Kapitel 23

”Av ett hjärta och ett sinne”

När vi är förenade i evangeliet är vi beredda att ta emot himlens kostbaraste välsignelser.

Ur Wilford Woodruffs liv

President Wilford Woodruff älskade gemenskapen med andra medlemmar i kyrkan. Många av hans dagboksanteckningar innehöll ord av tacksamhet för den ”anda av enighet och kärlek” som fanns på kyrkans möten.¹Efter ett sådant möte antecknade han att två av talarna var tvungna att lämna mötet för att bege sig till ett annat engagemang. Det var svårt för dem att komma till sitt möte eftersom ”de knappt kunde komma ut från huset, det var så många som ville skaka hand med dem”. Om samma möte skrev han: ”Herrens ande var med oss. Kärlek och enighet genomsyrade församlingen. Det gjorde mig glad att se så många heliga förenade i det nya och eviga förbundet.”²

President Woodruff hoppades att få se denna anda av enighet föras vidare från kyrkans möten till alla aspekter av livet. Genom sina offentliga predikningar och sitt vardagliga exempel uppmuntrade han de heliga att vara enade i sina hem, i sina ansvar i kyrkan och i sina timliga angelägenheter. Matthias F Cowley skrev: ”För honom fanns det inte plats i kyrkan för stridigheter, tvivel eller motstånd. Verket var Guds verk — det var tillräckligt. Där fanns de vederbörligen utsedda ledarna. På dem hade ansvaret för riket lagts. Därför oroade han sig inte för det som andra tyckte var brist på vishet hos dem. Han var inte girig, och kunde inte föreställa sig att ekonomiska motgångar någonsin kunde omintetgöra Guds avsikter, och han brydde sig inte om hur många världsliga ägodelar han kom i besittning av. Ett härligt budskap hade getts till jorden och han ville att alla skulle förstå dess värde för den mänskliga familjen och förstå de frälsningens välsignelser som ges dem som visar lydnad.

”Wilford Woodruff kände sig alltid utanför där det förekom stridigheter. Han skydde dem, och var aldrig intresserad av att umgås med dem som ägnade sig åt felfinneri, kritik och personliga oförrätter. Han insåg aldrig behovet av detta. Det var aldrig svårt för honom att komma överens med sina bröder. Han var aldrig oresonlig i sina krav, hade aldrig några personliga intressen att skydda, och tvekade aldrig när något viktigt behövde göras. Han var lojal mot profeten, trofast mot sina bröder.”³

Wilford Woodruffs lärdomar

Enighet råder bland gudomens medlemmar och i det celestiala riket.

Frälsaren sade till sina apostlar i forna dagar och till apostlarna i vår tid: ”Jag säger eder: Varen ett, ty om I icke ären ett, ären I icke mina.” [L&F 38:27] ”Jag och Fadern är ett.” [Joh 10:30] Det finns en princip i samband med detta som jag tycker är mycket viktig för oss som folk och som kyrka här på jorden. Bland all den splittring, allt det missnöje, de stridigheter och det motstånd som finns bland jordiska makter, eller bland det som har uppenbarats från himlen, har jag aldrig hört att det någonsin uppenbarats för människobarnen att det skulle ha förekommit någon oenighet mellan Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Anden. De är ett. De har alltid varit ett. De kommer alltid att vara ett, från evighet till evighet. Vår himmelske Fader är överhuvudet, upphovet till frälsning för människobarnen. Han har skapat och befolkat världen och gett lagar till jordens invånare.⁴

Jesus var ett med Fadern. Han sade: ”Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.” [Joh 6:38] Denna endräkt bröts aldrig mellan Fadern och Sonen. Den första uppenbarelse som gavs till Joseph Smith kom från Fadern och Sonen. Himlarna öppnades och Fadern, tillsammans med sin Son, uppenbarade sig för Joseph som svar på hans bön, och han pekade på sin Son och sade: ”Denne är min älskade Son. Hör honom.” (Se J S skrifter 2:17.)⁵

Det finns ett celestialt rike, ett terrestrialt rike och ett telestialt rike. Det finns en solens härlighet, en månens härlighet och en stjärnornas härlighet, och liksom en stjärna skiljer sig från en annan i härlighet så är det också med de dödas uppståndelse. [Se 1 Kor 15:41–42.] I Guds celestiala rike råder enighet, harmoni.⁶

Vem, för att använda sig av en jämförelse, förväntar sig att ha en 20 hektars tomt för sig själv i Guds rike, eller i himlen, när vi kommer dit? Ingen bör förvänta sig det, för i detta rike, i himlen eller på jorden, ska vi finna enighet, och Herren kräver av vår hand att vi är eniga enligt principerna i hans celestiala lag.⁷

Profeter måste vara eniga med gudomens medlemmar, och samtliga medlemmar i kyrkan bör söka samma enighet.

När man läser berättelsen om Guds handlande mot människor, från Bibeln, Mormons bok och Läran och förbunden, kan vi se att alltsedan fader Adams dagar har Herren upprest en grupp män i varje tidshushållning som han har förlänat sitt prästadöme till, som han har gett kraft och myndighet att utföra hans verk på jordens yta bland människornas barn. Och dessa män har förstått att vara eniga med Gud, med Guds Son och med den Helige Anden. Den Helige Anden gavs till fader Adam. Han var fylld av den när han i slutet av sitt liv välsignade dem av sina söner som var högpräster och återstoden av sina efterkommande. [Se L&F 107:53–56.]

Fader Adam, Enok, Mose, Noa, Abraham, Isak och Jakob samt alla forntida patriarker och profeter var tvungna att ha kontakt med Gud. Det var nödvändigt för dem att söka Herren, för om de inte hade denna gemenskap var de inte kvalificerade att utföra sin plikt. De var beroende av Herren för uppenbarelse, för ljus och instruktioner, för att ha kraft att genomföra Guds befallningar. Denna enighet som Herren krävde av sina forntida patriarker och profeter, och som Jesus krävde av sina apostlar, krävdes av Joseph Smith och hans bröder. Den har krävts av alla Guds heliga från världens grundläggning till idag.⁸

Jag inser att denna kyrkas presidentskap står mellan detta folk och Herren, för presidentskapet är huvudet, och jag inser att Gud uppenbarar sin vilja för dem och därför bör vi vända oss till dem för att få ljus och kunskap. Huvudet kan vara fyllt med ljus, inspiration, uppenbarelse, och av Guds sinne och vilja, men om de ämbetsmän som är närmast, och om vi själva är tröga med att uppfylla våra plikter och inte är i dugligt skick att ta emot det ljuset, inser ni då inte att floden hålls tillbaka vid källan? Det finns inget sätt varpå ljus kan flöda till kroppens lemmar.

Jag inser att det är en plikt, inte bara för dem av oss som bär prästadömet, utan för detta folk i allmänhet, att frambära sig själva i ödmjukhet och tro inför Herren, så att vi kan ta emot de välsignelser som finns i beredskap åt oss, så att vi kan få allt det ljus, den kunskap, den tro, den intelligens och den kraft som är nödvändig för vår frälsning genom ödmjukhet, lydnad och underkastelse under Guds vilja. Vi bör vara uppmärksamma på detta så att våra sinnen är förberedda och våra kroppar lämpliga redskap för att ta emot den Helige Anden, så att Guds Ande kan flöda fritt genom hela kroppen från huvud till fot. När så är fallet ska vi alla se lika, känna lika och vara lika, och bli ett vad evangeliet och Guds rike beträffar, liksom Fadern och Sonen är ett, och då ska detta folk inse vilken inbördes relation vi har till varandra och till Gud. Vi ska förstå betydelsen av att sköta våra plikter och kommer villigt att stiga fram och utnyttja vår tid bättre, utnyttja våra talanger väl och få de välsignelser som Herren har i beredskap åt oss, men ni förstår väl att om folket sover och är lättjefullt och inte lever upp till sina förmåner, att om då Guds Ande börjar flöda från huvudet till kroppen så blockeras den och stängs inne?

Vi kan spåra denna princip i kyrkan och i Guds rike och ni kan tillämpa den i ledningen av er familj. Den liknar vinstocken med dess grenar och kvistar. [Se Joh 15:1–11.] Detta är en symbol som på ett mycket bra sätt undervisar oss om rättfärdighetens princip.

För att vi ska vara förberedda på att utföra Guds vilja och kunna bygga upp hans rike på jorden och genomföra hans avsikter, måste vi inte bara vara förenade och verka som ett, utan vi måste också förvärva Guds heliga ande och Guds sinne och vilja angående oss, och ledas och styras av den i allt vi gör. Detta är nödvändigt om vi ska vara trygga och säkerställa frälsning åt oss själva.⁹

Enighet skänker styrka.

Jag tror inte att det krävs särskilt många argument för att visa att enighet ger styrka, och att ett enat folk har en kraft som ett splittrat folk inte har.¹⁰

Vi bör vara enade och gemensamt möta det motstånd som vi ställs inför.¹¹

De ogudaktiga kan inte åsamka oss något ont om vi är enade.¹²

Babylon må söndras, jordens invånare må ha all den splittring de önskar, men de får skörda resultatet av denna oenighet, och det har de fått genom hela historien. Stad efter stad, nation efter nation har förstörts av den Allsmäktiges domar närhelst de har mognat i ogudaktighet, såsom fallet var med Sodom och Gomorra, Babylon, Nineve, Tyrus och Sidon och många andra forntida städer och länder. Men Guds heliga kan inte ha framgång om de inte är enade.¹³

Allteftersom kyrkan växer och Guds rike mer fullständigt etableras visar sig vikten av enighet bland dess medlemmar. Det är absolut nödvändigt att inte bara ha en uttalad enighet, utan att en verklig förening av hjärta och själ finns hos alla presidenter, råd och grenar i Kristi kyrka, för att genomföra Guds avsikter i uppbyggandet av Sion, eller för att förvissa sig om att få de välsignelser som det är deras förmån att åtnjuta. Var säkra på, ni den Högstes heliga, att himlen är stängd för varje presidentskap, kvorum, råd, eller gren som inte är enig i hjärta och känsla, och så kommer det att förbli och välsignelserna undanhållas tills ondskan är avlägsnad. Herren utgjuter aldrig himlens rikaste välsignelser och prästadömet och evangeliets gåvor [förutom] genom principen om den enighet som Guds celestiala lag fordrar … Endast genom Guds heligas gemensamma arbete i denna sista tidshushållning ska Sions uppbyggande genomföras och Guds rike på jorden förberedas för att gå samman med Guds rike i himlen. På detta sätt ska samma band som knyter samman himmelens härskaror utsträckas till och omfatta alla som varit lydiga mot Guds bud.¹⁴

Vi bör vara eniga i vår lära, i vår verksamhet i Guds rike och i vår kärlek till varandra.

Lära

Jag gläder mig alltid över att se mina medmänniskor komma till kunskap om sanningen genom lydnad mot evangeliet såsom det lärts ut av Herrens tjänare. När människor gått ner i dopets vatten och tagit emot den Helige Andens gåva genom händers påläggning, tar de emot samma sanning, samma ljus som vi har tagit emot, och vi blir sålunda av ett hjärta och ett sinne, och följer den Helige Andens inspiration, som åtföljer hans evangelium. I predikandet av evangeliet och i utförandet av förrättningar i Herrens hus åtföljer himlens inspiration dem som officierar och förblir alltid hos dem, om de är trofasta, i alla livets plikter.

När jag hör bröderna tala om Guds handlande mot den nuvarande generationen så känner jag att de alla är eniga, att deras rapporter är samstämmiga. De är alla eniga i sitt vittnesbörd, de är eniga i påståendet att Herren vår Guds verk ska segra över alla sina fiender.¹⁵

Det finns ett särskilt kännetecken som hör ihop med evangeliets predikande: Även om vi sänder ut tusentals äldster så predikar de alla samma lärdomar. De verkar alla för uppbyggandet av samma kyrka, de är enade, för deras tro, läror och kyrkans organisation har alla kungjorts för dem genom Guds uppenbarelser: Sålunda är de överens om evangeliets principer … Vår samstämmighet och känslomässiga enighet är något av det allra vackraste i Guds rikes organisation.¹⁶

Verka i Guds rike

Vi måste bygga upp detta rike genom enighet och trofast följa de män som är satta att leda oss, för annars kommer vi att splittras. Guds välsignelser tas ifrån oss om vi inriktar oss på något annat.¹⁷

Det är min plikt att ha gemenskap med Gud, även om jag är ett svagt redskap i Guds händer. Det är min plikt att hämta kraft hos Gud. Och när jag har denna bör mina rådgivare stå vid min sida och hjälpa mig. Vi bör vara av ett hjärta och ett sinne i allting, timligt och andligt, i allt vi möter när vi verkar i kyrkan och Guds rike. Och jag är tacksam över att säga att så har varit fallet sedan jag kallades till denna position, eller sedan [detta] kyrkans presidentskap organiserades. Tillsammans med oss här är de tolv apostlarna. Det är deras plikt att vara av ett hjärta och ett sinne. De har ingen rätt att vara något annat. De kan inte vara något annat och samtidigt ha framgång inför Gud. De bör vara ett med oss och vi ett med dem. De har sina rättigheter, de har sin handlingsfrihet. Men när kyrkans presidentskap säger till någon av dem: ”Detta är Herrens ord”, eller ”detta är rätt”, så bör de fullständigt rätta sig efter det och samarbeta med oss. Guds lag kräver denna enighet av oss. Det är dessutom de sjuttios plikt att vara eniga med de tolv apostlarna. De sjuttio kallas av apostlarna att gå ut och verka i Herrens vingård, och de verkar tillsammans. Så är det, bröder och systrar, med varje organisation i denna kyrka. Det bör råda enighet. Det bör inte råda någon disharmoni, ingen oenighet. Om det finns sådant, är Herren inte nöjd med det och vi hindras i vårt arbete.¹⁸

Överallt på jordens yta kan vi se följderna av oenighet. Ju mer nationer, samhällen, familjer eller grupper av människor inom alla områden under himlen är söndrade, desto mindre kraft har de att genomföra något syfte eller någon princip, och ju mer enighet de besitter, oavsett om det är i en lagstiftande församling eller i någon annan kapacitet, desto mer kraft har de att genomföra sina avsikter. Vi kan se att världens människor blir mer och mer oeniga för var dag som går, och det onda som blir resultatet därav syns överallt. Vi är kallade att bygga upp Sion, och vi kan inte bygga upp det om vi inte är enade, och i denna enighet måste vi genomföra Guds befallningar till oss, och vi måste lyda dem som är satta att leda Guds rikes angelägenheter …

De principer i Jesu Kristi evangelium som uppenbarats i vår tid är Guds kraft till frälsning för var och en som tror, både jude och hedning, i denna tidsålder såväl som i någon annan. Om vi förenas i att genomföra de råd vi har fått kan vi övervinna varje ondska som finns på vår väg, bygga upp Guds Sion och placera oss själva i en position där vi kan bli frälsta.¹⁹

Kärlek till varandra

Var vänliga mot varandra. Finn inte fel hos varandra … Stöd varandra.²⁰

Det bör inte råda själviska känslor hos någon i en familj — ”Jag bryr mig inte om vad som händer om jag gör detta, bara jag får det jag vill ha.” Detta är själviskhet, den frambringar oenighet och är oförenlig med den uttalade tron hos en av Guds heliga. Vi bör arbeta på, var och en av oss, att utestänga sådana känslor från vårt hjärta, och därefter bör vi i våra familjeorganisationer sträva efter att främja varandras bästa.²¹

Om vår religion inte leder oss till att älska vår Gud och våra medmänniskor och agera rättvist och uppriktigt mot alla människor, då är vår trosbekännelse gagnlös. Aposteln säger:

”Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.” [1 Joh 4:20]

Vi kan bäst visa vår kärlek till vår Gud genom att efterleva vår religion. Det är fåfängt att påstå sig älska Gud samtidigt som man talar ont om eller handlar illa mot hans barn. De heliga förbund vi ingått med honom inpräntar med skärpa de plikter vi har mot varandra, och religionens stora uppgift är att lära oss hur vi ska utföra dessa plikter så att det främjar största möjliga goda för oss själva och våra medmänniskor. När vi håller fast vid skyldigheterna i vår religion så sägs ingenting och görs ingenting som är till skada för vår nästa. Om de heliga lever som de bör, och som deras religion lär dem att göra, skulle det inte finnas någon annan känsla i något bröst utom broderlig och systerlig vänskap och kärlek. Förtal och trätor skulle inte finnas ibland oss. Frid och kärlek skulle råda i våra hjärtan och i våra hem och samhällen. Vi vore det lyckligaste av alla folk på jorden, och himlens välsignelser och frid skulle vila på oss och på allt som tillhör oss.

Om det finns olycka och bitterhet och gräl och hat ibland oss är det därför att vi inte iakttar den religion som vi bekänner oss till. Detta är inte religionens frukter. Där denna ondska existerar finns det ett skriande behov av omvändelse …

Som sista dagars heliga är det brukligt att vi tar del av sakramentet en gång i veckan. Vad Herrens lärdomar angår, han till vars åminnelse vi iakttar denna heliga förrättning, så ska ingen som har försyndat sig tillåtas ta del av sakramentet förrän bättring har skett. Det är Herren Jesu uttryckliga befallning att ingen ska tillåtas ta del av hans kött och blod ovärdigt. [Se 3 Ne 18:28–32.] Ett mera fullkomligt system för att förhindra förekomsten av oriktiga känslor och felsteg bland bröderna och systrarna går inte att föreställa sig. Om de heliga gör sin plikt förblir inte svårigheter ouppklarade längre än till Herrens dag, då de samlas för att äta och dricka till hans åminnelse.²²

Jag vill uppmana alla de heliga att vi gemensamt iakttar de Herrens ord som finns upptecknade i den tolfte, trettonde och fjortonde versen av Johannes [femtonde kapitel]. Om vi älskar varandra såsom Kristus har älskat oss kan vi lätt lösa alla svårigheter som kan uppstå i vår mitt och förlåta varandra. Då fylls vi med barmhärtighet och ljus, kärlek, glädje, harmoni, frid och vänskap blir vår konstanta lott, vilket är mycket bättre i Guds, änglars och människors ögon än långa dispyter om våra bröders brister.²³

Vi bör vara av ett hjärta och ett sinne, och inte tillåta någonting av timlig eller andlig natur att skilja oss från kärleken till Gud och våra medmänniskor.²⁴

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–X.

Gå igenom första stycket på sidan 235. Vilka liknande erfarenheter har du varit med om?
På vilka sätt är vår himmelske Fader, Jesus Kristus och den Helige Anden ”ett”? (Se s 237–238.)
På vilka sätt har profeter gemenskap med gudomens medlemmar? (Se s 238–239.) Hur kan vi alla uppnå en sådan gemenskap? (Se s 239.)
Gå igenom sidorna 238–239 och sök efter president Woodruffs kommentarer om den 20 hektar stora tomten, om floden och om vinstocken. Vad kan vi lära oss av dessa jämförelser?
Läs första stycket på sidan 240. Vilka upplevelser har visat dig att ”enighet ger styrka”?
Fundera över eller diskutera de olika bakgrunder, egenskaper, intressen, talanger och plikter som medlemmarna i din församling, gren eller familj har. Hur tror du att de kan enas i Guds verk?
Kan du nämna några av de välsignelser vi får när vi är eniga med varandra i vårt hem? i våra organisationer i kyrkan? Nämna några följder av oenighet i hemmet och i kyrkan.
Hur bidrar kyrkan till enighet i den lära vi undervisar om? Vad kan vi göra för att se till att vår undervisning harmonierar med profeternas lärdomar i de sista dagarna?
Varför är det omöjligt att säga att vi älskar Gud samtidigt som vi hatar vår broder? (Se s 243.)
Studera det tredje stycket på sidan 244. Hur hjälper sakramentet oss att vara enade?

Skriftställen som hör till detta ämne: Psaltaren 133:1; Mosiah 18:21; 3 Nephi 11:28–29