De bästa julklapparna

Julen är en tid då vi ger varandra gåvor till minne av gåvorna som de tre vise männen gav Jesusbarnet och till minne av gåvan Kristus gav oss genom försoningen.

Det är spännande att ge bort och ta emot julklappar. Vi får julklappar i alla storlekar och former, men det verkar som om de bästa julklapparna är de som inte kan slås in: Gåvor som tjänande, familjen, tro och vittnesbörd.

Här kan du glädjas åt minnen som våra läsare har av julklappar som getts bort och tagits emot.

Enkla påminnelser. Den bästa julklappen jag någonsin har fått kom från min mormor och består av två delar: Ett örngott och ett halsband med en medaljong. Det är enkla saker, men de betyder mycket för mig. Mitt namn står på örngottet med bokstäver som lyser i mörkret, och nedanför mitt namn står det: ”Har du bett till Gud?”. Om jag någon gång är på väg att lägga mig utan att ha bett så påminns jag av de självlysande orden att knäböja och be.

I medaljongen finns det två bilder: En på mig och en på Frälsaren. Örngottet påminner mig om att be hemma och medaljongen påminner mig om att försöka vara som Frälsaren i skolan och på andra platser.

Paige I, Utah, USA

Första presidentskapets julandakt. Den julupplevelse som är min favorit inträffade när jag hade varit medlem i kyrkan i ett och ett halvt år. Jag lyssnade på första presidentskapets julandakt. Det är alltid härligt att lyssna på profeten, men under den julen var det särskilt fantastiskt.

När vi satt där i kapellet och lyssnade på profetens ord kände vi Anden mycket starkt. Hans ord var betydelsefulla och jag fick större insikt om julens sanna anda och om hur viktigt det är att älska sin nästa och att tjäna. Det som var ännu viktigare var att mitt vittnesbörd om Jesus Kristus stärktes den dagen.

När jag var liten fick jag alltid det som jag önskade mig i julklapp, men jag har aldrig fått en bättre julklapp än när jag fick höra från en profet att Jesus Kristus lever och att detta är hans sanna kyrka.

Alvaro M, Uruguay

Hemmagjort kort. Jag tjänar inte så mycket, så jag tillverkar alla presenter jag ger bort. Den bästa julklappen jag någonsin har gett bort var ett kort som jag hade tillverkat. Det var roligt eftersom jag gjorde det åt någon jag älskar. Jag använde material som fanns hemma, till exempel tråd, nålar, tyg och tjockt papper.

Cassie W, Washington, USA

Pappersstjärnor. Jag är till hälften thailändare och till hälften amerikan. Jag bodde i Laos, som ligger bredvid Thailand, i tre år. Under de två första åren i Laos hade jag en pileang, eller barnflicka, som hette Rojana, som tog väl hand om mig. Eftersom hon var buddist förväntade jag mig ingen julklapp från henne.

På juldagsmorgonen hittade jag en glasburk fylld med minst hundra små pappersstjärnor som var vikta som tredimensionella figurer. De var blå och rosa och glittriga. Rojana hade inga pengar att köpa något för åt mig, så hon tillbringade timmar åt att vika stjärnor åt ett barn som inte var hennes eget.

Det var en underbar julklapp, en gåva av tid och hängivenhet.

Faye H, Virginia, USA

Jul med familjen. Innan jag blev medlem i kyrkan trodde jag att julen bara var en tid då man hade på sig nya kläder och skor och då det fanns färgglada, blinkande ljus. Men i december året efter det att jag blivit medlem i kyrkan fick jag ett brev och ett kort från missionären som döpte mig. Bland alla orden var det dessa som fångade min uppmärksamhet: ”Julen är en tid när vi kan vara tillsammans med vår familj och äta en utsökt måltid tillsammans.” Det var en kort mening men den var av stor betydelse för mig.

Den dagen ringde jag till alla i min familj för att höra om de kunde komma på en härlig julmiddag. Många blev förvånade eftersom vi aldrig hade firat jul som familj tidigare, men alla tackade ja. Mina systrar och jag arbetade flitigt för att allt skulle gå bra med vår första familjemiddag. Allt var enkelt, men mamma var mycket glad och alla var glada över att vara tillsammans.

Den julen var den gladaste jag någonsin upplevt och den blev möjlig tack vare ett enkelt kort och ett brev som påminde mig om att julen är en tid då jag firar Frälsarens födelse tillsammans med min familj. Vi har firat jul tillsammans som familj ända sedan dess.

Gedalva S, Brasilien

Levande julkort. När jag tjänade som missionär i Brasilien fick vi återbud på alla möten som vi hade planerat på julaftonen, så jag sade till min kamrat: ”Vi kan väl vara levande julkort och besöka våra grannar?” Till min förvåning blev vi väl mottagna i varje hus. Medan vi sjöng de underbara julpsalmerna och läste tillhörande skriftställen kände jag något anmärkningsvärt och djupt. Jag förstod tydligare Frälsarens kärlek, och jag kunde se tårar i ögonen på våra grannar som tidigare hade varit så misstänksamma mot oss. När vi hade kommit tillbaka hem och ätit middag skrev jag följande i min dagbok: ”I kväll delade vi upplevelsen av konungarnas Konungs födelse med våra grannar. Anden upplyfte oss och förenade oss för evigt.”

Nivaldo P, Brasilien

Jul hemifrån. Min favoritjulklapp var min första jul hemifrån då mina föräldrar, min syster och jag besökte min bror och hans familj.

Vi var vana vid att ha släkten hemma hos oss på julen, men det här året skulle mina andra syskon åka någon annanstans, så vi bestämde oss för att besöka min bror Josh och hans familj eftersom de inte kunde komma till oss. Jag visste inte vad jag hade att vänta och trodde att det inte skulle bli någon rolig jul eftersom vi inte var hemma. Det såg inte ut som om julen skulle bli densamma. Mina föräldrar, min syster och jag hade redan öppnat våra julklappar innan vi åkte hemifrån.

När min bror hämtade upp oss på flygplatsen började min fyraåriga brorsdotter Kialey sjunga julsånger och jag började känna mig bättre till mods. På juldagsmorgonen tyckte jag om att se hur glada min brors barn blev när de öppnade sina julklappar. I stället för att fokusera på vad jag fick var det härligt att titta på andra som öppnade sina julklappar och dela deras glädje.

Hannah S, Montana, USA

Dopets gåva. Min kamrat och jag hade undervisat en fjortonårig flicka som hette Martha, och hon var nästan redo för dop och konfirmation. Vi hade några lektioner kvar att undervisa, och hon behövde sluta arbeta på söndagar så att hon kunde komma till kyrkan. Hon älskade det hon fick lära sig och trodde på det, men hon arbetade för sin faster och var för ung för att få ett annat jobb. Martha hade svårt att besluta sig, så vi undervisade henne om sabbatsdagens välsignelser och uppmanade henne att be.

Det regnade på julaftonen och när det var nästan dags att åka hem kände vi att vi borde gå förbi och hälsa på Martha. Nästan innan vi knackade på dörren kom hon springande och kramade om oss och hoppade upp och ner av entusiasm. Hon sade: ”Jag behöver inte arbeta på söndagarna längre! Jag kommer till kyrkan! Jag tänker döpas!” Till och med regnet var underbart efter det. Julaftonen var det perfekta tillfället att se någon bestämma sig för att hänge sitt liv åt Kristus. Vi var två av de gladaste missionärer man någonsin sett.

Erin B, Utah, USA

Familjen. Den bästa julklappen jag har fått var när alla mina syskon, min pappa och jag var tillsammans för första gången på många år. Jag älskar min familj mer än något annat i hela världen, och det gjorde pappa så glad, vilket gjorde mig glad.

Heather R, Utah, USA

Hälsans gåva. I oktober fick vi den chockerande nyheten att vår älskade stavspresident hade fått en hjärtattack och låg i koma. Allteftersom veckorna gick bad medlemmarna i vår stav ihärdigt för honom. Läkarna var mycket bekymrade, men han vaknade upp ur koman och blev snabbt bättre. Han bor i min församling, och en söndag före jul när jag kom in i kapellet blev jag förvånad över att se honom sitta på förhöjningen. När alla hade hållit sina tal kom stavspresidenten fram till talarstolen och sade att han hade känt kraften i våra böner. Medan jag betraktade honom, med tårarna rinnande nerför mina kinder, insåg jag att hans återvunna hälsa var en underbar julklapp till oss alla.

Katie B, Washington, USA

”Julens anda är andan av kärlek och av givmildhet och av godhet. Den upplyser själens fönster och vi ser ut över världens jäkt och stress och blir mer intresserade av människor än av saker.”

President Thomas S Monson, förste rådgivare i första presidentskapet, ”Den dyrbara gåvan”, första presidentskapets julandakt, 3 december 2006.