Nyårsmöte via Zoom

På årets sista dag 2021 ägde ett speciellt möte för Sverigemissionen rum via Zoom. Förutom alla heltidsmissionärer välkomnades också intresserade medlemmar i Sverige att delta. Det blev ett fint sätt att avsluta året på. Inbjudna gästtalare var Paul och Bonnie Oscarson, ett par som betytt mycket för Sverige genom sitt tjänande här.

Som ung tjänade broder Oscarson en heltidsmission i Sverige på sextiotalet. Med sin unga hustru Bonnie (då 25 år gammal) och deras barn kom han tillbaka till Sverige 1976 för att presidera över Sverigemissionen Göteborg när Sverige precis delats i två missioner. I Sverigemissionen Stockholm tjänade vid delningen Paul Oscarsons äldre bror, Richard Oscarson. Ett av Paul och Bonnies sju barn föddes under de tre år de bodde och tjänade i Göteborg.

Flera år senare kallades sedan Paul och Bonnie 2009 som tempelpresident och tempelvärdinna i Stockholms tempel, en tid som de båda betecknar som höjdpunkten i deras liv. Kort efter deras tre år i Stockholm kallades syster Oscarson att tjäna som generalpresident för Unga Kvinnor, ett ämbete hon hade under fem år. Nu är Paul och Bonnie primärlärare tillsammans och de tjänar även som tempeltjänare i ett av templen i Provo.

Zoom-mötet inleddes med välkomsthälsningar av missionsledarna för Sverigemissionen, president och syster Davis. Därefter fick syster Evensen, en av missionärerna, göra en kort presentation av paret Oscarson. Paul Oscarson talade sedan och använde erfarenheter från sina tre olika missioner i Sverige. Han nämnde namnen på flera medarbetare han samarbetat med under åren, syskon som fanns med på mötet från sina respektive hem. Broder Oscarson vittnade om hur Anden kan leda oss i små saker och beskrev bland annat hur han under en vanlig dag i templet i Stockholm fick maningen att gå tillbaka till det celestiala rummet där han nyligen varit. I dörren träffade han på syster Ruth Wirén som var i stort behov av en hjälpande hand för att ta sig till systrarnas omklädningsrum. Han hjälpte henne och strax utanför systrarnas avdelning kom en syster som kunde hjälpa henne vidare. Han berättade också om hur han tjänat som biskop i Salt Lake City under de år Bonnie hade verkat som generalpresident. Vid ett tillfälle hade han tillsammans med en annan medlem befunnit sig på akuten för att ge en välsignelse. När draperiet drogs åt sidan såg de en man som var märkt av motgångar och som kanske kunde beskrivas som en uteliggare. Denne man frågade om han också kunde få en välsignelse. Det fick han och när detta var klart fick de ytterligare en förfrågan om en välsignelse. Att få representera Frälsaren och göra för andra det som han skulle gjort om han var här har alltid känts som ett stort privilegium för broder Oscarson.

Syster Oscarson talade om hur de kunde se hur coronapandemin förändrat missionsarbetet. Hon gav exempel på vad deras barnbarn nyligen fått uppleva under sina missioner. De lovordade de många inspelningar som Sverigemissionen gjort med medlemmar runt om i Sverige.

Syster Oscarson berättade också om den vånda hon upplevde i samband med kallet som generalpresident för Unga kvinnor. Hon berättade om hur hon varje vecka hade haft möten i kyrkans missionskommitté som leddes av äldste Oaks och hur hon en gång tagit mod till sig och frågat om det var möjligt för henne att få närvara då en apostel tilldelade blivande missionärer de missioner de skulle tjäna i. Syster Oscarson hade sedan fått vara med då äldste Holland utförde denna uppgift, en erfarenhet som berörde henne djupt. Hon vittnade för de deltagande missionärerna att de var och en blivit kallade till sin mission genom uppenbarelse av en Herrens profet.

Efter broder och syster Oscarsons tal lämnades tid för frågor och flera av missionärerna ställde frågor till dem. Det var en fin upplevelse att få vara med på ett möte där vi kunde inspireras och lära av varandra, ett möte som utgick från missionshemmet i Stockholm med gästtalare som satt i sitt vardagsrum i Provo och med deltagare från missionärslägenheter och hem i hela Sverige.