Springa och inte bli trött

Jag är 13 år och jag vet att när vi tar hand om vår kropp får vi de välsignelser som utlovas i Visdomsordet, att vi kan ”springa och inte bli trötta”. (L&F 89:20) När jag idrottar, äter hälsosam mat och får tillräckligt med sömn så blir jag starkare. När jag håller det här budet är jag fri från vanebildande ämnen och kontrolleras inte av dem.

Jag vet att vår himmelske Fader inte gav oss Visdomsordet för att begränsa vårt liv utan för att hjälpa oss leva ett hälsosamt och lyckligt liv. Satan försöker fresta oss att tro att vi blir populära, fria och lyckliga av att röka och dricka. Men det är inte sant. Ibland är det svårt att ha höga normer, särskilt i skolan, men när jag försöker vara ett gott exempel hjälper jag mina vänner förstå hur viktigt det är att välja det rätta.

Den största välsignelsen jag har fått av att följa Visdomsordet är att jag kan ha Andens ständiga vägledning. Mitt mål är att vara värdig att komma till templet en dag.

Jag är en 57-årig farmor som fick veta att jag hade diabetes i juni 2006. Förutom att jag tog medicin vände jag mig till Visdomsordet för att få hjälp. Jag lärde mig hur värdefullt det var att motionera regelbundet och äta hälsosamt. Jag tappade 40 kilo i vikt och har kunnat hålla vikten nere. Jag kände mig mycket välsignad av att ha följt Visdomsordet dagen då min läkare tog bort medicinerna för diabetes och högt blodtryck. Jag har ett vittnesbörd om Visdomsordet, för de andliga och fysiska välsignelser jag har fått genom att följa det fortsätter att välsigna mitt liv.

Jag föddes i Brasilien med rakitis — en sjukdom som karaktäriseras av snedvridna ben. När jag var 19 år vägde jag 50 kilo och var 164 cm lång. Som en följd därav blev jag inte antagen till militärtjänst så jag började söka efter ett sätt att förbättra mitt fysiska tillstånd. Jag började träna och åt en balanserad kost.

Under den här tiden träffade jag missionärerna. Jag fick lära mig om kyrkan och buden, bland annat Visdomsordet. Det var precis vad jag behövde. Det gav mig riktlinjer om vad jag skulle äta och en lista över orena ämnen som jag skulle undvika, nämligen tobak och starka drycker. Genom att läsa Läran och förbunden lärde jag mig hur viktigt det var att vila och sova. (Se L&F 88:124.)

Jag blev starkare och vägde 78 kilo. Jag blev mästare i tyngdlyftning. Jag höll också på med judo och simmade. Idag, vid 73 års ålder är jag maratonlöpare och har genomfört 30 maratonlopp. År 2005 och 2006 kom jag tvåa i min åldersgrupp i Brasilien. Jag har utmärkt hälsa och är mycket lycklig.

Jag är tacksam mot vår himmelske Fader för att han har gett oss lagar som, om vi följer dem, ger oss hälsans välsignelser.

När jag städade skönhetssalongen efter skolan hittade jag en halvfull kanna vin som blivit över efter en fest. Jag frågade min chef vad jag skulle göra med den. ”Häll ut det och kasta flaskan”, sade han innan han gick. Han låste dörren på vägen ut och jag var ensam kvar. Jag fortsatte städa som vanligt, men kunde inte låta bli att tänka på vinet. Jag var 14 år och hade aldrig smakat på vin. Jag var frestad.

Jag städade toaletten, steriliserade hårborstarna och torkade golvet, och hela tiden tänkte jag på kannan med vin i arbetsrummet. Jag visste att jag inte skulle bli full på en klunk. Jag visste att ingen annan någonsin skulle få reda på det. Men i samma stund insåg jag att jag skulle veta det och det skulle också min himmelske Fader. Kampen var över. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag gav efter för den här frestelsen, och jag ville vara stark nog att stå emot alla frestelser. Jag hällde ut vinet i vasken, sköljde ur flaskan och slängde den i soptunnan.

Den här upplevelsen kan verka oviktig om man bortser från vilken skillnad den gjorde för mig. Jag hade fattat beslutet att hålla buden fastän ingen såg mig. Jag ville göra det rätta av rätt anledning. Jag vet nu att jag är stark nog att stå emot frestelser, och jag känner mig mer säker på att jag kan följa vägen som leder tillbaka till min himmelske Fader.

Året efter mitt dop blev jag volontärbrandman. Jag följde Visdomsordet fastän mina vänner erbjöd mig tobak, alkohol, te och kaffe. När de frågade mig varför jag tackade nej sade jag att det var för att jag var mormon. De flesta av dem hånade mig och skrattade.

En dag fick vi ta en tre timmar lång motionstest för att se vilka som kunde vara kvar som brandmän. Vi hade en tung uniform och kängor och bar på andningsutrustning. Före testet såg jag att de andra rökte och skrattade åt mig eftersom jag var den enda tonåringen och de trodde inte att jag skulle klara det hårda testet.

Först fick vi springa runt ett fält bärande på mycket tunga slangar. Efter den första rundan värkte det i benen och kroppen och mina medarbetare skrattade åt mig. Det var då jag kom att tänka på det som står i Läran och förbunden 89: ”Alla heliga som kommer ihåg att hålla och handla enligt dessa ord och vandrar i lydnad mot buden, skall få hälsa i naveln och märg i benen … och skall springa och inte bli trötta” (v 18, 20).

Jag knäböjde och bad till Herren om att jag skulle ha tro att få se löftet uppfyllas. Flera män kom fram för att se om jag var okej, och jag sade att jag mådde bra. Sedan började vi springa igen. Med en gång släppte smärtan i benen. Jag sprang och sprang och insåg att de andra hade fallit omkull av trötthet, men jag kände inte ens för att stanna. Jag klarade testet medan mina medarbetare var tvungna att göra om övningen.

Jag visste att jag klarade testet tack vare att jag följde Visdomsordet. Jag vet att Gud var med mig den dagen och att om vi följer hans bud så välsignar han oss med sin oändliga nåd.

Två dagar efter mammas begravning tittade jag mig i spegeln. Jag tyckte inte om vad jag såg: mörka ringar under ögonen, blek hy, dålig hållning och 5 till 7 kilos övervikt. De tre åren som jag hade tagit hand om mina föräldrar hade tagit ut sin rätt. Med stressen av att behöva ta hand om båda mina föräldrar som dog med två års mellanrum var det inte konstigt att jag såg ut som om jag varken hade sovit bra eller ätit ett balanserat mål mat på flera veckor.

Tjugosex år gammal stod jag vid ett vägskäl. Jag kunde fortsätta som tidigare och riskera att få diabetes, hjärtsjukdom eller cancer, som flera i min familj hade fått, eller så kunde jag ta kontroll och göra hälsan till en prioritet. Det var ett beslut som jag behövde göra för livet — inte bara för några veckor. Medan jag stirrade på min ohälsosamma spegelbild gav jag mig själv ett löfte. Jag skulle leva efter Visdomsordet på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare.

Min make och jag började träna tre gånger i veckan. Jag blev mer medveten om hur många kalorier jag åt. Jag började lägga till mer frukt och grönsaker till måltiderna. Det krävde en del ansträngningar men jag lärde mig läsa näringsinnehåll och göra mer hälsosamma kostval.

Den verkliga nyckeln till framgång var att sätta upp realistiska mål. Jag ville gå ner lite i vikt, få mer energi och se sundare ut. Med min himmelske Faders hjälp och en underbart stöttande make uppnådde jag alla tre målen.

Sex år senare tränar jag fortfarande regelbundet och är noga med vad jag äter. Jag fortsätter att sätta upp mål för träning och kost och arbetar på att nå dem dag för dag. Om någon hade sagt till mig på den tiden att jag skulle bli så här entusiastisk över att träna så skulle jag ärligt talat inte ha trott det. Jag är ett levande bevis på att man kan förändra sin livsstil om man verkligen vill. Om du har tilltro till din himmelske Fader så stöder han dig i dina ansträngningar.

Jag tycker bättre om mig själv nu när jag strävar efter att få optimal hälsa. Sedan jag bestämde mig har mitt sinne blivit klarare och snabbare och min kropp starkare och mer energisk. Tack vare det kan jag glädjas åt de underbara välsignelser vår himmelske Fader har lovat dem som följer Visdomsordet. Han säger att alla lydiga heliga ska ”få hälsa i naveln och märg i benen och skall finna visdom och stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter”. (L&F 89:18–19)

En kort tid efter det att min mamma och jag hade döpts började hon arbeta som sjuksköterska. Som ensamstående förälder hade hon inte tid att laga mat, så vi började äta mer halvfabrikat och snabbmat. Fastän jag bara var 12 år började jag få dålig hälsa. Jag hade inte samma energi som förut. Jag kände mig trött och nere. Jag gick upp i vikt.

Jag frågade mamma hur jag skulle kunna komma i bättre form. Jag hoppades på något svar som hade med medicin att göra och blev lite förvånad när hon bara sade: ”Lev efter principerna i Visdomsordet.” Jag trodde hon skulle ge mig råd om kalorier och kolhydrater och fett, men hennes svar var precis vad jag behövde.

Under familjens hemafton följande måndag gick vi igenom Läran och förbunden 89 och gjorde upp en kost- och aktivitetsplan. Förändringen i vår livsstil var dramatisk. Vi började båda känna oss friskare och gladare. Jag märkte att jag kände större frid och fick fler tysta maningar av den Helige Anden.

Jag är tacksam mot en kärleksfull himmelsk Fader som vill kommunicera med oss. Jag vet nu att vi måste förbereda oss både fysiskt och andligt för att få heliga, personliga uppenbarelser.