Våra barns gudomliga bestämmelse

Något av det viktigaste våra barn kan göra för att lära känna Jesus Kristus är att lyssna på hans utvalda särskilda vittnen. Precis som på Nya testamentets tid hjälper apostlar i dag oss att förstå hans karaktär och hans verk. President Russell M. Nelson har sagt: ”Jesu Kristi ordinerade apostlar vittnar alltid om honom. De visar vägen medan vi tar oss igenom den hjärtskärande labyrinten av jordelivets upplevelser.”³ Och äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”En profet står inte mellan dig och Frälsaren. Han står snarare bredvid dig och visar vägen till Frälsaren.”⁴

Det är också viktigt att lära våra barn att vara ödmjuka och tålmodiga när de lyssnar på våra inspirerade ledare. Äldste Andersen har också sagt: ”Bli inte förvånade om era personliga åsikter ibland inte genast överensstämmer med Herrens profets lärdomar. De här stunderna låter oss lära och ödmjuka oss när vi går ner på knä i bön. Vi går framåt i tro och litar på Gud eftersom vi vet att vi så småningom får större andlig klarhet från vår himmelske Fader.”⁵ Herren undervisade om en viktig princip när han sa om profeten Joseph Smith: ”För hans ord ska ni ta emot som från min egen mun, med största tålamod och tro” (Läran och förbunden 21:5). När vi lär våra barn att ha tålamod och arbeta för att förstå blir de andligt oberoende under hela livet.

Att veta något är mer än att lära sig fakta utantill. Vi kan läsa böcker om att spela piano, men om vi aldrig spelar en not så kan den kunskapen inte hjälpa oss att bli pianist. Detsamma gäller kunskapen om Jesus Kristus. Att lära känna honom är mer än att bara känna till fakta. För att lära känna honom måste vi göra som han gör.

Frälsaren betonade att handling är en väsentlig del av kunskap: ”Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” (Johannes 7:17). Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Vi börjar lära känna Frälsaren när vi väcker våra själsförmågor och prövar hans ord.”⁶ Kung Benjamin frågade: ”För hur kan en människa känna den mästare som hon inte har tjänat?” (Mosiah 5:13.)

Våra barn kan lära sig om Kristus genom skriftstudier, seminariet och generalkonferensen. Men det räcker inte om man inte gör det Kristus gjorde: predika evangeliet, ta hand om de behövande och gå omkring och ”göra gott” (se Apostlagärningarna 10:38).

Kyrkans program för barn och ungdomar kan hjälpa våra barn att handla i tro. Vi kan hjälpa dem att fundera över mål som hjälper dem att göra det som Kristus gjorde och lära sig mer om vem han är.⁷

Vi lär också känna Kristus på ett mer personligt plan när vi, som president Nelson manat, hör honom genom Anden: ”Vi hör honom också tydligare när vi förfinar vår förmåga att känna igen den Helige Andens viskningar. Det har aldrig varit viktigare att du vet hur Anden talar till dig än just nu. I gudomen är det den Helige Anden som är budbäraren. Han sänder tankar till ditt sinne som Fadern och Sonen vill att du ska ta emot.”⁸

Våra barn kan lära känna Frälsaren när de hör vad han vill att de ska veta och göra personligen. Programmet Barn och ungdomar uppmuntrar barn och ungdomar: ”Du kan be om att få veta vilka [dina talanger] är och vad du kan jobba på just nu.”⁹ När barnen försöker förstå vad Frälsaren önskar för dem ökar deras möjligheter att känna hans kärlek personligen.

Vi kan lära dem att inte bli modfällda om svaren inte kommer med en gång. De kan fortsätta i tro, medvetna om att de får känna Guds kärlek när de arbetar på att höra honom. President Nelson beskrev steg som kan hjälpa oss, med profeten Joseph Smiths ord, att ”tillväxa i uppenbarelsens princip”, bland annat att fördjupa oss i skrifterna, närma oss Herren i bön, lyssna efter svar och skriva ner våra känslor, och (även om vi inte behöver vara fullkomliga) göra dagliga ansträngningar för att bli mer och mer värdiga.¹⁰

Bild

mor och dotter ber tillsammans

Vara ett föredöme

Slutligen; ett av de mest effektfulla sätten för oss som föräldrar att lära våra barn om Kristus är att efterlikna hans egenskaper i våra egna liv. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Är det för djärvt att hoppas att våra barn ska ha någon liten del av den känsla för oss som den gudomlige Sonen kände för sin Fader? Kan vi förtjäna mer av denna kärlek genom att försöka vara mer av det som Gud var för sitt barn? Hur som helst vet vi att en ung människas första begrepp om Gud fokuserar på egenskaper som han eller hon lagt märke till hos sina jordiska föräldrar.”¹¹

När vi efterliknar Kristus uppenbarar vi honom och Fadern för våra barn. Några av Kristi egenskaper beskrivs i Moroni 7:44–45, bland annat kärlek, hopp, vänlighet, ödmjukhet, att inte vara lättprovocerad, att vara tålig och att uthärda allt.

En kvinna jag känner hade en far som ofta var arg och lätt blev upprörd. Hon sa: ”I många år såg jag min himmelske Fader på samma sätt som jag såg min egen far – någon som till största delen höll avstånd och lätt blev besviken.” Det påverkade hennes förmåga att verkligen förstå vår himmelske Fader. Men hon berättade att hennes himmelske Fader hjälpte henne förstå att ”han sakta tar mig bort från min fruktan för honom och in i hans kärleks frälsande kraft”. Hon började se honom som han verkligen är.

Primärs främsta syfte är att hjälpa barnen att känna sin himmelske Faders kärlek.¹² Det här kan också vara ett av föräldrarnas främsta syften. När barn känner vår himmelske Faders kärlek förstår de bättre vem han är och vill bli som han.

Vad vill våra barn vara när de blir stora? Som föräldrar kan vi skapa en önskan hos dem att vara som våra himmelska föräldrar. Jesus Kristus är vårt fullkomliga föredöme, och när vi hjälper våra barn att komma till honom är det mer sannolikt att de får den önskan. Vi kan hjälpa dem att lära känna Gud och Jesus Kristus genom att skapa förtroende till apostlar och profeter, hjälpa dem att handla som Herren skulle göra, hjälpa dem att höra honom genom Anden och efterlikna Herren i våra egna handlingar.

Vårt exempel och deras förbundsrelation med Herren skapar stabilitet, en känsla av samhörighet och den kunskap om Guds kärlek som våra barn behöver, och välsignar dem under många år framöver.