Ödmjuk förtröstan på Gud

Jag är helt beroende av Herren. Det har jag alltid varit, även under mina resor och heliga uppdrag när jag predikat Kristi evangelium för mina medmänniskor.⁴

Vi bör förstå att Guds vägar är oändligt överlägsna våra egna, och att hans råd, även om de kan tyckas kräva uppoffringar, alltid är bäst och tryggast för oss att anamma och genomföra. Tusentals av oss kan vittna om sanningen i detta genom personlig erfarenhet … Vi bör också lära oss denna stora sanning, att det helt och hållet är Guds ära och förtjänst att hans kyrka och rike upprättats på jorden. Människan kan inte göra anspråk på detta vare sig i denna eller i någon av världens tidsåldrar. Inget utom Guds kraft kunde ha frambringat evangeliets fullhet, organiserat kyrkan, samlat hans folk till Sion i uppfyllelse av profetiorna och utfört allt det som åstadkommits.⁵

Vi behöver komma ihåg att vår styrka, vårt hopp och vår kraft ligger i Guds hand och inte hos människor. Herren själv har räckt ut sin hand för att upprätta denna kyrka, sitt rike, sitt verk … Vi har ingen kraft i oss själva. Det har vi aldrig haft när det gäller detta rikes vägledning, bara när den Allsmäktige Guden har ingripit.⁶

Själva det faktum att vi har ett folk, att vi har ett Sion, att vi har ett rike, att vi har en kyrka och ett prästadöme som står i förbindelse med himlarna, och som har kraft att sätta himlarna i rörelse, och att vi vet att himlarna kommunicerar med oss och leder genomförandet av detta stora verk i de sista dagarna i vilket de heliga är engagerade i, bara detta faktum bör fylla våra hjärtan med ödmjukhet inför Herren vår Gud. Det bör ständigt påminna oss om det ansvar vi har både inför honom och till varandra, och om vårt beroende av honom för alla de välsignelser vi åtnjuter av både andlig och timlig natur.⁷

Mina känslor och åsikter är att Herren aldrig haft ett folk från fader Adam till nuvarande tid som kallats att bygga upp hans rike och upprätta hans Sion i världen, eller predika omvändelsens evangelium för människobarnen, som inte varit helt beroende av himlens Gud för sitt stöd.⁸

Vi inser mycket väl att vår bestämmelse, vår ställning och våra välsignelser helt är i hans händer.⁹

Jag säger till alla människor — jude och hedning, stor och liten, rik och fattig — att den Allsmäktige Herren har kraft i sig själv och är inte beroende av någon människa för att utföra sitt verk. Men när han kallar människor att utföra hans verk måste de sätta sin lit till honom.¹⁰

Herren har valt det som för världen är svagt till att utföra hans verk. Men han kan undervisa mig, eller någon av mina bröder, i lika hög grad som han gjort i någon annan av världens tidsåldrar. Han har alltid valt ut det som är svagt. Ta bara Mose när han ledde Israels barn. Mose sade att han var en långsam talare och han trodde att han inte kunde göra någonting. Men Herren sade att han skulle ge honom en talesman. När Herren ville ha en kung för Israel valde han David, Isais son, som var fåraherde. Alla Isais söner, förutom David, fördes fram för profeten, men Samuel vill inte smörja någon av dem. Han frågade Isai om han hade fler söner. Isai sade: Ja, det finns en liten pojke här som tar hand om fåren. Profeten ville träffa honom. När han kom smorde Samuel honom till kung över Israel. Det var likadant på apostlarnas tid. Vilka var de? [Olärda] fiskare. Det är likadant idag. Det började med Joseph Smith och likadant är det med resten av oss. Vilka är vi? Vi är fattiga, svaga stackare. Men Herren har valt oss därför att han trodde att han kunde göra någonting av oss. Jag hoppas att han kan det.

Jag tror jag burit apostlaskapet längre än någon annan man på jordens yta i dessa de sista dagarna. Bör jag skryta över detta och vara uppblåst eftersom jag burit prästadömet så länge? Då vore jag en mycket dåraktig man. Vi är förpliktigade att ära Gud. Vi är förpliktigade att erkänna Guds hand. Djävulen har försökt förgöra mig alltsedan jag föddes ända tills nu. Men Herren har alltid varit på min högra sida och räddat mig. Två krafter har varit rådande — en har försökt förgöra mig, den andra rädda mig. Och jag är här idag, ett svagt redskap i Guds hand. Men så sant Gud lever: om han talar om för mig vad min plikt är, då tänker jag utföra den! …

Jag ber att Gud ska ge oss visdom och hjälpa oss vara ödmjuka, trofasta, saktmodiga och anspråkslösa i hjärtat.¹¹

Hur ofta har jag inte hört människor säga på mina resor: Varför valde Gud Joseph Smith, varför valde han denna pojke att inleda denna tidshushållning och lägga grundvalen till denna kyrka? Varför valde han inte någon stor man … Jag har bara haft ett svar på en sådan fråga, nämligen det att Herren den Allsmäktige inte kunde göra någonting med dem, han kunde inte ödmjuka dem. De var inte det slags människor som utvalts till ett verk av detta slag i någon av världens tidsåldrar. Herren den Allsmäktige väljer det som världen håller för svagt. Han kan styra dem. Han valde Joseph Smith därför att han var svag, och denne var tillräckligt klok för att inse det.¹²

Du har aldrig sett en dag, du kommer aldrig att få se en dag, i tid eller evighet, då du kan undvara Guds beskydd och omvårdnad. Du kommer alltid att behöva det. När våra unga män, våra gamla män, våra flickor, känner att de har nått en punkt då de inte behöver Herren, då kommer de att upptäcka att de grundligen misstagit sig.¹³

Om kyrkans president eller någon av hans rådgivare eller apostlarna, eller någon annan man känner i sitt hjärta att Gud inte kan klara sig utan honom, att han är särskilt viktig för att Herrens verk ska kunna utföras, befinner han sig på hal is. Jag hörde Joseph Smith säga att Oliver Cowdery, som var denna kyrkas andre apostel, sade till honom: ”Om jag lämnar denna kyrka, då faller den.”

Joseph sade: ”Oliver, försök bara.” Oliver försökte. Han föll, men Guds rike gjorde det inte. Jag har känt andra apostlar som tyckte att Herren inte kunde klara sig utan dem. Men Herren fortsatte sitt verk utan dem.¹⁴

Jag har sett Oliver Cowdery då det tycktes som om jorden skalv under hans fötter. Jag har aldrig hört en man bära ett starkare vittnesbörd än han gjorde under Andens inflytande. Men i det ögonblick som han lämnade Guds rike, i det ögonblicket förlorade han sin kraft … Han berövades sin styrka, liksom Simson i Delilas knä. Han förlorade den kraft och det vittnesbörd han åtnjutit, och han fick aldrig tillbaka det i dess fullhet i köttet, trots att han dog som medlem i kyrkan.¹⁵

En tredjedel av himlens härskaror kastades ut på grund av sitt uppror … De finns i varje stad och by där jordens invånare bor, och särskilt där det finns sista dagars heliga … Tror ni att dessa onda andar befinner sig i vår omgivning utan att försöka göra någonting? Sover de? Har de inte ett verk att utföra? Till mina bröder i prästadömet säger jag att vi har en väldig kamp att utkämpa mot dessa andar. Vi kan inte undkomma den. Vad kommer de att göra med er? De försöker få oss att göra allt det som inte är rätt. Dessa djävlar skulle bli mycket glada om de kunde få mig och mina bröder att tycka att vi är stora män, klyftigare än någon annan, om de kunde få oss att vända oss mot varandra och försöka bekänna vår broders synder istället för våra egna. Vi bör därför ge noga akt på oss själva. Jag bör göra detta, mina rådgivare och apostlarna bör göra det, vi bör alla göra det … Och om våra ögon är öppnade till att förstå det som hör Gud till, kan vi förstå vårt ansvar. Vi kan förstå det heliga prästadömets kraft och vårt förhållande till Gud. Vi bör sannerligen ödmjuka oss inför Herren.¹⁶

Var ödmjuka, var vaksamma, var bedjande. Ta er i akt för högmod så att ni inte likt andra faller.¹⁷

Två stora dygder … ger människan himmelsk kraft — redbarhet och en god karaktär. Om en människa äger dessa egenskaper, om hennes hjärta är trofast och ståndaktigt, om hennes liv är rent, och om vi därtill bifogar ödmjukhet, är hon [beskyddad] mot ett otal svagheter och kan motstå en mängd frestelser. Vi har alla våra svagheter. Gud har tillåtit dem för att vi ska lära oss ödmjukhet och visa kärlek mot andra.

Ingen av oss är fullkomlig under sin vistelse i köttet, men den som i ödmjukhet förlitar sig på Gud vacklar aldrig i sin kamp för det rätta eller i sin lojalitet mot sanningen. Hon håller alltid fast vid sina förbund och är någon som vi alla kan stanna upp inför och beundra och försöka, med himlens hjälp, att efterlikna.¹⁸

Jag vill säga till de heliga att allt vi behöver göra är att vara trofasta, hålla hans bud, vara ödmjuka och söka honom i mäktig bön, för då kommer allt att gå väl för oss.¹⁹

Gud är med detta folk. Men det krävs att vi ger akt på hans röst, lyder hans bud och ödmjukar oss inför honom … Det råder ett lugn bland de så kallade mormonerna som är förunderligt för världen … Orsaken till vårt lugn är att Gud är vår vän, vår laggivare, vår befriare. Om inte Herren kan upprätthålla sitt verk, så kan sannerligen inte vi det. Men det kan han. Han har alltid gjort det och kommer att göra det till slutet. Därför säger jag till de heliga, var inte rädda. Lita på Gud. Låt inte era hjärtan vara vankelmodiga. Låt era böner uppstiga till Herren Sebaots öron dag och natt. Be om vad ni vill. När ni gör detta kommer Herren att besvara era böner, om ni ber om det som är rätt. Däri ligger vår styrka. Den ligger i Gud.²⁰