Uppförande i Primär

Natanael höll mamma hårt i handen när de gick in i Primärs rum. I dag var det andra veckan för Natanael i solstråleklassen. Han hade fjärilar i magen och gick lite saktare för varje steg han tog.

Förra veckan hade det varit lite bråkigt i Primär. Under sångstunden ställde sig Mia hela tiden upp och snurrade runt i cirklar. Natanael var trött på att sitta så han ställde sig också upp. Men då sade hans lärare att han skulle sätta sig ner igen. Under samlingsstunden pratade och skrattade några av de äldre barnen. Ibland var det så mycket oljud att han inte hörde vad syster Miranda, som var Primärs president, sade. När hans vän Cara började gråta kände Natanael också för att gråta.

När de kom närmare främsta raden ville Natanael inte släppa mammas hand. Han var orolig för att det skulle vara bråkigt i Primär den här veckan också. Sedan såg han sin lärare.

”Hej Natanael”, sade syster Tejada. ”Vad glad jag är att se dig.” Syster Tejada klappade med handen på stolen bredvid sig.

Natanael tyckte om sin lärares vänliga leende. Han släppte mammas hand och satte sig bredvid syster Tejada.

”Jag kommer tillbaka och hämtar dig efter lektionen”, sade mamma. ”Kom ihåg att vara vördnadsfull.”

Natanael var inte säker på hur man gjorde.

Efter inledningsbönen ställde sig syster Miranda upp. ”Idag har vi en speciell besökare”, sade hon.

Plötsligt syntes en docka bakom ett bord bredvid syster Miranda. Dockan skruvade på sig, viftade med armarna och sade: ”Är det slut snart? Jag är törstig!”

Några av barnen fnissade.

”Det här är första gången Arlo är i Primär”, sade syster Miranda, ”och han vet inte hur man gör när man är vördnadsfull. Men innan han kan vara vördnadsfull behöver han lära sig hur man uppför sig i Primär.”

Natanael blev förvånad. Vid middagen brukade mamma ibland påminna honom om att lägga sin servett i knät. Det var bra uppförande. Och pappa bad alltid alla tacka mamma för den goda maten innan de började duka av bordet. Det var också bra uppförande. Men vad var bra uppförande i Primär?

Arlo lutade sig bakåt över bordet. ”Hallå! Alla ser roliga ut upp-och-ner!” sade han.

”Bra uppförande är regler som visar att vi respekterar andra människor”, förklarade syster Miranda. ”Arlo vet inte vilka reglerna är för uppförande i Primär. Tror ni vi kan lära honom det?” frågade hon.

Syster Miranda gick fram till tavlan och ritade en arm. ”Vad ska Arlo göra med sina armar?” frågade hon.

”Lägga dem i kors!” ropade Mia.

”Det är rätt”, sade syster Miranda.

Arlo satte sig upp. Han lade armarna i kors och lyfte dem över huvudet. ”Är det så här ni menar?” frågade han.

Natanael visste att det inte var rätt.

Syster Miranda frågade om alla i Primär kunde visa Arlo hur man lägger armarna i kors.

Natanael lade snabbt sina armar i kors. Arlo lade också sina armar i kors.

På tavlan bredvid bilden av armen skrev syster Miranda: ”Lägga våra armar i kors.”

Allteftersom syster Miranda ritade fler bilder undervisade barnen Arlo om reglerna för hur man uppför sig i Primär. Natanael var glad att han redan kände till nästan alla.

Nu höll inte Arlo på att vända och vrida på sig eller vifta med armarna eller ropa. Hans ben var stilla och hans armar var korslagda. Barnen lyssnade tyst också. Det var inte bråkigt i Primär längre. Natanael kände sig lugn och glad. Det skulle inte vara så svårt att vara vördnadsfull i Primär. Han visste redan hur man gör.