Jag kan be till min himmelske Fader när som helst och var som helst

Mina unga bröder och systrar, kommer ni ihåg när ni senast fick svar på en bön? Var det när ni hade tappat bort något? Var det när ni var rädda för något? Kanske ni var sjuka eller någon ni älskar var sjuk. Jag har också bett under sådana stunder.

Var var ni den senaste gången ni bad? Jag har bett på många olika platser. Jag har bett på stranden, i bergen, i kyrkan och på lekplatsen. Jag har bett i mitt hus, i ett flygplan och på sjukhuset. Jag vet att jag kan be till min himmelske Fader när som helst och var som helst. Jag vet att han hör mig.

Jag vill berätta för er om två barn – en pojke på omkring sex år och en flicka som just fyllt sju år. En het sommardag åkte de iväg på en biltur tillsammans med sin pappa i deras farfars gamla jeep. De körde i en och en halv timma och jeepen började ge ifrån sig konstiga ljud. Den lade av helt och hållet när de rullade in på en bensinstation i nästa stad de kom till. ”Vi kan laga den”, sade servicemannen och bad dem gå över gatan till en affär där de sålde reservdelar. Inne i affären fanns det mycket intressant för barnen att titta på och de märkte inte att deras pappa gick in på varulagret tillsammans med affärsföreståndaren. Allt de visste var att de inte längre kunde se honom. De gick och tittade utanför affären och såg en man gå nerför gatan som hade en likadan hatt som deras pappa. Han gick just runt ett hörn, så de sprang efter honom och ropade: ”Pappa! ”Pappa!”

När de äntligen förstod att det inte var deras pappa, hade de gått vilse. De kunde inte hitta affären, de visste inte var de var, och de kände ingen i den här staden. Flickan ville gå åt ena hållet och pojken tyckte att de skulle gå åt det andra. Hur skulle de hitta sin pappa, eller åtminstone jeepen? Hon sade: ”Vi måste be.” Han tyckte det var lite pinsamt att be där det fanns andra människor, men när de hade hållit bönen, började de båda två att gå åt samma håll. De hittade bensinstationen, kravlade upp i baksätet på jeepen och väntade. Efter en liten stund – som verkade väldigt lång för dem – kom deras pappa. Han hade också bett att han skulle hitta dem och hitta dem snabbt.

I skrifterna finns det många berättelser om svar på böner. Kommer ni ihåg dem? Nephi fick veta hur han skulle bygga en båt och var han skulle få tag på mat. Daniel bad om skydd från lejonen. Enos bad hela dagen och hela natten om att han skulle få sina synder förlåtna. Hanna bad att hon skulle få ett barn. Den berättelse jag tycker allra bäst om handlar om en ung pojke som ville veta något. Han ville veta vilken kyrka han skulle gå med i. Hans vänner och hans familj hade hittat kyrkor de ville vara med i. Han visste bara inte vilken kyrka som var den rätta. Han var bara 14 år gammal.

En dag läste Joseph Smith i Bibeln och detta är vad han läste: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” (Jak 1:5). Vilket intryck detta skriftställe gjorde på honom! Han hade aldrig bett högt förut, men han behövde ett svar och han trodde på det här skriftstället. Ödmjukt gick han till en liten lund nära hemmet och han knäböjde och började be. Det här var en sådan viktig bön att mörkrets makter hotade att överväldiga denne starke och unge bondpojke, men han ropade till Gud om hjälp. När han gjorde det, sänkte sig ett ljus ner över honom och mörkret försvann. Joseph såg två personer som stod i ljuset. En av dem talade till honom, pekande på den andre, och sade: ”Denne är min älskade Son. Hör honom” (Joseph Smiths skrifter 2:17). Det var Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus.

När jag tänker på den här händelsen, får det mig att tänka på mina barn. De har alla verkat som missionärer utanför Förenta staterna. De var tvungna att lära sig ett nytt språk. En av de saker de lärde sig att berätta om på sitt nya språk var berättelsen om Joseph Smiths bön. Varför lärde de sig det? Därför att människorna de undervisade behövde få veta att vår himmelske Fader och Jesus valde Joseph Smith till att vara den profet som återställde evangeliet och Jesu Kristi kyrka till jorden ännu en gång. Och människorna behövde få veta att så som Joseph Smith fick svar på sin bön, på samma sätt kan de be till vår himmelske Fader och få svar på sina egna böner. Han besvarar era böner också. Jag vet att vi kan be till vår himmelske Fader när som helst och var som helst, och jag är så tacksam att vi kan göra det.

Här är mitt vittnesbörd på mina fem fingrar:

1. Jag vet att Gud är vår Fader i himlen och att han älskar oss.

2. Jesus Kristus är hans Son, vår Frälsare och Återlösare.

3. Joseph Smith är en Guds profet. Han översatte Mormons bok genom Guds gåva och kraft.

4. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Herrens kyrka på jorden idag.

5. Den levande profeten är president Gordon B Hinckley.

I Jesu Kristi namn, amen