Himlens fönster

Baserad på en sann berättelse från författarens släkthistoria

Marcella rynkade pannan när hon försökte vicka på tårna i skorna. Skorna var för små och de gjorde ont, men hon visste att hon inte borde klaga. Vid sex års ålder visste hon att det inte fanns några pengar till nya skor.

Det senaste året hade varit svårt för familjen Nelson. I maj hade Marcellas nya lillasyster dött av lunginflammation. Och bara sex veckor senare hade hennes pappa Eric dött i en olycka på arbetet. Å, vad hon saknade sin snälla pappa.

Nu försökte Marcellas mamma försörja sina två små döttrar med att sy. Hon var en duktig sömmerska, men det fanns ändå inte tillräckligt med pengar. Köksskåpen i deras lilla hem var nästan tomma. Nej, större skor var inget att hoppas på just nu.

”Frukostdags”, ropade mamma. Marcella försökte låta bli att linka i de trånga skorna när hon gick till bordet.

”Å, lilla vän.” Hennes mamma satte sig på huk bredvid henne. ”De där skorna är för små, eller hur?” Marchella kunde höra att hennes mamma var orolig.

”Lite.” Marcella försökte att låta oberörd. ”Det är okej.”

”Du försöker vara tapper”, sade mamma vänligt. ”Men jag kan se att du har ont. Jag ska försöka få tag på ett par nya snart.”

”Jag vill också ha nya skor!” gnällde lilla Arvella.

Mamma lyfte upp Arvella och gav henne en stor kram. ”Du vet att dina skor passar jättebra”, sade hon. Arvella hade ärvt Marcellas skor. De var slitna, men de passade i alla fall.

Arvella plutade med läpparna. ”Jag vill också ha nya skor”, upprepade hon envist. Marcella och hennes mamma log mot varandra. Arvella förstod inte hur svårt de hade det och på något sätt fick hennes oskyldiga kommentar dem att känna sig bättre till mods. De pratade och skrattade medan de åt frukost och diskade efteråt.

Plötsligt blev mamma allvarlig igen. ”Flickor”, sade hon sakta, ”vi måste gå till staden i dag. ”Jag har två och en halv dollar.”

Marcella kunde inte tro det! Det var mycket pengar i Utah 1905. ”Vad bra!” utropade hon. Hon tänkte på all mat de kunde köpa och fylla de tomma hyllorna med. Kanske skulle hon till och med få nya skor!

Marcellas leende försvann när hon såg tårarna i sin mammas ögon. ”Vi är skyldiga två och en halv dollar i tionde”, sade hon tyst. Sedan samlade hon flickorna omkring sig. ”Jag vet att vi nästan inte har någon mat. Jag vet att du verkligen behöver ett par nya skor, Marcella. Men om vi vill att Herren ska välsigna oss så måste vi hålla hans bud.”

Sedan tog hon fram sin nötta Bibel och slog upp Malaki. Hon läste upp Herrens löfte för flickorna, att om de betalade tionde så skulle himlens fönster öppnas för dem.

”Vad betyder det att himlens fönster ska öppnas?” frågade Arvella.

”Det betyder att vår himmelske Fader välsignar oss”, sade mamma. ”Det står att vi ska få många välsignelser. Vi behöver Herrens välsignelser mer nu än någonsin. Jag tror på hans löfte.”

”Det gör jag också”, sade Marcella.

”Jag också”, sade Arvella.

”Å, vilka duktiga flickor ni är.” Mamma drog dem intill sig. ”Nu ber vi tillsammans, och sedan går jag direkt till biskopen med de här pengarna.”

Flickorna och mamma knäböjde. Mamma bad vår himmelske Fader att det skulle finnas ett sätt att få tag på mer mat till hennes lilla familj och skor till Marcella. Efter bönen torkade alla bort tårar från ansiktet. Sedan sade mamma med ett leende: ”Nu går vi och betalar vårt tionde, flickor!”

De gick den korta vägen hem till biskopen och gav honom tiondet. Marcellas fötter gjorde ont, men hon njöt av promenaden och den goda känslan hon hade inom sig. Hon visste att vår himmelske Fader skulle välsigna dem.

När de kom tillbaka hem såg de att morbror Silas och moster Maud hade kommit. Båda flickorna sprang fram till morbror Silas och han lyfte upp dem högt i luften.

”Hej Sarah”, sade moster Maud och gav mamma en snabb kram. ”Vi ville bara komma förbi och se hur det var med dig och flickorna.”

Arvella sade allvarligt: ”Marcellas skor är för små, men vi har betalat vårt tionde så allt kommer att gå bra.”

”Arvella!” Hennes mamma gav henne en sträng blick. ”Allt är bra med oss, Maud. Hur är det med er familj?”

De gick alla in i huset och hade en trevlig pratstund. Marcella tog fort av sig sina trånga skor och ställde undan dem. Hon såg att hennes moster och morbror tittade sig omkring. Moster Maud öppnade till och med ett skåp under besöket. Alltför snart var besökarna tvungna att gå.

Senare samma eftermiddag blev Marcella överraskad av att höra en budvagn utanför huset. Den stannade utanför deras hus och en springpojke kom upp till ytterdörren. ”En leverans till Sarah Nelson”, sade han.

”Det är min mamma”, sade Marcella.

”Men jag har inte beställt något”, invände mamma.

Plötsligt dök morbror Silas upp i dörröppningen bredvid pojken. ”Det är till dig, Sarah”, sade han vänligt. ”Du kan ställa allt här på bordet”, sade han till springpojken.

Pojken kom in med flera kassar mat. Flickorna dansade runt bordet av glädje. De kramade om morbror Silas som snabbt ursäktade sig att han måste åka hem. Det var så mycket mat! Socker, bönor, vete- och majsmjöl, preparerat kött och torkad frukt — skåpen skulle bli fulla! Sist kom springpojken till bordet med ett litet paket inslaget i brunt papper.

När springpojken hade gått gick flickorna fram till det lilla paketet. Vad kunde det vara? Först skakade Marcella och Arvella på det. Sedan tog Marcella försiktigt bort pappret. Ner i hennes knä föll inte ett utan två par skor! Marcella tog det största paret och provade dem. De passade perfekt och hon vickade glatt på tårna i de bekväma skorna.

Sedan såg hon Arvellas min. Hennes syster hade tagit upp det andra skoparet och stirrade glatt på dem. Hon tittade förundrat på sin mamma. ”Jag tyckte du sade att jag inte behövde några skor, mamma”, sade hon.

”Dina gamla skor dög”, sade mamma genom tårarna. ”Men när vår himmelske Fader öppnar himlens fönster så vet man aldrig vad som kan dimpa ner.”

Marianne Dahl Johnson är medlem i Wells församling, Elko östra stav, Nevada.

”Vill du att himlens fönster ska öppnas för dig? Vill du få välsignelser som är så rikliga att det inte finns plats för dem? Betala alltid ditt tionde och överlämna resultatet i Herrens händer.”

Se äldste Joseph B Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum, ”Jordiska skulder, himmelska skulder”, Liahona, maj 2004, s 41.