2021
Hur mitt hjärta förändrades när min bror lämnade kyrkan
April 2021


Endast digitalt: Unga vuxna

Hur mitt hjärta förändrades när min bror lämnade kyrkan

Genom att älska min bror oavsett hans val fick jag hjälp att komma honom nära igen när han lämnade kyrkan.

Bild
leende kvinna omfamnar man

Under min uppväxt trodde jag av hela mitt hjärta på Jesu Kristi evangelium, och jag gjorde allt jag kunde för att leva rättfärdigt. Och jag ville och förväntade mig att min familj skulle leva rättfärdigt också. Kunskapen om evangeliet gav mig mer glädje än något annat i mitt liv, speciellt kunskapen om att jag kunde vara tillsammans med min familj för evigt.

Så du kan föreställa dig hur förvirrad och sårad jag blev när min äldre bror alltmer började dra sig undan från evangeliet och även från min familj och mig. Till slut lämnade han kyrkan helt och hållet.

För en tid kändes det som att min värld hade slagits i spillror. Jag hade så många frågor:

Hur kunde han lämna allt?

Hur kunde han inte vilja ha alla välsignelserna som kommer av att leva efter evangeliet?

Vill han inte vara tillsammans med vår familj för evigt?

Till en början var jag arg på min bror. När jag hörde mina vänner prata om hur beskyddande deras äldre bröder var och om närheten i deras familjer kände jag mig förkrossad över att min bror och jag inte hade pratat med varandra på länge. Min dröm om att få vara tillsammans med hela min familj i himlen verkade glida ur mitt grepp.

Jag brukade ofta titta på de till synes ”perfekta” familjerna i kyrkan och känna som om min familj gjorde något fel. Om vi bara var tillräckligt rättfärdiga, skulle inte min bror komma tillbaka till kyrkan då? Men oavsett vad vi gjorde så kom min bror ändå inte tillbaka.

Jag bad till min himmelske Fader om min bror hela tiden. Jag kände mig så arg och sårad. Jag ställde frågor som: ”Varför händer det här?” ”Kan inte du hjälpa honom veta vad som är sant?” ”Snälla, förändra något!”

Jag höll på så ett tag, och inget förändrades. Jag förstod inte varför Gud inte gjorde något. Men en dag var det något som slutligen föll på plats. Jag insåg att det fanns något jag kunde göra.

Jag kunde visa kärlek.

Kristi kärlek kan förändra våra hjärtan

Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:

”När du vill bli till välsignelse för din omgivning och uppbygga den – då kan Kristi rena kärleks kraft verka i ditt hjärta och liv. …

När du börjar behärska [den kristuslika kärlekens språk] flytande och använder det i umgänget med andra, så märker de något hos dig som kan väcka till liv en länge undangömd känsla hos dem att söka den rätta vägen på färden tillbaka till sitt himmelska hem. Kärlekens språk är ju också deras egentliga modersmål.”1

Saker och ting började förändras när jag visade min bror kärlek i stället för att försöka ändra på honom. Jag började be för honom utifrån kärlek i stället för vrede. Jag kunde se att hans hjärta började mjukna – inte nödvändigtvis för evangeliet, men för min familj och mig. Och jag insåg att mitt hjärta behövde mjukna för honom också (se Mosiah 5:7). Jag började se hans godhet igen och jag började acceptera och respektera hans beslut, även om de skilde sig från mina. Jag vet att de förändringarna i mitt hjärta och sinne bara kunde ha skett genom Jesu Kristi helande kraft.

Vår himmelske Fader besvarar verkligen våra böner för andra, även om han inte alltid gör det på det sätt vi förväntar oss. Men precis som vår himmelske Fader hörde Alma den äldres böner för sin son, hör han våra böner för dem vi älskar (se Mosiah 27:14). Och även om vi kanske måste ha en hel del tålamod och hopp har faktiskt våra ständiga böner och tro för andra ett mäktigt inflytande på dem – och på oss. Mycket mer än vi kanske någonsin får veta.

Respekt för varandras resor

Min bror har inte kommit tillbaka till kyrkan, och jag tror inte att han planerar att göra det inom det närmaste. Men jag har lärt mig att han har sin egen handlingsfrihet och att även om han gör andra val än vad jag gör, kan jag ändå älska och respektera honom. Vi har en bättre relation än vad vi haft på flera år tack vare den kärlek vi visar varandra. Jag håller inte alltid med om hans val eller åsikter, men genom att göra mitt bästa för att förstå honom bättre har jag kunnat få en glimt av hur mycket vår himmelske Fader älskar och känner vart och ett av sina barn.

Nyckeln till att hålla samman familjer och nå varandras hjärtan är inte att fördöma varandras val. I slutändan handlar det om kärlek – Kristi rena kärlek. Jag kan aldrig tvinga min bror att återvända till evangeliet, men jag kan älska honom och hjälpa honom veta att han alltid är välkommen.

Jag ber och fastar fortfarande för min bror, men jag har insett att hans val är hans egna. Resan tillbaka till vår himmelske Fader är individuell, mellan oss och honom. Men vi kan vända oss till vår himmelske Fader och till Frälsaren för att få hjälp att stötta varandra i våra individuella resor och samtidigt älska varandra.

Jag vet inte vad som kommer att hända i slutändan vad gäller min eviga familj, och ibland blir jag lite missmodig när jag tänker på det. Men jag låter mig tröstas av några ord från president Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet:

”Förtrösta på Herren. …

[Det här] gäller obesvarade frågor om beseglingar i nästa liv eller önskade justeringar på grund av händelser eller överträdelser under jordelivet. Det finns så mycket vi inte känner till att vår enda säkra grund är att förtrösta på Herren och på hans kärlek till sina barn.”2

Och det är vad jag väljer att göra – att förtrösta på Herren och sprida hans kärlek – vad som än sker.

Slutnoter

  1. Dieter F. Uchtdorf, ”Din underbara färd hem”, Liahona, maj 2013, s. 129.

  2. Dallin H. Oaks, ”Förtrösta på Herren”, Liahona, nov. 2019, s. 28–29.