LYCKA I FAMILJELIVET

Ett lyckligt familjeliv är inte bara ett mål här under jordelivet, utan även i kommande evigheter, och mödrar och fäder är förpliktigade att göra allt de kan för att förverkliga detta mål. Henry B Eyring i de tolv apostlarnas kvorum, som inser vår begränsning på grund av andras handlingsfrihet, har sagt: ”Vi kan inte styra vad andra väljer att göra. Sålunda kan vi inte tvinga våra barn till himmelen, men vi kan besluta oss för vad vi ska göra. Och vi kan besluta oss för att vi ska göra allt vi kan för att föra himmelens krafter till den familj som vi så gärna vill ha för evigt.”²

”Föräldrarna är läromästarna”, sade äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum. ”De undervisar mest effektivt genom exempel. Familjekretsen är den bästa platsen för att visa och lära sig om vänlighet, förlåtelse, tro på Gud och varje annan dygd i Jesu Kristi evangelium.”³

Det är inte lätt i dagens värld att hjälpa barn mogna till andligt hängivna vuxna, men föräldrarna är inte ensamma i detta. De är medarbetare till vår himmelske Fader. Herren lovade missionärerna: ”Jag skall vara på eder högra sida och på eder vänstra, och min Ande skall vara i edra hjärtan och mina änglar runt omkring eder för att understödja eder.” (L&F 84:88) På grund av att undervisningen av egna barn kanske är det viktigaste missionärsarbetet kan föräldrar förvänta sig liknande löften.

President Spencer W Kimball (1895–1985) sade en gång: ”Det finns två sätt att sprida ljus. Att vara ljuset eller spegeln som återspeglar det. Vi föräldrar kan vara båda.”⁴ När föräldrar söker Herrens Ande i sitt liv så lyser deras exempel starkt för barnen och deras godhet blir en återspegling av ett långt större ljus.

Ibland behöver barnen bli tillrättavisade och disciplinerade. Därför bör föräldrar noga studera Läran och förbunden 121:41–44. President Gordon B Hinckley har också gett ett vist råd: ”[Det] behövs disciplin i familjer. Men disciplin med hårdhet och grymhet leder aldrig till förbättring utan snarare till avsky och bitterhet. Den botar ingenting utan förvärrar problemet.”⁵

”Barn kan inte tvingas till lydnad”, sade president James E Faust, andre rådgivare i första presidentskapet. ”Vår bästa metod för att tillrättavisa barn när de har gjort något orätt är genom bestämdhet, kärlek, tålamod, vänlighet och övertalning.”⁶

Familjer blir starkare när de tillbringar tid tillsammans. Äldste Oaks sade:

”Familjer bör be tillsammans, knäböja morgon och kväll och tacka för välsignelser och rådfråga Herren om gemensamma problem.

Familjer bör delta i kyrkans söndagsmöten tillsammans och närvara vid andra andliga möten som riktar sig till familjen.

Familjer bör studera och lära tillsammans …

Familjer bör arbeta tillsammans … Familjer bör också leka tillsammans, så att familjens aktiviteter förknippas med glada fritidsaktiviteter.

Familjemedlemmarna bör rådgöra med varandra och ta upp alla problem som rör familjen och dess medlemmar.

Familjer bör äta tillsammans. Måltiderna är naturliga tillfällen för familjen att komma samman och samtala. Det är en skam när sådana tillfällen går till spillo i familjegräl eller går om intet när familjemedlemmarna hämtar sin mat och skingras, som om familjens kök var en snabbmatsbutik.”⁷

Trots föräldrarnas ansträngningar att undervisa sina barn och bygga upp enighet i familjen kan barnen ibland sätta sig emot föräldrarna och till och med bli upproriska. De som märker att stämningen är spänd i familjen och att de för tillfället har förlorat slaget om lyckan, kan pröva följande löfte från äldste Eyring: ”Jag lovar er att om ni använder era gåvor till att tjäna någon annan så kommer ni att känna den kärlek som Herren har till den personen. Ni kommer också att känna hans kärlek till er.”⁸ Ibland är allt vi kan göra som föräldrar bara att älska och tjäna, utan att förvänta oss något i gengäld. Men sådana ansträngningar ger frid. Och så småningom, när stormen har passerat och känslorna har veknat, kan de också medföra den frukt som vi eftertraktar mest — lycka i vår familj, nu och i evigheterna.