Dagen då lammet såldes

Vår familj flyttade till Logandale i Nevada för mer än åtta år sedan och vi har varit engagerade i Clark Countys marknad ända sedan dess. Den hålls varje år i april, nära påsken. Barnen får visa upp grisarna, ungtjurarna eller lammen som de har fött upp. Djuren bedöms på torsdagen och auktionen äger rum på lördagen.

Jag bävar alltid för auktionen. Jag är orolig för att något av mina barn inte får sålt något av djuren. De flesta föräldrar försöker att få någon att köpa deras barns djur före marknaden. Men även om ens barns djur blir sålt i förväg måste man ändå vänta i en evighet på att det ska bli hans eller hennes tur på aktionen.

En av de mest rörande händelserna jag varit med om inträffade på auktionen för tre år sedan. Vi hade suttit nästan hela dagen på aluminiumstolarna och lyssnat på auktionsförrättarens rop, publikens mummel och djurens bräkanden, råmanden och grymtanden. Plötsligt hördes ett annat ljud – vinden som piskade ett iskallt regn mot byggnaden.

Snart var det många andra, förutom föräldrar och släktingar som var med på auktionen, som sökte skydd inne i kreaturshallen av metall. De blev förvånade över att se att en auktion var på gång. De flesta var från den stora staden Las Vegas och hade aldrig varit med om en riktig kreatursauktion tidigare. Tydligen tyckte de att auktionen var underhållande och en del bjöd till och med på några djur. Men när auktionsförrättaren förklarade vad priset var per kilo, så var det förstås inte alls lika många som bjöd längre.

Turen kom till vår pojkes gris och jag minns att jag var ganska lättad när den hade sålts. Allt jag kunde tänka på var att komma hem, bort från folket, oljudet och lukten. Det regnade fortfarande ute, så medan jag väntade på min svåger som hämtade bilen lyssnade jag ofrivilligt när auktionsförrättaren startade budgivningen på lamm.

En liten flicka kom ut med sitt lamm och så började budgivningen. Jag minns inte det exakta slutbeloppet, men jag kommer ihåg att jag tänkte: ”Det var mycket pengar för ett lamm.” Sedan hände något helt förunderligt. Auktionsförrättaren förklarade att personen som hade köpt lammet gav tillbaka det till flickan så att det kunde säljas igen. Han fortsatte med att säga att den lilla flickans pappa, som normalt sett skulle ha varit där med henne, låg på sjukhuset. Han hade cancer, och utsikterna var inte goda. Familjen hade ingen sjukförsäkring och fadern var den enda försörjaren.

Det som hände sedan kommer att sitta etsat i mitt sinne och hjärta för evigt.

Budgivningen startade på nytt och ännu en gång såldes lammet för ett oerhört belopp. Ännu en gång gavs lammet tillbaka för att säljas på nytt. Vid det laget hade min svåger kommit tillbaka, blöt och vindrufsig, men jag kunde inte röra mig. Jag sade att något förunderligt höll på att hända och fastän jag försökte så kunde jag inte stoppa tårarna.

Lammet såldes om och om igen, och alla dessa människor, många av dem från staden, bjöd på lammet och gav donationer till familjen.

När jag stod där helt förundrad kunde jag inte låta bli att tänka på ett annat lamm. Inte ett som såldes gång på gång för att gagna bara en familj, utan ett som lät sig själv offras för alla Guds barn. Det verkade passande att det snart var påsk. Anden vittnade för mig den dagen hur viktigt det är att vi uppoffrar oss för andra och att vi samarbetar som samhälle.

Tyvärr överlevde inte den lilla flickans pappa. Familjen har sedan dess flyttat in i vår församling och den gode mannens hustru bar sitt vittnesbörd i Hjälpföreningen en söndag. Hon sade att hon var i sjukhuset med sin döende make när hon hörde talas om auktionen. Hon visste inte vilka eller hur många som hade donerat pengar, men hon rördes till tårar när hon uttryckte sin tacksamhet för alla som hade brytt sig tillräckligt om dem för att hjälpa till. Hon var förundrad över kärleken och stödet som visades hennes familj den där stormiga dagen på Clark Countys marknad – dagen då lammet såldes.

Julie A Masters är medlem i Logandales första församling, Logandale stav, Nevada.