Räddningstjänst

De kallar sig Comité de Emergencias Santo de los Últimos Días, Sista dagars heligas beredskapskommitté, en volontärgrupp som är öppen för alla som är villiga att följa deras regler i fråga om artighet och tjänande. Gruppen består av tonåringar som tillhör kyrkan. De leds av hängivna vuxna. Över 200 ungdomar har varit med i gruppen sedan den startades.

”Jag fick höra talas om kommittén när jag kom till en dopgudstjänst en lördag”, säger Junior Rivera. ”I ett annat rum såg jag ungdomar i min ålder, klädda i svart, med en logo på t-shirtarna, och keps. De undervisades i första hjälpen. Jag blev verkligen intresserad när jag fick veta att de förberedde sig för att hjälpa andra. Jag såg det som ett sätt att göra något bra, och det är en av kyrkans lärdomar, att räcka ut en hand och hjälpa människor omkring oss.”

Onel Rodriguez säger att gruppen lär sig om tillvägagångssätt som liknar evangeliets principer. ”Till exempel”, säger han, ”lär vi oss att vi ska ta hand om vår egen familj först i en nödsituation. När vi vet att de är i säkerhet kan vi hjälpa andra. Det är det som kyrkan lär när det gäller välfärd. Ta hand om din egen familj och hjälp sedan andra.”

Franklin de los Santos säger att arbetet med nödberedskap har hjälpt honom inse att behovet av andlig nödhjälp ibland är lika viktigt som fysisk hjälp. ”En del behöver en hjälpande hand eller ett vänligt ord eller att någon bär sitt vittnesbörd för att de ska kunna fortsätta vara starka”, säger han. ”När vi lever efter evangeliet bör vi också bry oss om och stärka andra andligen.”

Omar Rodriguez påpekar att många av kommitténs aktiviteter har använts för att uppfylla krav i Plikt mot Gud-programmet och har planerats i samverkan med Aronska prästadömet och veckoträffarna.

José Núñez, andre rådgivare i biskopsrådet i La Caleta församling, säger att ungdomarna får undervisning om evangeliet i sina klasser och kvorum, men i kommittén kan de tillämpa det som de lärt sig i det vardagliga livet. ”När de är ute på gatorna och får direktkontakt med behövande personer får de verkligen lära sig vad det innebär att älska andra”, säger han. ”De utvecklar kärlek till människorna omkring dem. De utvecklar också kärlek till sig själva eftersom de får lära sig självdisciplin, och det ger dem självförtroende att handla rätt oavsett var de är.”

Broder Núñez betonar också att kommittén inte är någon ersättning för kyrkans vanliga aktiviteter. ”Den kompletterar dem”, säger han. ”I prästadömskvorumen och Unga kvinnors klasser, till exempel, får de undervisning om evangeliets principer. Men under evangelieinriktade aktiviteter i kommittén och under andra tjänandeprojekt får de möjlighet att tillämpa det de har lärt sig.” Det är bland annat så, säger han, som de kan bli ”ordets görare [och] inte bara dess hörare”. (Jak 1:22)

Omar säger att kommittén ofta blir ombedd att hjälpa till med samhällsprogram som mässlingsvaccination. ”Vi vill finnas till hands där det finns behov av hjälp”, säger han, ”och samhället vet det. De litar på oss eftersom vi är väl förberedda.” Faktum är att denna comité, som grundades av Basilio Cabrera och Domingo Peralta, båda medlemmar i kyrkan, använder samma metoder som Röda korset och andra räddningsgrupper. Hälsodepartementet har särskilt uppmärksammat gruppen och stadens och provinsens styrelse har också gett den utmärkelser.

Broder Núñez säger att kommittén utformar beredskapsplaner enligt en studie av utsatta områden i Santo Domingo och närliggande orter. ”I en nödsituation åker vi till dessa områden och undersöker om det finns medlemmar i kyrkan som behöver hjälp”, säger han. ”Samtidigt undersöker vi alla människors behov i det området och rapporterar till myndigheterna. Vi har fastställt vilka platser som är mest utsatta om en cyklon, jordbävning, översvämning eller liknande skulle inträffa. Vi vet vilka områden som kräver omedelbar evakuering. Vi vet också var trädgrenar kan sågas av för att skador vid starka vindar ska undvikas. Detta tillhör det som ungdomarna får i uppdrag att göra.”

Kommittémedlemmarna offrar också en del tid under högtider som jul och påsk så att de, under vuxnas överinseende, kan delta i en 24-timmarsvakt. ”Vi gör det eftersom det är under sådana dagar som många råkar ut för olyckor eller får problem för att de dricker”, säger broder Núñez. Detta faktum har på ett mycket påtagligt sätt lärt kommittémedlemmarna värdet av att leva efter Visdomsordet. (Se L&F 89.)

Varför ger då kommittémedlemmarna av sin tid för att tjäna? Varför genomgår de all denna utbildning?

Omar säger att det är värt all tid och ansträngning för att vara engagerad. Han tycker det känns särskilt bra att kunna hjälpa andra, något han lärde sig mycket om efter den tropiska stormen Noel. ”Vår uppgift var att hjälpa behövande att få kläder och mat”, säger han. ”Jag såg människor som led, och att kunna ge dem något att ha på sig och något att äta och att se hur glada de blev, gjorde mig glad.”

Osiris Rodriguez säger att han uppskattar samhörighetskänslan som finns i kommittén. Han ser det som en förlängning av samhörigheten han känner i sitt kvorum och bland kyrkans ungdomar i allmänhet.

Junior Batista som blev medlem i kyrkan för ett antal månader sedan säger att när han hörde talas om nödhjälpskommittén så var han ivrig att få delta. Och han har inte blivit besviken. ”Det känns bra eftersom vi håller budet som uppmanar oss att älska varandra. Vi är tillsammans som bröder och systrar, söner och döttrar till Gud.”

När man känner på det sättet för tjänande så vill man fortsätta tjäna.