Ord att leva av

Världen är full av ord. Många ord är gälla och anklagande och många är sarkastiska. Tillsammans är de ett störande ljud, ett surr, som vi inte lyssnar på eller tar på allvar. Men en och annan gång hör vi sköna ord genom bruset, till exempel på den här konferensen, ord att leva av.

President Thomas S Monson sade under generalkonferensen i april 1988:

”Vi uppskattar den inspirerade tanken:

Detta är ord att leva av.

Gud är vår himmelske Fader. Vi är hans andligt födda barn. Kunskapen om vårt förhållande till Gud hjälper oss att bättre förstå varifrån vi kommer och vilka våra eviga möjligheter är. Känner vi honom, har vi lättare för att lära hur vi ska nalkas honom och hur vi bör leva för att behaga honom. Vår kortvariga vistelse här på jorden är en del av den gudomliga lycksalighetsplan han utformat. Den vädjar till oss att leva av tro, att få jordiska erfarenheter och att genom lydnad och försoningens kraft bli berättigade att återvända till hans närhet för evigt.

Vi lever i en värld som präglas av stor mångfald: olika länder, kulturer, raser och språk. Man måste tro att Gud åtminstone i någon mån avsåg att det skulle vara så. Evangeliet lär oss att vi alla, trots våra olikheter, är barn till samme himmelske Fader. Den mänskliga rasen är en enda familj, och därför är vi alla bröder och systrar.

Som syskon förstår vi säkert att vår himmelske Fader älskar alla sina barn lika mycket, precis som varje god jordisk far gör. Artighet, vänlighet, generositet och ett förlåtande sinnelag är alla egenskaper som hör samman med ett lämpligt uppträdande mellan familjemedlemmar. Föreställ er den besvikelse en fullkomlig, kärleksfull Fader känner när han ser sina barn behandla varandra illa.

Livet är kort. ”Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner” (Jak 4:14). Under den värdefulla tid vi har här på jorden finns det mycket som ska göras. En del saker är viktigare än andra, och vi måste fatta kloka beslut. Några saker är uppenbart felaktiga. Andra är bra. Men en del är livsviktiga om vi ska kunna motsvara vår himmelske Faders förväntningar och få framgång under vår jordiska prövotid.

Dessa förväntningar innebär mer än att komma på ett sätt att försörja sig eller hänge sig åt det vackra och välbehagliga på jorden, även om Herren har försäkrat oss: ”Det har behagat Gud att giva allt detta åt människan, ty det har skapats för att brukas med förstånd, icke omåttligt och orättmätigt” (L&F 59:20).

Att framgångsrikt arbeta sig fram på livets väg, med blicken fäst på livets sanna mål, välsignar oss både här och i livet härefter. Att lyda buden och hålla heliga förbund samt ”verka med iver för en god sak” (L&F 58:27) gör det möjligt för oss att få del av den glädje som är avsikten med vår jordiska tillvaro (se 2 Nephi 2:25).

Herren har även gett oss detta löfte: ”Lären att den som gör rättfärdiga gärningar skall få sin lön, ja, frid i denna världen och evigt liv i den tillkommande” (L&F 59:23).

Vår mission här på jorden har därför inte mycket att göra med vår jordiska yrkesbana. Men när det gäller förberedelserna för vår eviga bestämmelse betyder den allt.

Jag vittnar om att gudfruktigt liv kommer att föra oss tillbaka till Fadern, som gav oss liv här och som tar emot oss igen till evigt liv.

Många av Guds barn lever livet som om det inte blir någon morgondag, som om räkenskapens dag aldrig skulle komma. De fyller livet med jakt efter välstånd, vinning och nöjen. Om dessa sade Nephi: ”Ja, många skola säga: Låtom oss äta, dricka och vara glada, ty i morgon skola vi dö, och det skall gå oss väl” (2 Nephi 28:7). Många gör saken mycket värre genom att dra följande slutsats: ”Låtom oss dock frukta Gud – han urskuldar den som gör en liten synd. Ja, ljugen litet, dragen fördel av en för hans ords skull, gräven en grop för eder granne, ty det gör intet till saken. Gören allt detta, ty i morgon skola vi dö och om så är, att vi befinnas skyldiga, skall Gud tilldela oss några få rapp och till sist skola vi bliva frälsta i Guds rike” (2 Nephi 28:8).

Som följd av sådant felaktigt tänkesätt är världen fylld av sinnliga och vällustiga lockelser. Vi ser unga män som vägrar gifta sig, unga kvinnor som dåraktigt ger upp sin dygd i jakten på lustfyllda relationer, par som avsiktligt vägrar ta emot barn eller som väljer att ha ett bortskämt ”skrytbarn” eftersom en ”familj” skulle utgöra ett hinder i deras planer på äventyr, ledighet och maximal ekonomiska vinning.

Icke desto mindre finns det miljoner trofasta bröder och systrar över hela världen som dagligen strävar efter att ”leva av varje ord, som utgår från Guds mun” (L&F 84:44). De planerar och lever sina liv i enlighet med vår himmelske Faders uppenbarade ord. De arbetar hårt, studerar hårt och ber ihärdigt. De vet hur man är allvarlig och de kan konsten att roa sig. De lyssnar på ordet och de rättar sig efter ordet. De känner till innebörden av och välsignelserna som kommer av att leva enligt offerlagen. Dessa trofasta människor hjälper och tar hänsyn till andra. De älskar och bryr sig om små barn och de som till åren är komna. Ett gott uppträdande och hög moral är utmärkande för dem, och genom sitt exempel visar de vägen i sina hem, grannskap och samhällen. Gud älskar och välsignar dem. Hans ord är orden de lever av, orden som ”äro vissa och icke skola slå fel” (L&F 64:31).

Ord att leva av. De är i regel enkla och raka. De hjälper oss minnas. De håller oss på rätt spår. De för oss tillbaka till vår himmelske Fader och hans vila.

Må vi minnas:

I Jesu Kristi namn, amen