom [Herrens] försyn … kan stå oberoende över alla andra skapelser under den celestiala världen”.11
Denna försyn är särskilt tydlig i vår tid. Vi gläds åt det faktum att kyrkan har uppnått fullständigt ekonomiskt oberoende och kan fullfölja sitt uppdrag utan några slags skulder. Som president Hinckley sa: ”Om vi inte kan klara detta drar vi ner på verksamheten. … Vi lånar inte.”12
Riktlinjerna för ekonomisk förvaltning har fastställts av kyrkans ledare och tillämpas noggrant i sammanställningen av den årliga budgeten och fördelningen av utgifter. De här riktlinjerna inbegriper två enkla och tydliga principer:
-
För det första ska de totala utgifterna inte överstiga de beräknade inkomsterna.
-
För det andra ska budgeten för driftskostnader inte öka från år till år i högre tempo än den förväntade ökningen av tiondebidrag.
Medlemmar som bor nära kyrkoägda lantgårdar har möjlighet att utan ersättning skörda frukt och grönsaker. Produkter från kyrkans lantgårdar skickas till konserveringsfabriker och biskopens förrådshus för att hjälpa behövande medlemmar.
Tredje principen: Att leva förutseende
Kyrkans medlemmar är medvetna om det faktum att de lever i en tid av svårigheter som orsakas både av mänskliga handlingar och naturens raseri. Profetiorna om de sista dagarna är otvetydiga och det är mycket klokt att förbereda sig för framtiden – oavsett om det är på grund av eventuell hungersnöd, katastrofer, ekonomisk depression eller andra oförutsedda svåra omständigheter. Kyrkans ledare har ofta rått medlemmarna att leva förutseende genom att bygga ett hemförråd med extra vatten, basmatvaror, mediciner, kläder och andra förnödenheter som kan behövas i en nödsituation. Medlemmarna har också fått rådet att ”undan för undan bygga upp en ekonomisk reserv genom att regelbundet spara en del av sin inkomst”.13
Samma princip om timlig förberedelse har också tillämpats på kyrkan i stort. Som exempel har silor och förrådshus fyllda med grundläggande förnödenheter byggts i hela Nordamerika. Kyrkan följer också metodiskt bruket att spara en del av sina resurser varje år som förberedelser för eventuella framtida behov.
Pengarna som sparas läggs sedan till kyrkans investeringsreserver. De investeras i aktier och obligationer; i skattepliktiga företag som kyrkan äger majoriteten av (av vilka några går tillbaka till kyrkans tidiga historia i Utah); kommersiella företag, industrier, bostäder och jordbruksintressen. Kyrkans reserver förvaltas av en professionell grupp anställda och utomstående konsulter. Riskerna är utspridda i enlighet med klokt förvaltarskap och nutida investeringsprinciper.
I liknelsen om talenterna tillrättavisade herren som bad om en redovisning av sina tjänare den som inte hade investerat pengarna som anförtrotts honom utan i stället gömt pengarna i jorden. Han sa att tjänaren var ”usel och lat”14 för att han inte hade investerat pengarna så att han fick en skälig avkastning. I enlighet med den här andliga principen lämnas kyrkans ekonomiska reserver inte att vila i oproduktiva bankkonton utan investeras där de kan ge avkastning.
De här investerade medlen kan användas i svåra tider för att det pågående arbetet med kyrkans missioner, program och verksamheter ska kunna fortgå obehindrat och för att avhjälpa ekonomiska nödbehov. Medlen behövs också för att tillhandahålla ytterligare ekonomiska resurser till stöd för kyrkans uppdrag att förbereda inför Herrens andra ankomst. De hjälper till att främja kyrkans tillväxt allteftersom profetian uppfylls att Jesu Kristi evangelium ska undervisas och kyrkan etableras i jordens alla nationer. Vi förväntar oss att en stor del av den här tillväxten äger rum i världens folkrika utvecklingsländer. Det krävs en oavbruten ökning av ekonomiska medel för att bygga tusentals möteshus, ytterligare tempel och för att tillhandahålla andra nödvändiga resurser som välsignar medlemmarna var de än är. Kort sagt används alla de här medlen inte till något annat än att stödja kyrkans gudomligt tilldelade uppdrag.
Fjärde principen: På Herrens eget sätt
Paulus sa till de heliga i Korint att deras tro ”inte [skulle] bygga på människors visdom utan på Guds kraft”.15 Jag kom att i högre grad inse hur viktig den här principen är när jag kallades att verka i kyrkans presiderande biskopsråd.
Som biskopsråd rådgör vi och begrundar olika frågor och drar då nytta av vår personliga bakgrund och av våra upplevelser och kunskapsområden. Men i slutändan fattas våra beslut i en anda av bön och av att alltid söka uppenbarelse om vad som är Herrens vilja. Vi överväger sådant som makroekonomiska indikatorer och finansiella analyser, men vårt yttersta mål är att uppfylla våra ansvar på ett sätt som förverkligar Herrens avsikter och kyrkans heliga uppdrag att inbjuda alla att komma till Kristus. Det målet kan bara uppnås och förverkligas genom inspiration och kraften i hans prästadöme. Med direktivet att göra saker och ting på Herrens eget sätt, fyller det här ämbetet mig med ödmjukhet varje dag.
Avslutande ord
En del beskriver ibland dagens kyrka som en mäktig och välmående institution. Det må vara sant, men kyrkans styrka kan inte enbart mätas av antalet byggnader eller skönheten i dess byggnader eller av dess ekonomiska resurser och fastighetsinnehav. Som president Hinckley en gång sa: ”När allt kommer omkring består kyrkans enda verkliga rikedom av tron hos medlemmarna.”16 Nyckeln till att förstå kyrkan ”är att inte se den som ett världsomfattande bolag utan som miljontals trofasta medlemmar i tusentals församlingar världen över som följer Kristus och tar hand om varandra och sina grannar.”17
Med andra ord handlar kyrkan helt och hållet om människor. Den handlar om enskilda medlemmar som binds samman av gemensamma trosuppfattningar och förbund. De är dess styrka och dess framtid. Jag är djupt tacksam för uppenbarelserna som Herren gav under återställelsens första dagar om tiondelagen, om oberoende, om att leva förutseende och om att sörja för de heliga på Herrens eget sätt. Jag vittnar om att de här principerna är källan till stora andliga och timliga välsignelser för kyrkans medlemmar, deras familjer och kyrkan i sin helhet. De här principerna fortsätter att vägleda våra steg och stödja kyrkans uppdrag ända till Frälsarens återkomst.