Mod att leva efter evangeliet

Min far Kurt var en liten pojke i Polen under andra världskriget. Han var ofta hungrig, frusen och rädd. Men så hände något underbart. Hans 10-årige vän Otto Dreger bad honom följa med till söndagsskolan tillsammans med andra medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. I söndagsskolan fick Kurt och Otto lära sig att de var Guds barn. De sjöng sånger. De lärde sig be. Kurt tyckte om känslan han fick när han var i kyrkan: rofylld och glad. Han bad sina föräldrar och sin syster att följa med honom. Det dröjde inte länge förrän min pappa och hans familj döptes. Jesu Kristi evangelium hjälpte dem att vara modiga under svåra tider.

Pappa var mycket begåvad och ville studera på universitet. På den tiden bestämde regeringen där han bodde vilka som fick och inte fick gå på universitet. Regeringen ville inte att folket skulle tro på Gud. Pappa fick veta att han bara kunde gå på universitetet om han gick ur kyrkan och slutade prata om vår himmelske Fader och Jesus Kristus.

Pappa visste att han inte kunde ge upp sin tro. I stället bestämde han och min mamma Helga sig för att lämna hemmet. De tog ett tåg till Västtyskland och bad en bön om att de skulle få komma in i landet. Poliserna som gick igenom tågen vid gränsen kontrollerade inte kupén som mina föräldrar åkte i. Så de fick chansen att börja ett nytt liv i ett land där de kunde dyrka Gud. Två månader senare föddes jag.

Jag, liksom mina föräldrar, behövde vara modig för att kunna leva efter evangeliet. Jag tillbringade ett år som soldat i tyska armén. De flesta av soldaterna svor, rökte och gjorde annat som jag visste att jag inte borde göra. Jag kände mig ensam ibland men försökte alltid följa vår himmelske Faders normer. Mina officerare respekterade min hängivenhet och lät mig vara med på kyrkans aktiviteter.

Sista kvällen en soldat var i tjänst brukade han och hans vänner dricka en massa alkohol och ha en stökig fest. Jag funderade över och bad om vad jag skulle göra när min sista kväll kom. När kvällen var inne sade jag till soldaterna som var i min grupp: ”Låt oss göra något som aldrig har gjorts tidigare.” Vi tog på oss vår bästa uniform och gick för att ta farväl av våra arméledare. Vår major kunde knappt tro sina ögon. Jag kände att min himmelske Fader hade hjälpt mig hitta en lösning på mitt problem. När jag tittar tillbaka kan jag se att de största välsignelserna i mitt liv har varit resultatet av att jag har följt profeternas råd och hållit Guds bud.

Ibland kanske dina vänner vill att du ska göra sådant som du vet inte är rätt. Glöm aldrig ditt löfte att leva efter din himmelske Faders normer. När du försöker följa hans bud välsignar han dig så att du vet vad du ska säga och göra. Han hjälper dig att inte vara rädd. Liksom pappas vän Otto kan du berätta för dina vänner vad du vet om vår himmelske Fader och hur du kan känna hans kärlek. Ditt mod att göra det som är rätt påverkar andra!