Martyrer som bevarade tron

Bild

två bundna män som ska hängas

Illustration: Greg Newbold

Sommaren 1915 verkade Rafael Monroy som president för en gren med omkring fyrtio heliga i San Marcos i Hidalgo i Mexiko. Den 17 juli invaderade en grupp rebelliska trupper byn, upprättade ett huvudkontor i ett stort hus mitt i byn och krävde att Rafael, som var framgångsrik ranchägare, skulle hålla dem med kött. ¹

I hopp om att blidka trupperna gav Rafael dem en ko att slakta. ² När Rafael hade levererat kon började några av hans grannar prata med rebellerna. En granne, Andres Reyes, var missnöjd med det växande antalet heliga i området. Många mexikanska medborgare motsatte sig utländska inflytanden i sitt land, och Andres och andra i staden tyckte illa om familjen Monroy för att de lämnat sin katolska tro för att gå med i en kyrka som var allmänt förknippad med Förenta staterna. ³

När soldaterna hörde det följde de med Rafael tillbaka till hans hus och arresterade honom precis när han satte sig ner för att äta frukost. De beordrade honom att öppna familjens butik och påstod att han och hans amerikanske svåger var överstar i Carrancistas armé som gömde vapen som de skulle använda mot zapatisterna.

I butiken hittade Rafael och trupperna Vicente Morales, en annan medlem i kyrkan som var diversearbetare. I tron att han också var en av Carrancistas soldater grep trupperna honom och började genomsöka butiken efter vapen. Rafael och Vicente bedyrade sin oskuld och försäkrade soldaterna om att de inte var fiender.

Soldaterna trodde inte på dem. ”Om ni inte ger oss era vapen”, sa de, ”kommer vi att hänga er i det högsta trädet.”

Soldaterna tog de två männen till ett högt träd och slungade rep över dess kraftfulla grenar. Sedan lade de snaror runt deras halsar. Soldaterna sa att om Rafael och Vicente övergav sin religion och anslöt sig till zapatisterna så skulle de befrias.

”Min religion är dyrbarare för mig än mitt liv”, sa Rafael, ”och jag kan inte överge den.”

Soldaterna drog i repen tills Rafael och Vicente dinglade i sina halsar och svimmade. Rebellerna släppte sedan repen, fick liv i männen igen och fortsatte tortera dem. ⁴

Tillbaka i butiken fortsatte rebellerna sitt sökande efter vapen. Rafaels mor Jesusita och hans fru Guadalupe vidhöll att det inte fanns några vapen. ”Min son är en fridfull man!” sa Jesusita. ”Om det inte vore så, tror du att du skulle ha funnit honom i hans hem?” När soldaterna återigen krävde att få se familjens vapen höll familjen Monroy upp exemplar av Mormons bok och Bibeln.

”Det där är inte vapen”, sa rebellerna.

Den eftermiddagen hade zapatisterna tagit med sig Rafael och Vicente till sitt högkvarter där de också höll Rafaels syskon – Jovita, Lupe och Natalia – fångna. Lupe blev chockad vid åsynen av Rafael. ”Rafa, du har blod på halsen”, sa hon till honom. Rafael gick till ett handfat i rummet och tvättade ansiktet. Han såg lugn ut och verkade inte arg, trots allt som hade hänt.

Senare tog Jesusita med sig mat till sina barn. Innan hon gav sig av gav Rafael henne ett brev som han hade skrivit till en zapatistbefälhavare som han kände i vilket han bad om hans hjälp med att bevisa sin oskuld. Jesusita tog brevet och gav sig av för att söka efter befälhavaren. Familjen Monroy och Vicente välsignade sedan sin måltid, men innan de hann börja äta hörde de ljudet av fotsteg och vapen utanför dörren. Soldaterna ropade på Rafael och Vicente och de två männen lämnade rummet. Vid dörren bad Rafael sin syster Natalia att följa med honom ut, men vakterna knuffade in henne igen.

Systrarna såg på varandra med bultande hjärtan. Tystnad lade sig över dem. Sedan hördes gevärsskott i natten. ⁵

Samma natt som zapatisterna invaderade San Marcos hade Jesusita de Monroy varit på väg för att tala med en rebelledare, i hopp om att han kunde hjälpa henne att befria sina fängslade barn, när hon hörde de ödesdigra skotten. När hon skyndade tillbaka till fängelset fann hon sin son Rafael och hans medbroder i kyrkan Vicente Morales döda, offer för rebellernas kulor.

Bild

Rafael Monroy med familj

Ett år efter sin sons död bodde Jesusita fortfarande i San Marcos. Första söndagen i juli 1916 höll de heliga ett vittnesbördsmöte, och alla medlemmar i grenen vittnade om evangeliet och hoppet det gav dem. Den 17 juli, årsdagen för morden, träffades de igen för att minnas martyrerna. De sjöng en psalm om Jesu Kristi andra ankomst och Casimiro Gutierrez läste ett kapitel ur Nya testamentet. En annan grensmedlem jämförde Rafael och Vicente med martyren Stefanus, som dog för sitt vittnesbörd om Kristus. ⁶

Jesusita förblev en trons pelare för sin familj. ”Våra sorger har varit svåra”, skrev hon i ett brev, ”men vår tro är stark och vi överger aldrig den här religionen.” ⁷