Styrka till att följa Herren

Att springa var en av mina favoritsysselsättningar när jag var liten. Jag var med i friidrottslaget och min specialitet var 800 meter. Det innebar att jag sprang två varv runt banan.

Min dröm var att få vara med i OS. Min tränare hade varit det. Han trodde att jag hade tillräckligt med talang för att tävla i OS om jag tränade flitigt.

Jag tränade mycket och sprang i många tävlingar. När jag var 15 år kom jag på andra plats i min kategori i ett nationellt mästerskap i Argentina. Jag hoppades att jag skulle kunna ta mig till OS om jag fortsatte träna.

Men det fanns ett problem. Våra tävlingar hölls ofta på söndagar. Snart insåg jag att jag inte kunde fortsätta tävla. Så jag valde att sluta springa.

Det var ett svårt val. Jag var tvungen att ge upp min dröm om att få vara med i OS. Min tränare förstod inte varför jag slutade. Men jag visste att jag hade fattat ett bra beslut. Idrott är bra men det är bättre att följa Herren och hans kyrka.

Senare, när jag verkade i det militära, skickades jag till ett regemente (en avdelning militärer) nära Anderna. När jag fick mitt uppdrag kände jag att Herren hade något speciellt för mig att göra där. Jag bad mycket och frågade: ”Vad är meningen med att jag är här?”

När jag hade varit där i tre månader sade vår officer: ”Jag vill organisera en klubb för militärerna.” Han ville att det skulle finnas en plats där vi kunde läsa, lyssna på musik, spela spel, skriva brev och vila. Den Helige Anden hjälpte mig veta att det var det här som Herren ville att jag skulle göra. Jag ombads att bli klubbpresident. Det krävdes mycket arbete för att förbereda allt för klubben. Vi målade och möblerade en lokal vi skulle träffas i.

När klubben hade sin öppningsceremoni blev jag ombedd att tala inför officerarna och militärerna. Jag fick möjlighet att bära mitt vittnesbörd om evangeliet och berätta om mina känslor för kyrkan för många av militärerna som inte levde efter evangeliets normer. Alla visste att jag var en ”mormonpojke” som levde efter mina normer. Jag gjorde inte sådant som de gjorde men de respekterade mig. Officerarna respekterade mig också. En av dem sade till mig: ”Jag beundrar dig för dina normer.”

Var aldrig rädd för att tala om för andra vad du tror på och vilka normer du har. Du behöver inte dölja vem du är. Jag vet att Herren välsignar dig när du har mod nog att följa honom.