Insikter från de första sista dagars heliga: Sätt världens omsorger åt sidan

Polly döptes i Boston i Massachusetts den 29 juli 1832 vid 52 års ålder.¹ Även om Polly aldrig gifte sig var hon inte ensam. Förutom gemenskapen hon fann i sin gren i Boston hade hon också sällskap av sin 26-åriga brorsdotter Ruth Vose. De arbetade tillsammans med att klä möbler i Boston.² Och båda fann de mening och tillfredsställelse i evangeliet.

År 1834 hörde Polly talas om den svåra belägenheten för de heliga som hade drivits ut från Jackson County i Missouri genom pöbelvåld. Genom en uppenbarelse till Joseph Smith bad Herren kyrkans medlemmar att donera pengar för att hjälpa de lidande heliga att återlösa Sion (se L&F 103:22–23). Polly hade inte mycket, men hon hade tro på Herrens löfte att om de heliga skulle lindra andras lidanden skulle stora välsignelser följa (se L&F 38:35; 39:8–9). Övertygad om detta skickade Polly 150 dollar till Kirtland i Ohio år 1834 som en hjälp till expeditionen Israels läger (senare känd som Sions läger).³

150 dollar var mycket pengar för vem som helst – men speciellt för Polly som nu var 54 år gammal. De högst betalda kvinnliga arbetarna i textilindustrin i Lowell i Massachusetts tjänade bara cirka tre dollar i veckan, så 150 dollar kan ha motsvarat ungefär en årslön för Polly.⁴

Dagen innan Joseph Smith tog emot Pollys pengar hade han sagt till Wilford Woodruff och andra att kyrkan inte hade tillräckligt med resurser till expeditionen Sions läger. Men Joseph var inte orolig. ”Jag kommer snart att ha en del pengar”, sa han till gruppen. Och så visst som det är sant kom Pollys pengar nästa morgon. Hennes 150 dollar utgjorde medel till att köpa in utrustning och förnödenheter till Sions läger.⁵

Pollys önskan att sätta världens omsorger åt sidan och sätta Jesu Kristi evangelium främst hade hon kvar under hela sitt liv. När de heliga byggde templet i Kirtland kom hon och Ruth till slutsatsen att det var ”rätt och nödvändigt att ge frikostigt” för att hjälpa till med byggnationen. Genom att utnyttja ”alla resurser de hade” donerade de båda kvinnorna så mycket att Joseph Smith till slut sa till dem: ”Det räcker.” Deras ”gränslösa frikostighet” sträckte sig också till missionärer som verkade i östra USA.⁶

Polly och Ruth blev välsignade genom sina bidrag. Deras generositet skapade ett starkt band som varade livet ut. När Polly var 77 år gammal bodde hon fortfarande i Boston, men hon ville samlas med de heliga i Utah-territoriet. Så Ruth reste till Boston och följde med Polly till Saltsjödalen år 1857. ”Tant Polly” var älskad bland de heliga i Utah fram till sin död år 1866. När Ruth dog år 1884 begravdes hon intill Polly.⁷

Pollys liv är ett insiktsfullt exempel på hur vi kan sätta evangeliet framför det som hör världen till. Och precis som Polly kan vi

• hitta en rad olika sätt att bidra till evangeliets sak, oavsett våra omständigheter

• dela med oss av sanningen till andra

• följa vår himmelske Faders vägledning som vi får genom hans profeter och apostlar

• vara generösa med våra medel för att hjälpa till med att bygga upp riket

• prioritera tempeltjänst och släktforskning

• stötta familj och vänner genom livets resa.

När vi gör det vi kan för att sätta det som hör världen till åt sidan och prioritera evangeliet, stärker vi vårt vittnesbörd om frälsningsplanen, vår himmelske Faders kärlek och Frälsarens försoning. ”När ni sätter igång med och fortsätter den här livslånga processen att helga era liv åt Herren, kommer förändringarna i ert perspektiv, era känslor och er andliga styrka att förbluffa er!”⁸ Precis som Polly finner vi ett rikt och tillfredsställande liv, oavsett våra omständigheter.