Några av mina vänner har inte ett gott inflytande. Kan vi fortfarande vara vänner?

Om de är mina vänner så är det min plikt att hjälpa dem bli bättre, att berätta om evangeliet och alla de välsignelser jag har fått när jag lever efter det. Om de inte verkar vara intresserade av det som är bra kan jag börja förlora dem lite i taget. Trots att det är jobbigt är det ändå bäst ibland.

Bild

Matheus

Mina vänner vet att jag tillhör kyrkan. Vi har pratat om vad som är rätt och inte. När min vän är med mig nu så uppför han sig exemplariskt och det gör mig lycklig. Det har lärt mig att jag ska prata utan rädsla.

Jag har vänner som inte har ett bra inflytande men det innebär inte att jag inte pratar med dem. Jag behandlar dem med respekt och vänlighet. Jag varken dömer eller kritiserar dem. Jag vet att vänner kan påverka vårt tankesätt och hur vi agerar och till och med den person vi vill bli. Jag berättar om evangeliet för dem så ofta jag kan och bjuder in dem till aktiviteter i kyrkan.

Bild

Saireth

Bli inte missmodig om dina vänner inte accepterar ditt goda exempel. Det är skillnad mellan själviskhet och att bry sig om sig själv. Du ska inte behöva sänka dina normer eller åsidosätta din tro för andras skull. Vi lever för att glädja vår himmelske Fader, inte någon annan. Be och sök i skrifterna efter vägledning, lyssna till den Helige Andens maningar och kanske allra viktigast: låt inte världsliga saker göra så att du viker av från den trånga och smala stigen.

Bild

Riley

Jag har lärt mig av mina ledare i kyrkan att vi måste stå på heliga platser, även om vi står ensamma. Fortsätt leva efter normerna du satt i livet och i ditt hjärta. Försök bjuda med dem till en lektion eller ett sakramentsmöte. Du kan bära med dig evangeliets ljus vart du än går! Och, viktigast av allt, visa Frälsarens kärlek till var och en av dem.