Vad en enda person kan göra

Yves, som är 18 år och kommer från Tamenga gren i Paramaribo distrikt i Surinam, såg till exempel att när han spelade keyboard på kyrkans möten och aktiviteter så var det många som var intresserade av att lära sig spela. Därför började han hålla gratis lektioner för barn, tonåringar och vuxna.

Lektionerna hålls i flera grenar och är öppna för alla som vill komma. De flesta kvällar när Yves undervisar är minst sex personer närvarande, både sista dagars heliga och andra som hört talas om lektionerna av medlemmar i grenen. Han undervisar också i flöjt när någon är intresserad. Han leder grenskören och har dirigerat ett särskilt framförande av distriktskören. Han säger att hans engagemang i musik är ett sätt för honom att visa sin tacksamhet mot missionärsparet som lärde honom läsa noter och skapa musik.

Yves kom också på ett sätt att hjälpa sina vänner som ville berätta för varandra vad de lärde sig av skrifterna. De kom till kyrkan och seminariet eller institutet och talade när de fick i uppgift att göra det och deltog i lektioner. Men de ville prata med varandra, ungdomar emellan. Därför började de träffas en gång i veckan och läsa Mormons bok tillsammans i omkring en halvtimme, och de började inbjuda andra, särskilt några ungdomar som var mindre aktiva. Nu har de läst tillsammans i flera månader, ibland hemma hos en av dem, ibland hemma hos någon annan.

”Det började med mina vänner Larry Roseval, som tillhör Wanica gren, och Saffira Zeegelaar från min gren. Men nu är vi åtta”, säger Yves. ”Vi läser ett kapitel, pratar om det, bär vårt vittnesbörd om det och berättar om något vi har lärt oss under veckan.”

De här skriftläsarna har också uppmuntrat varandra på andra sätt. De bestämde sig till exempel för att göra fastesöndagarna mer meningsfulla genom att fasta med ett syfte. ”Förra fastesöndagen tänkte vi på några personer som är mindre aktiva och fastade och bad om att de skulle bli fullt aktiva i kyrkan”, säger Yves.

Heltidsmissionärerna behöver stöd av medlemmarna, och Yves har gjort något åt det också. Han följer med dem på undervisningar så ofta han kan. ”Jag älskar att vara med missionärerna”, säger han. ”Då känner jag mig positiv och glad.”

Missionärerna verkar känna samma sak när de är med honom. Yves har en positiv energi som stärker alla, och de vet också att han är villig att bära sitt vittnesbörd om sanningen. Yves fyller snart 19 år, och han ser ivrigt fram emot att själv verka som heltidsmissionär.

”Ända sedan jag var i Primär”, säger Yves, ”har jag citerat 1 Nephi 3:7, och jag har sjungit sången om samma sak: ’Jag skall utföra allt som Herren har befallt’, så det råder ingen tvekan om ifall jag ska tacka ja till kallelsen eller inte.”¹

Yves fick höra talas om kyrkan när hans mamma blev medlem. Han var sju år då och döptes och konfirmerades ett år senare. Han har hållit sig aktiv, också under svåra tider, som när hans föräldrar skilde sig och när familjens hus fick säljas för att skulder skulle kunna betalas. Människor har gjort sig roliga över honom när han har gått till kyrkan på söndagarna med kostym och slips. ”Jag vet varför jag klär mig så när jag går till kyrkan så det bekymrar mig inte så mycket”, säger han. Han har tackat nej när andra har försökt få honom att röka eller dricka. ”Jag har aldrig haft svårt för att säga nej. Genom att följa visdomsordet får jag fysisk hälsa och andlig styrka. Kan de erbjuda mig något som är bättre?”

Yves har alltid räknat sina välsignelser. Han uppmuntrar också andra att räkna sina välsignelser.

”När man lär sig om evangeliet och hur man ska lyda buden”, säger han, ”så förstår man mer och mer att vår himmelske Fader vill välsigna oss alla. Lycka handlar inte om att vara cool. Det handlar om att ha normer och leva efter dem. Lycka handlar om att vara tacksam mot Gud och andra för allt det goda i livet.”

Att ha en sådan inställning är ännu en sak som Yves ser behövs. Därför har han det, och han uppmuntrar andra att också få det.