Övervinn stanken av synd

Varje beslut vi fattar, bra eller dåligt, för med sig konsekvenser. Jag växte upp i något som en del av er nog skulle kalla för ett sömnigt jordbrukssamhälle: Virden i New Mexico, med en befolkning på 135 invånare. En sommarkväll när jag var pojke försökte mina kusiner, några vänner och jag att komma på någonting spännande att göra. Någon föreslog att vi skulle spela en av våra grannar ett harmlöst spratt. Mitt samvete viskade att det var fel, men jag vågade inte stå emot gruppens entusiastiska gensvar.

När vi hade utfört vårt rackartyg, sprang vi nerför den mörka landsvägen för att undkomma, samtidigt som vi skrattade och gratulerade oss själva. Plötsligt var det någon i gruppen som sprang mot någonting och utropade: ”O nej, jag råkade sparka till en katt!” Nästan ögonblickligen kände vi hur ett mycket tunt dimmoln kom över oss. Det förde med sig en fruktansvärd stank. Det som min vän trodde var en katt var i själva verket en skunk. Den hade sprejat oss i självförsvar. Mycket få dofter är lika motbjudande som skunkdoft, och vi luktade fruktansvärt.

Missmodigt begav vi oss hem för att få lite tröst hos våra föräldrar i vår ömkliga belägenhet. När vi gick in genom köksdörren tog mamma ett enda andetag och schasade ut oss i trädgården. Vi var utkastade från vårt hem. Därefter påbörjade hon reningsprocessen. Hon brände våra kläder. Sedan verkade det som om varje tänkbar kur eller hopkok i byn erbjöds åt oss. Bland dessa fick vi utstå olika sorters bad. Först fick vi bada i tomatjuice, sedan i komjölk och till och med i stark hemmagjord såpa. Men stanken kvarstod. Inte ens pappas starka rakvatten kunde övervinna stanken. I dagar var vi kommenderade att äta utomhus under ett träd, sova i tält och åka på flaket på pickupen.

Efter ett tag, i den naiva förhoppningen att lukten var borta, försökte vi närma oss några normalt doftande flickor. De lät oss inte komma i närheten och tillintetgjorde därmed våra bräckliga tonårsegon!

Jag måste medge att det inte är en vanlig följd av synden att bli sprejad av en skunk. De flesta följder är inte så omedelbara eller dramatiska. Men förr eller senare för all synd med sig följder.

Ibland kan syndens följder verka nästan omärkbara för syndaren. Det händer till och med att vi övertygar oss själva, som vi gjorde när vi skulle hälsa på flickorna, att ingen kommer att upptäcka våra synder och att de är väl dolda. Men för vår himmelske Fader är våra synder alltid iögonfallande, och ofta är de det också för andligt lyhörda ledare, föräldrar och vänner.

När jag var tillsammans med äldste Richard G Scott på en brasafton för ungdomar lade jag märke till fem ungdomar på olika platser i församlingen, vars ansiktsuttryck eller kroppsspråk nästan ropade ut att det var någonting andligt som saknades i deras liv. När jag nämnde de fem ungdomarna efter mötet svarade äldste Scott: ”Det var åtta.”

Jesaja profeterade: ”Deras ansiktes utseende bär vittne emot dem och förkunnar, att deras synd är alldeles som Sodom, och de kunna ej dölja det” (2 Nephi 13:9; se också Jesaja 3:9).

Gud har förkunnat: ”Den som syndar och icke omvänder sig skall uteslutas” (L&F 42:28). På samma sätt som jag och mina kusiner blev ”utkastade” från vårt jordiska hem som en följd av vårt pojkstreck, kommer vi att kastas ut från vårt himmelska hem om vi inte omvänder oss.

”Om vi försöka att skyla våra synder”, som jag försökte göra med pappas rakvatten, ”då undandraga sig himlarna för oss och Guds Ande bedrövas” (se L&F 121:37). Vi förlorar våra andliga gåvor. Herren har sagt: ”Ifrån den, som icke omvänder sig, skall det ljus borttagas, som han har fått” (L&F 1:33).

Var och en av oss har Kristi ljus, eller ett samvete. Det manar oss ständigt att välja det som är gott. Bra val för med sig bra konsekvenser. Att å andra sidan skjuta upp omvändelsen och fortsätta att begå synder är som att fortsätta sparka på skunken. Stanken blir starkare med varje synd och den för oss allt längre bort från Gud och dem vi älskar. Snart blir vi som Laman och Lemuel, som, efter att ständigt ha gjort dåliga val, ”hade sådana känslor” att de inte längre kunde förnimma den milda och stilla rösten (se 1 Nephi 17:45).

Om jag hade lyssnat på mitt samvete när det först viskade att pojkstrecket var fel, skulle jag ha undvikit hela den stinkande prövningen.

Genom Nephi lärde Frälsaren att ”intet orent kan bo hos Gud och fördenskull måsten I bliva för evigt förkastade” (1 Nephi 10:21).

Men vår kärleksfulle himmelske Fader, som hade förhandskännedom om våra svagheter och visste att ni och jag skulle synda och bli orena, gav oss en reningsprocess från synden som – till skillnad från tomatjuice, mjölk och stark såpa – verkligen fungerar.

Han sände en Frälsare, sin enfödde Son, Jesus Kristus, att sona våra synder (se Alma 22:14).

När Kristus visade prov på fullkomlig lydnad i Getsemane örtagård, fick ångesten honom, ”Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ” (se L&F 19:18). Därefter lät han sig bli ”upphängd på korset och dödad för världens synders skull” (1 Nephi 11:33).

”Han led alla människors pina, på det alla människor måtte omvända sig och komma till honom” (L&F 18:11). ”Och huru gläder han sig icke över den själ som omvänder sig!” (L&F 18:13.)

Frälsaren har visat hur man kan veta ”om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och övergiver dem” (L&F 58:43). Därefter kommer det mirakulösa löftet: ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita” (Jesaja 1:18).

Om Anden manar ditt hjärta att rätta till någonting i ditt liv, vet detta – din själ är värdefull. Vår himmelske Fader vill att du ska vara en del av hans eviga familj.

Jag vädjar kärleksfullt till er: ”Uppskjuten [icke] eder bättringsdag” (Alma 34:33). Påbörja processen nu. Avlägsna stanken av synd med omvändelsens kur. Därefter kan Frälsaren, genom sin försoning, göra er rena. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen