En Frälsare för alla, ett evangelium för alla

Jesu Kristi evangelium ”är återställt i dessa sista dagar för att tillgodose … behoven hos varje nation, släkt, tungomål och folk på jorden”.¹ Evangeliet höjer sig över alla nationaliteter och färger samtidigt som det tar sig över alla kulturella gränser för att lära att ”alla är lika inför Gud” (2 Nephi 26:33).² Mormons bok står som ett strålande vittne om denna sanning.

Denna viktiga uppteckning vittnar om att Kristus kommer ihåg alla nationer (se 2 Nephi 29:7) och ”uppenbarar sig för alla dem som tror på honom … [och utför] mäktiga underverk, tecken och under bland människobarnen” (2 Nephi 26:13). Bland dessa mäktiga mirakel, tecken och under finns spridandet av evangeliet. Så, vi sänder ut missionärer över hela världen för att vittna om dess goda nyheter. Vi delar också med oss av evangeliet till dem vi har omkring oss. Genom att använda återställda prästadömsnycklar för levande och döda ser vi till att evangeliets fullhet i slutändan blir tillgänglig för alla våra himmelska föräldrars söner och döttrar – i tider som varit, som är och som komma ska.

Kärnan i det här evangeliet – det grundläggande budskapet från alla profeter och apostlar som någonsin kallats till verket – är att Jesus är Kristus och att han kom för att välsigna alla. Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga förkunnar vi att hans försoningsoffer är för hela världen.

Under mina resor runt om i världen har jag intervjuer med många olika medlemmar i kyrkan. Jag inspireras av att höra hur de upplever välsignelserna av Jesu Kristi försoning i sina liv, även när de bekänner en avlägsen synd. Hur underbart är det inte att den renande trösten i hans försoning alltid är tillgänglig för oss alla!

”Det är nödvändigt att en försoning sker”, förkunnade Amulek, ”annars måste hela människosläktet oundvikligen förgås.” Vi skulle för evigt vara ”fallna och förlorade … om det inte vore för [försoningen]” som krävde ”ett oändligt och evigt offer”. För ”inget mindre än en obegränsad försoning [kan] vara tillräcklig för att sona världens synder” (Alma 34:9, 10, 12).

Den store profeten Jakob lärde också att eftersom ”döden kommit till alla människor … måste det nödvändigtvis finnas en uppståndelsens kraft” att föra oss till Guds närhet (2 Nephi 9:6).

Både synd och död behövde övervinnas. Det här var Frälsarens mission, som han modigt genomförde för alla Guds barn.

Bild

Kristus i Getsemane

Getsemane, av J. Kirk Richards, får ej kopieras

Vår Frälsares offer

Den sista natten i sitt jordeliv gick Jesus Kristus till Getsemane trädgård. Där knäböjde han bland olivträden och påbörjade en nedstigning i ett djup av vånda som du och jag aldrig kommer att förstå.

Där började han ta på sig världens synder. Han upplevde varje smärta, hjärtesorg och bedrövelse, och han uthärdade all den ångest och det lidande som du, jag och varje själ som någonsin har levt eller någonsin kommer att leva får uppleva. Detta stora och oändliga lidande ”fick [honom], ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por” (Läran och förbunden 19:18). Endast han kunde ha gjort det här.

Jesus fördes sedan till Golgata, och i den mest tragiskt orättfärdiga stunden i världshistorien korsfästes han. Ingen kunde ha tagit hans liv. Som Guds Enfödde Son hade han makt över den fysiska döden. Han kunde ha bett till sin Fader och legioner av änglar skulle ha kommit för att övervinna hans plågoandar och tydligt visa hans herradöme över allting. ”Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas”, frågade Jesus när han förrådes, ”som säger att det här måste ske?” (Matteus 26:54).

Av fullkomlig lydnad mot sin Fader – och fullkomlig kärlek till oss – gav Jesus villigt sitt liv och fullbordade sitt oändliga och eviga försoningsoffer, som sträcker sig tillbaka i tiden och framåt i all evighet.

Jesus uppmanade sina apostlar att fortsätta utföra hans verk efter hans död. Hur skulle de göra det? Flera av dem var bara enkla fiskare och ingen hade utbildats i synagogan för sin verksamhet. I det ögonblicket verkade Kristi kyrka vara dömd att utrotas. Men apostlarna fann styrka att axla sin kallelse och forma världshistorien.

Vad var det som fick styrka att utgå från sådan uppenbar svaghet? Den anglikanska kyrkoledaren och forskaren Frederic Farrar sa: ”Det finns ett, endast ett möjligt svar – uppståndelsen från de döda. Hela denna omfattande revolution kom sig av kraften i Kristi uppståndelse.”⁴ Som den uppståndne Herrens vittnen visste apostlarna att inget kunde hindra detta verk från att gå framåt. Deras vittnesbörd var en källa till uppehållande kraft under det att den tidiga kyrkan övervann alla odds.

Den här påsken förkunnar jag, som ett av hans ordinerade vittnen, att Herren Jesus Kristus tidigt en vacker söndagsmorgon uppstod från döden för att stärka oss och bryta dödens bojor för alla. Jesus Kristus lever! Tack vare honom är döden inte slutet. Uppståndelsen är Kristi fria och universella gåva till alla.

Bild

Kristus och Maria Magdalena vid graven

Kristus och Maria vid graven, av Joseph Brickey

Kom till Kristus

Jesu Kristi evangelium och försoning är för alla – det vill säga var och en. Det enda sättet för oss att uppleva de fullständiga välsignelserna av Frälsarens försoningsoffer är genom att vi var och en personligen tar emot hans inbjudan: ”Kom till mig” (Matteus 11:28).

Vi kommer till Kristus genom att utöva tro på honom och omvända oss. Vi kommer till honom när vi döps i hans namn och tar emot den Helige Andens gåva. Vi kommer till honom när vi håller buden, tar emot förrättningar, hedrar förbund, omfamnar upplevelser i templet och lever det slags liv som Kristi lärjungar lever.

Ibland får du uppleva missmod och besvikelse. Ditt hjärta kanske brister för egen del eller för någon du älskar. Du kanske tyngs av andras synder. De misstag du har gjort – kanske allvarliga – får dig att frukta att frid och lycka har lämnat dig för evigt. Kom vid sådana tillfällen ihåg att Frälsaren inte bara lyfter syndens börda utan också fick ”lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag” (Alma 7:11), även dina! Tack vare det han gick igenom för dig vet han personligen hur han kan hjälpa dig när du tar emot hans livsförändrande inbjudan: ”Kom till mig.”

Jesus Kristus har klargjort att alla vår himmelske Faders barn har samma anspråk på välsignelserna av hans evangelium och försoning. Han påminner oss om att alla ”har … samma förmån, den ene som den andre, och ingen förmenas” (2 Nephi 26:28).

”Han inbjuder dem alla att komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom, varken svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna” (2 Nephi 26:33).

”Han inbjuder dem alla” – det betyder oss alla! Vi bör inte sätta på ytliga etiketter och på konstgjord väg särskilja oss själva eller andra. Vi bör aldrig sätta upp några hinder för Frälsarens kärlek eller underhålla tankar om att vi eller andra är utom räckhåll för honom. Som jag sagt förut: ”Det är omöjligt för dig att sjunka så lågt att Kristi försonings oändliga ljus inte kan nå dig.”⁵

I stället, som syster Holland och jag lärde bara några månader före hennes bortgång, är vi befallda att ”ha kärlek, vilken kärlek är kristlig kärlek” (2 Nephi 26:30).⁶ Detta är den kärlek som Frälsaren visar oss, för ”han gör ingenting utom det som är till nytta för världen, för han älskar världen så högt att han lägger ner sitt eget liv för att kunna dra alla människor till sig” (2 Nephi 26:24).

Jag vittnar om att evangeliet och Jesu Kristi försoning är för alla människor. Min bön är att du med glädje ska ta emot de välsignelser han skänker.