Lev i tro, utan att se

Innan syster Daggi, som nu tillhör Miraflores församling i Archupallas stav i Viña del Mar i Chile, blev medlem i kyrkan 1962 undrade hon som nygift vilken kyrka som var den rätta.

En natt drömde hon om människor från andra sidan världen och såg ovanliga vita kläder. Följande dag kände hon igen samma kläder som torkade på ett klädstreck i hemmet där hon var anställd som städerska.

Hennes arbetsgivare berättade att kläderna hade att göra med mormonkyrkans tempel. Syster Daggi träffade snart missionärerna som hade kommit från andra sidan världen för att öppna hennes andliga ögon för evangeliets ljus.

Syster Daggi älskar Jesu Kristi evangelium och hon läste troget skrifterna innan hon blev blind.

”När jag förlorade min syn bad jag om att jag skulle minnas Herrens ord”, erinrar hon sig. Att minnas hans ord var viktigt för henne som symbol för andlig syn.

Och fastän syster Daggi nu måste studera evangeliet på andra sätt så menar hon att ”[ordet] är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. (Ps 119:105) Hon är ett levande exempel på Frälsarens löfte: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Joh 8:12)

Enligt hennes make Juan har Herren uppfyllt hennes uppriktiga vädjan. ”Hon har lätt för att minnas saker och ting. Hon kan tala i timmar”, säger han med glimten i ögat.

”Om man ber så får man”, svarar hon. ”Min ande har mycket bra syn.”

Upplevelserna syster Daggi har haft medan hon försökt bevara både sitt fysiska och andliga oberoende sedan hon förlorade synen leder tankarna till den blinde mannen i Johannes evangelium varom lärjungarna frågade: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?”

Frälsaren svarade: ”Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.” (Joh 9:2–3)

Guds gärningar har uppenbarats i syster Daggis liv. Trots att hon inte kan se har hon bevittnat många underverk och kan vittna om att ”vi lever här i tro, utan att se”. (2 Kor 5:7)

En söndagskväll kom familjens hemlärare på besök. Familjen hade det kämpigt på grund av arbetslöshet just då, och den kvällen hade hon bara en halv kopp ris, lite olja att tillaga det i, och två små tomater. Men eftersom hon uppskattade dessa trofasta hemlärare så mycket frågade hon om de ville stanna och äta middag.

”Min dotter frågade hur jag kunde göra det”, minns syster Daggi. Hon bad sin dotter att duka bordet. Sedan gick hon in i köket och bad: ”Herre, du gav mat åt 5 000. Jag ber bara om mat till sju.”

”Riset räckte till sju personer”, säger hon.

Syster Daggi vet att även om hennes fysiska ögon har förlorat sitt ljus så finns det ett större ljus som vi kan följa.

Jesaja lärde: ”Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen, månen skall inte mer lysa dig med sitt sken. HERREN skall vara ditt eviga ljus.” (Jes 60:19)

”Jesus talade om människor som kunde se men som var blinda. Det är samma sak i dag”, säger syster Daggi. ”Det sker underverk överallt runt omkring oss, men det är så många som inte ser dem.”

”Syster Daggi är tacksam för alla de välsignelser hon har och strävar efter att följa Petrus’ uppmaning att ”förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus”. (1 Petr 2:9)

”Jag är nöjd. Min himmelske Fader gav mig en underbar livskamrat. Vi åkte till templet och beseglades”, säger hon. ”Mitt liv är fullt av underverk. Andligt sett ser jag utmärkt.”