Den stora planen

Allt detta är en del av en gudomlig plan vars syfte är att göra det möjligt för Guds barn att upphöjas och bli som han. Denna plan som i skrifterna kallas ”den stora lycksalighetsplanen”, ”återlösningsplanen” och ”frälsningsplanen” (Alma 42:8, 11, 5) – och som uppenbarades genom återställelsen – började med ett råd i himlen. Som andar önskade vi uppnå det eviga liv som åtnjöts av våra himmelska föräldrar. Vi hade utvecklats så långt vi kunde utan upplevelsen av jordelivet i en fysisk kropp. För att ge oss den upplevelsen planerade Gud Fadern skapelsen av denna jord. Under det planerade jordelivet skulle vi befläckas av synd när vi stod inför det motstånd som behövdes för vår andliga tillväxt. Vi skulle också underkastas den fysiska döden. För att ta oss tillbaka från döden och synden skulle vår himmelske Faders plan ge oss en Frälsare. Hans uppståndelse skulle återlösa alla från döden, och hans försoningsoffer skulle betala det nödvändiga priset för att alla skulle kunna renas från synden på de villkor som föreskrivits för att främja vår tillväxt. Jesu Kristi försoning är det centrala i Faderns plan.

Under rådet i himlen presenterades Faderns plan för alla Guds andebarn, tillsammans med dess jordiska konsekvenser och prövningar, dess himmelska hjälp och dess härliga bestämmelse. Vi såg slutet redan från början. Alla de myriader människor som fötts till denna jord valde Faderns plan och stred för den i den himmelska kamp som följde. Många ingick också förbund med Fadern om vad de skulle göra under jordelivet. På sätt som inte uppenbarats påverkade våra handlingar i andevärlden våra omständigheter i jordelivet.

Jag ska nu sammanfatta några av de huvudsakliga delarna i Faderns plan, och hur de påverkar oss under vårt jordeliv och i andevärlden därefter.

Syftet med jordelivet och den efterjordiska tillväxt som kan följa på det är att Guds avkomma ska kunna bli som han är. Det här är vår himmelske Faders önskan för alla sina barn. För att uppnå den här glädjerika bestämmelsen kräver eviga lagar att vi måste bli renade varelser genom Jesu Kristi försoning. så att vi kan vistas i Faderns och Sonens närhet och åtnjuta upphöjelsens välsignelser. Som Mormons bok lär inbjuder han ”alla att komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna. Och han kommer ihåg hedningen, och alla är lika inför Gud” (2 Ne. 26:33; se även Alma 5:49).

Den gudomliga planen för att vi ska kunna bli det vi är bestämda att bli kräver att vi väljer att förkasta det onda motstånd som frestar dödliga att handla i motsats till Guds bud och hans plan. Den kräver också att vi underkastas annat motstånd under jordelivet, såsom andras synder eller medfödda brister. Ibland uppnås den tillväxt vi behöver bättre genom lidande och motgångar än genom bekvämlighet och stillhet. Och detta jordelivets motstånd kan inte uppnå sitt eviga syfte om gudomligt ingripande befriade oss från alla jordelivets negativa konsekvenser.

Planen uppenbarar vår eviga bestämmelse, syftet med och omständigheterna under vår resa i jordelivet och den himmelska hjälp vi får. Guds bud varnar oss för att förirra oss in i farliga omständigheter. Inspirerade ledares lärdomar vägleder vår stig och ger den försäkran som främjar vår eviga resa.

Guds plan ger oss stor försäkran på fyra sätt för att hjälpa oss på vår resa genom jordelivet. Alla kommer till oss genom Jesu Kristi försoning, planens mittpunkt. För det första försäkras vi att vi, genom hans lidande för de synder vi omvänder oss från, kan bli renade från dessa synder. Sedan kommer den nåderike domaren ”inte längre ihåg dem” (L&F 58:42).

För det andra försäkras vi att Frälsaren i sin försoning tog på sig alla andra jordiska skröpligheter. Det gör att vi kan få gudomlig hjälp och styrka att uthärda jordelivets oundvikliga bördor, personliga och allmänna, såsom krig och farsoter. Mormons bok ger oss den tydligaste beskrivningen av försoningens livsviktiga kraft som finns i skrifterna. Frälsaren tog på sig ”sitt folks smärta och sjukdomar [och skröpligheter]. … Han skall ta på sig deras skröpligheter så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet i köttet, så att han i köttet kan veta hur han skall bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter” (Alma 7:11–12).

För det tredje återkallar Frälsaren genom sin obegränsade försoning dödens slutgiltighet och ger oss den glädjerika försäkran att vi alla ska uppstå. Mormons bok lär: ”Denna återställelse skall komma till alla, både gammal och ung, både träl och fri, både man och kvinna, både ond och rättfärdig, och inte så mycket som ett hårstrå på deras huvud skall gå förlorat, utan allt skall återställas till sin fullkomliga form” (Alma 11:44).

Vi firar uppståndelsens verklighet denna påsk. Det ger oss perspektiv och styrka att uthärda jordelivets svårigheter som vi alla och de som vi älskar möter, till exempel fysiska, mentala och känslomässiga brister som vi har med oss från födseln eller får under jordelivet. Tack vare uppståndelsen vet vi att dessa jordiska brister bara är tillfälliga!

Det återställda evangeliet försäkrar oss om att återställelsen kan innefatta möjligheten att vara med våra familjemedlemmar – make, maka, barn och föräldrar. Detta är en kraftfull uppmuntran för oss att uppfylla våra familjeansvar i jordelivet. Den hjälper oss leva tillsammans i kärlek i det här livet i väntan på en glädjefull återförening och umgänge i nästa liv.

För det fjärde, och slutligen, lär oss nutida uppenbarelse att vår utveckling inte behöver ta slut när jordelivet gör det. Det är inte mycket som har uppenbarats om denna viktiga försäkran. Vi har tillsagts att det här livet är tiden att förbereda oss för att möta Gud och att vi inte ska skjuta upp vår omvändelse (se Alma 34:32–33). Men vi har undervisats om att i andevärlden predikas evangeliet även för ”de ogudaktiga och olydiga som hade förkastat sanningen” (L&F 138:29) och att de som undervisas där kan omvända sig före den yttersta domen (se v. 31–34, 57–59).

Här följer några andra grundprinciper i vår himmelske Faders plan:

Jesu Kristi återställda evangelium ger oss ett unikt perspektiv på ämnen som kyskhet, äktenskap och barnafödande. Det lär oss att äktenskapet enligt Guds plan behövs för att åstadkomma planens ändamål, tillhandahålla de gudomligt fastställda omständigheterna för barns födelse och förbereda familjemedlemmarna för evigt liv. ”Äktenskapet är instiftat av Gud för människan”, säger Herren, ”för att jorden skall kunna uppfylla ändamålet med sin skapelse” (L&F 49:15–16). I detta går hans plans naturligtvis emot vissa starka världsliga krafter i lagar och sedvänjor.

Kraften att skapa liv på jorden är den mest upphöjda kraft Gud gett sina barn. Dess användning påbjöds i den första befallningen till Adam och Eva, men en annan viktig befallning gavs för att förbjuda att den missbrukades. Utanför äktenskapets gränser är all användning av fortplantningsförmågan i någon grad en syndig, förnedrande förvrängning av människans mest gudomliga egenskap. Den tonvikt det återställda evangeliet lägger vid denna kyskhetslag beror på fortplantningens syfte vid genomförandet av Guds plan.

Under detta 200-årsjubileum av den första synen, som inledde återställelsen, känner vi till Guds plan och uppmuntras av de två århundraden av välsignelser vi fått genom hans återställda kyrka. År 2020 har vi perfekt synskärpa när vi ser på händelser i det förflutna.

Men när vi ser till framtiden är synskärpan inte alls lika god. Vi vet att två århundraden efter återställelsen innehåller andevärlden numera många arbetare med jordisk erfarenhet som kan åstadkomma det predikande som sker där. Vi vet också att vi nu har många fler tempel där vi kan utföra evighetens förrättningar för dem som omvänder sig och omfattar Herrens evangelium på endera sidan om dödens slöja. Allt detta främjar vår himmelske Faders plan. Guds kärlek är så stor att han, förutom för det fåtal som avsiktligen blir förtappelsens söner, har förberett en härlig bestämmelse åt alla sina barn (se L&F 76:43).

Vi vet att Frälsaren ska komma tillbaka och att det blir ett årtusende av hans fridfulla regering som ett avslut på den jordiska delen av Guds plan. Vi vet också att olika uppståndelser ska förekomma, för de rättfärdiga och för de orättfärdiga, och att varje människas yttersta dom alltid följer på hans eller hennes uppståndelse.

Vi blir dömda efter våra handlingar, efter våra hjärtans önskningar och efter vilka slags människor vi har blivit. Denna dom gör att alla Guds barn fortsätter till ett härlighetsrike som deras lydnad har gjort dem värdiga och där de kommer att känna sig väl till mods. Den som slutligen bedömer detta är vår Frälsare Jesus Kristus (se Joh. 5:22; 2 Ne. 9:41). Hans allvetande ger honom fullständig kunskap om alla våra handlingar och önskningar, både dem vi inte har omvänt oss från eller ändrat, och dem vi har omvänt oss från eller som är rättfärdiga. Därför kommer vi alla, efter hans dom, att bekänna ”att hans domar är rättvisa” (Mosiah 16:1).

Som avslutning delger jag er den övertygelse som kommit till mig genom många brev och granskningar av många ansökningar om att komma tillbaka till kyrkan efter borttagande av namn eller avfall. Många av våra medlemmar förstår inte helt den här frälsningsplanen, som besvarar de flesta frågorna om den återställda kyrkans lära och inspirerade riktlinjer. Vi som känner till Guds plan och som har slutit förbund att delta i den har ett klart ansvar att undervisa om dessa sanningar och att göra allt vi kan för att främja dem för andra och i våra egna omständigheter i dödligheten. Jag vittnar om Jesus Kristus, vår Frälsare och Återlösare, som gör allt detta möjligt, i Jesu Kristi namn, amen.