Endast digitalt: Unga vuxna
Känner du dig ensam? Här är 3 tips som hjälper mig
Författaren bor i Cuneo i Italien.
Det kan vara ensamt att vara medlem i kyrkan i Italien, men jag har lärt mig att jag aldrig är ensam.
Jag bor i en liten stad i Italien där det bara finns fyra unga ensamstående vuxna i min gren.
De flesta människor här är katoliker, så de binds samman av sin gemensamma tro. Jag känner ofta att jag inte passar in eftersom jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Jag känner mig lätt ensam när jag strävar efter att bli mer lik Frälsaren. Jag gör mitt bästa för att följa honom. Jag vill följa president Russell M. Nelsons uppmaningar att ”övervinna världen”1 och ”tänka celestialt”2, men ibland misströstar jag när jag känner mig ensam i min tro.
Men det finns saker som hjälper mig att gå vidare i tro när jag känner mig ensam. Här är tre tips som hjälper mig att övervinna ensamheten.
Gör det till en vana att läsa skrifterna
När jag känner mig överväldigande ensam tar jag mig tid att vädja till min himmelske Fader. Jag berättar för honom hur jag mår och öppnar sedan skrifterna. På något sätt hittar jag alltid de sanningar jag behöver i det ögonblicket.
Även om verserna inte alltid beskriver min situation exakt, så fyller sanningarna i dem mitt hjärta med hopp och tröst. Ensamheten försvinner när jag i tysthet funderar över de forna profeternas ord som vittnar om Kristus.
De påminner mig ständigt om att jag är älskad, att Gud är medveten om min situation och att allt kommer att bli bra.
Genom att göra det till en vana att läsa skrifterna och be, även när det känns svårt, blir jag lyckligare, mer självsäker och känner en starkare koppling till Anden.
Om vi bjuder in Frälsaren i våra liv genom att studera skrifterna kommer han alltid att finnas där och påminna oss om vilka vi är och länka oss till vår himmelske Fader.
Kom ihåg Jesu Kristi möjliggörande kraft
Jag har alltid vänt mig till Jesus Kristus för att finna förlåtelse och frid. Men jag har också insett att han kan stötta mig när jag känner mig ensam.
Äldste Jeffrey R. Holland förklarade att Frälsaren ”utropade i yttersta ensamhet: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?’ [Matteus 27:46; betoning tillagd]” när han led i Getsemane trädgård.
Äldste Holland fortsatte: ”Det är min personliga övertygelse att Fadern, under Kristi hela jordiska verksamhet, nog aldrig var närmare sin Son än under slutfasen av detta hjärtslitande lidande. Men för att hans Sons enastående offer skulle bli lika fullkomligt som det var frivilligt och enskilt drog Fadern tillfälligt tillbaka från Jesus sin Andes tröst, stödet av sin personliga närvaro … Det var ytterst viktigt för försoningen, att denne fullkomlige Son som aldrig talat ont, aldrig gjort fel eller rört vid något orent, behövde veta hur resten av mänskligheten – vi, vi alla – skulle känna det när vi begick sådana synder.”3
På grund av det vet han hur han kan bistå oss (se Alma 7:11–12). Han vet precis hur vi mår.
Jesus Kristus vandrade den vägen ensam så att vi inte behöver göra det. Att lära mig om honom och fokusera på hans möjliggörande kraft ger mig tröst, hopp och styrka att gå vidare med tro.
Var snäll mot dig själv
När jag känner mig ensam gör det en stor skillnad om jag är snäll mot mig själv. Jag fyller mitt sinne med positiva tankar eftersom jag har insett att jag måste tillbringa resten av mitt liv med mig själv! Därför bör jag ha en bra relation med mig själv.
Ensamheten blir bara värre om vi inte är snälla mot oss själva.
Jag behandlar mig själv som en vän. Jag påminner mig om vem jag är och att jag alltid kan omvända mig och fortsätta försöka följa Kristus, även om jag inte är perfekt. Äldste Gary E. Stevenson uppmanade oss nyligen att ”stanna upp när du ser dig själv i spegeln … Tänk för dig själv, eller säg det högt om du vill: ’Wow, titta på mig! Jag är fantastisk! Jag är Guds barn! Han känner mig! Han älskar mig! Jag är begåvad – begåvad med den Helige Anden som min ständige ledsagare!’”4
Så det gör jag. Jag tittar mig i spegeln och säger det. Och sedan skrattar jag för att jag känner mig dum, men jag känner mig också mer självsäker, älskad och närmare Anden.
När du är din egen vän kommer du aldrig att känna att du är utan en vän.
Du är aldrig ensam
Ibland känner jag att jag är den enda som går igenom vissa utmaningar. Men jag påminner mig om att det finns många unga vuxna runt om i världen som är i samma situation. Även om jag inte vet vilka de är, strävar de också efter att stå med Kristus.
Jag är inte ensam.
Äldste Alan T. Phillips i de sjuttios kvorum sa nyligen: ”Många känner sig överväldigade, ensamma, isolerade eller utmattade … Kunskapen om att vi alla är Guds barn och tillhör hans eviga familj återställer en känsla av tillhörighet och mening.”5
Vår himmelske Fader älskar oss. Han har gett oss verktygen som knyter oss samman med honom, hans Son och varandra. Vi behöver bara komma ihåg att använda dem.
Han känner dig. Han är med dig. Tappa inte hoppet. Fyll ditt liv med Anden och kom ihåg att du som Guds barn tillhör hans eviga familj.
Du är aldrig ensam.