Endast digitalt: Unga vuxna
Bekämpa ensamhet med vår himmelske Fader och Jesus Kristus
När du känner dig ensam, glöm inte att släppa in Fadern och Sonens kärlek i ditt liv.
Författaren bor i Utah, USA.
Kontakt är något vi strävar efter hela livet. Vi vill ha kontakt med vår familj, våra vänner och vår partner. I en värld full av teknik är det lätt att tro att du har kontakt med alla. Det här är delvis sant. Du kan ha kontakt med andra och se deras inlägg på sociala medier, men det skapar inte alltid en djupare, känslomässig kontakt.
Känna ensamhet vid storhelger
Frånkoppling kan göra att vi känner oss ensamma. Och den här ensamheten kan kännas under hela året men är oftast värst under storhelger, vilket är synd eftersom det är då vi förväntas vara omgivna av kärlek och glädje. Men vi kan känna oss ensamma för att vi är så långt hemifrån och från dem vi älskar. Eller så kanske vi är tillsammans med våra familjer men kan inte få någon riktig kontakt med dem.
När det känns som att det är du mot hela världen så ska du komma ihåg att det finns två personer som alltid är där för dig. Två personer som alltid är villiga att ha kontakt med dig oavsett vad du går igenom – din himmelske Fader och Jesus Kristus. När vi så desperat försöker få någon slags kontakt med alla andra så tror jag att vi ibland glömmer att vi alltid kan vända oss till dem.
Släppa in dem
När jag tänker på att få kontakt med min himmelske Fader och Jesus Kristus minns jag en upplevelse jag hade för ett tag sedan.
Jag tittade ut genom fönstret på ett regnoväder och väntade på att ljudet av det skulle få mig att känna ro. Vanligtvis när jag koncentrerar mig på att lyssna på vattendropparna som faller till marken så försvinner alla andra känslor under några korta, dyrbara ögonblick.
Jag började känna frid, men inte så mycket som jag behövde. De flesta av mina tankar var fortfarande upptagna med kaoset i mitt liv. Jag förstod inte varför det här inte hjälpte mig må bättre.
Efter några minuter slogs jag av en tanke. Du släpper inte in regnet. Det fick mig att öppna fönstret och låta ljudet skölja över mig. Där fanns friden som jag behövde. Resten av mina virvlande tankar sjönk undan medan jag lyssnade på det milda regnet.
Jag stod där en stund innan en fråga dök upp: Släpper jag in Gud och Frälsaren i mitt liv?
Det gjorde mig lite ställd. Jag hade inte tänkt på det tidigare. Men ju mer jag funderade på det, desto rimligare kändes det. Jag kände frid när jag släppte in regnet, och jag kunde få känna ännu mer frid om jag släppte in min himmelske Fader och Frälsaren i mitt liv.
Jag öppnade mitt hjärta för Gud
Insläppandet av Frälsaren och min himmelske Fader var bara första steget. Jag behövde fortfarande öppna mitt hjärta för dem. När jag först lyssnade på regnet genom fönstret så var ljudet dovt och gav mig inte den frid jag verkligen behövde. Och hade jag inte öppnat fönstret för att släppa in ljudet så skulle jag inte ha känt det jag kände.
Och det gäller alla ”fönster” i mitt liv. Om alla är stängda och låsta, hur kan jag då uppriktigt ta emot gudomen och skapa en relation med dem? Hur kan jag känna Anden och känna friden i deras kärlek skölja över mig?
Att säga att jag behöver öppna alla mina fönster är lättare än att faktiskt göra det. Jag har insett att när jag känner mig frånkopplad från Anden så behöver jag ta reda på vad det är som håller mig ifrån honom. För det mesta är det små saker, som att jag alltid är uppslukad av telefonen. Eller att jag inte läser skrifterna så mycket som jag borde. Eller beslutet att följa min egen vilja hellre än att försöka få veta deras. Eller att jag överväldigas av alla mina prövningar och distanserar mig från dem för att jag inte tror att min himmelske Fader besvarar mina böner.
När jag väl kan se vad det är som hindrar mig från att känna Anden så kan jag välja att upphöra med de sakerna, en i taget. Jag kan öppna mina fönster lite i taget, bjuda in min himmelske Fader och Frälsaren tills jag kan känna deras kärlek omge mig.
Vetskapen om att vi aldrig är ensamma
Ensamheten kan kännas mörk och oändlig ibland, särskilt under julen. I de stunder då vi vill ge upp måste vi påminna oss själva: Vi är inte ensamma. Vi måste bara vara villiga att släppa in dem.
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Tack vare att Jesus vandrade en sådan lång och ytterst ensam stig behöver inte vi göra det. Hans ensamma resa gav oss underbart sällskap under vår lilla del av samma stig.”1
Vår himmelske Fader och Jesus Kristus är alltid här för oss. De sträcker sig ut mot oss och väntar tålmodigt på att vi ska öppna våra hjärtan och liv för dem – oavsett om det är under julen eller någon annan gång.