Evangeliets återställelse

Herren har räckt ut sin hand många gånger i olika tidshushållningar för att upprätta sitt rike på jorden. Han har rest upp män — ädla andar — som kommit fram och iklätt sig kött under olika perioder och tidpunkter. Han har inspirerat dessa män, gett dem uppenbarelser, fyllt dem med inspiration, med ljus, med sanning, med det som hör Guds rike till.²

Om ni skulle träffa fader Adam, Set, Mose, Aron, Kristus eller apostlarna, så skulle de alla lära ut samma principer som vi har lärt oss: de skulle inte ändra på någonting. Detta evangelium är evigt till sin natur och oföränderligt till sin karaktär.³

Det har aldrig funnits mer än ett evangelium, det finns endast ett som någonsin kommer att ges till människobarnen. Detta evangelium har aldrig förändrats och kommer aldrig att förändras i tid och evighet. Det är likadant i varje tidsålder, dess förrättningar är desamma. De som trodde på evangeliet hade tro på Jesus innan han kom i köttet, och omvändelse från synd predikades före hans tid såväl som därefter. De praktiserade dop till syndernas förlåtelse och handpåläggning för den Helige Andens gåva, och de hade en kyrkans organisation som inspirerade människorna däri … Detta är nödvändigt i varje jordisk tidsålder.⁴

Närhelst Herren har en kyrka på jorden, och denna kyrka tar emot Kristi evangelium, och den åtnjuter den Helige Anden, tillhör varje gåva och nåd som någonsin tillhört Guds kyrka denna kyrka.⁵

Jesus Kristus … förde evangeliet till judarna och upprättade sitt rike ibland dem, med alla dess gåvor, förmåner och krafter: de sjuka blev botade och djävlar kastades ut. Gåvorna manifesterades bland dem. Men judarna förkastade honom, och slutligen så dödade de honom … Han togs inte emot, och därefter, enligt befallningen, gick evangeliet till hedningarna.⁶

När riket presenterades för hedningarna så var det med apostlar och profeter, med helande krafter, med uppenbarelser direkt från Gud, och med varje gåva och förmån som judarna trodde på och åtnjöt när de var trofasta. När det gick ut till hedningarna var det fullkomligt organiserat, men allteftersom tiden gick förändrades förrättningarna i Guds rike, och hemföll åt samma exempel på otro och förblev så under många sekler utan himlens sanna ordning bland dem … I sinom tid togs gåvorna, förmånerna och kraften i Guds rike bort, och de män som officierade i Guds forntida kyrka blev nästan alla dödade. De dödades därför att de bemödade sig om att behålla den i sin renhet, och försökte med all sin styrka att upprätta de principer som Gud hade uppenbarat.⁷

Långa sekler passerade förbi. Miljontals människor föddes, bodde på jorden, dog och gick till andevärlden, och inte en själ av dem, så långt vi har kunskap om det, hade makt att gå ut till människorna och administrera evangeliets livgivande och frälsande förrättningar. Det fanns otvivelaktigt miljontals goda män, som agerade enligt det bästa ljus de hade … som kom fram på sin tid och predikade evangeliet enligt det ljus som de var i besittning av. Men de hade inte makten att administrera någon förrättning som ägde giltighet efter döden. De bar inte det heliga prästadömet.⁸

Världen var nästan utblottad på kunskap om sanningen och den Helige Anden, som utgjuts för att leda människorna på sanningens väg … Själva det faktum att generation efter generation hade vuxit upp och upprättat system och organisationer, alla bedyrande att det ägt rum i enlighet med frälsningens plan, och ändå motsade de varandra, tills de hade bildat mängder av kyrkor som alla skilde sig åt när det gällde läran, visar att någonting hade gått fel.⁹

Evangeliet har gått ut i vår tid i sin sanna härlighet, kraft, ordning och ljus, som det alltid gjort när Gud haft ett folk bland människorna som han erkänt som sitt. Samma organisation och evangelium som Kristus dog för, som apostlarna utgöt sitt blod för att upprätthålla, är återigen upprättat i denna generation. Hur gick det till? Genom betjäning av en helig ängel från Gud, från himmelen, som [samtalade] med en människa och uppenbarade för honom att världen var innesluten i mörker, att mörker omgav nationerna, vad som skulle ske i denna generation och vad som skulle hända i snabb följd ända till Messias ankomst. [Se J S skrifter 2:30–49.] Ängeln undervisade Joseph Smith om de principer som är nödvändiga för världens frälsning och Herren gav honom befallningar, beseglade prästadömet på honom och gav honom makt att administrera förrättningarna i Herrens hus. Han berättade för honom att evangeliet inte fanns bland människorna, att hans rikes sanna organisation inte fanns i världen, att människorna hade vänt sig bort från hans sanna ordning, ändrat förrättningarna, brutit det eviga förbundet och ärvt lögner och det som är till ingen nytta. Han berättade för honom att tiden hade kommit att lägga grunden till upprättandet av Guds rike bland människorna för sista gången, som förberedelse för de avslutande händelserna.¹⁰

Vad gjorde Joseph Smith efter att ha tagit emot prästadömet och dess förrättningar? Jag ska tala om för er vad han gjorde. Han gjorde det som sjutton sekler och femtio generationer, som hade kommit och gått, som allt prästerskap och kristna religioner och hela världen tillsammans inte kunde göra — trots att han var en [olärd] ung man framlade han för världen Jesu Kristi evangelium i dess fullhet, tydlighet och enkelhet, såsom det lärdes ut av dess upphovsman och hans apostlar. Han framlade Jesu Kristi kyrkas och Guds rikes fullkomliga organisation, såsom Paulus redogjorde för den — med huvud och fötter, armar och händer, varje del av kroppen fullkomlig inför himmel och jord. [Se 1 Kor 12:12–28.] Hur kunde han, en [olärd] pojke, göra det som all den kristna världen i sin lärdom i sjutton sekler misslyckats med att göra? Eftersom han berördes av Guds kraft blev han undervisad av de män som när de själva var i köttet hade predikat samma evangelium, och genom att göra detta uppfyllde han det som fader Adam, Enok, Mose, Elia, Jesaja, Jeremia och Jesus och hans apostlar alla hade profeterat om.

Paulus hade fog för att säga: ”Jag skäms inte för Kristi evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror.” [Se Rom 1:16.] På samma sätt kan de heliga säga: ”Vi skäms inte för Kristi evangelium.” Jag skäms inte över att säga att Joseph Smith var en Guds profet. Jag skäms inte för att bära vittne om att han blev kallad av Gud och lade grunden till denna kyrka och detta rike på jorden, för detta är sant, och varje man eller kvinna som är inspirerad av den Helige Anden kan se och förstå dessa ting …

Han levde tills han tagit emot varje nyckel, förrättning och lag som någonsin getts till någon människa på jorden, från fader Adam fram till denna tidshushållning. Han tog emot krafter och nycklar under Moses händer för Israels insamling i de sista dagarna. Han tog under [Elias] händer emot nycklarna att besegla fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder. Han tog under Petrus, Jakob och Johannes händer emot apostlaskapet och allting som hör ihop med det. Han tog under Moronis händer emot alla de nycklar och den makt som hörde till Josefs stav, som är i Efraims hand. Han tog under Johannes Döparens händer emot det aronska prästadömet, med alla dess nycklar och makt, och varje annan nyckel och makt som tillhör denna tidshushållning, och jag skäms inte över att säga att han var en Guds profet.¹¹

Istället för att leva till nästan ett tusen år, som Adam gjorde, levde Joseph Smith till omkring trettioåtta års ålder. Han förde fram Josefs stavs uppteckning i Efraims hand — berättelsen om de forntida invånarna på denna kontinent. Genom Guds kraft översatte han den och den har publicerats på många språk. Förutom detta organiserade han Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga på en grundval av apostlar och profeter, med Kristus Jesus som hörnstenen. [Se Ef 2:20.] Män ordinerades till prästadömet och sändes ut, från olika områden av livet, till att föra ut detta evangelium till världen. Gud talade om för Joseph Smith att han kallats att beskära vingården en sista gång före Människosonens ankomst. [Se L&F 24:19.] Sedan dess har tusentals av Israels äldster sänts ut i världen för att predika evangeliet … Låt varje människa läsa uppenbarelserna i Läran och förbunden, vilka gavs genom honom under den korta tid han tillbringade här i köttet. Det är en av de främsta uppteckningar som någon människa någonsin gett den mänskliga familjen. Inte bara detta, han organiserade också begåvningen och utförde en hel del annat arbete. Vem kan begära av honom, att han under den korta tid han levde i köttet skulle ha gjort mer än han gjorde? Jag mottog min begåvning under hans händer. Han förde fram alla dessa förrättningar som har getts till de heliga. Faktum är att det är stort och förunderligt att han utförde så mycket som han gjorde.¹²

Jag betraktar varje folk välsignat av Herren som han har uppenbarat Jesu Kristi evangelium för, som han har gett det heliga prästadömet och myndighet att administrera i förrättningarna i hans hus … Jag anser detta vara vår situation idag. Vi har förmånen att vandra i ljuset, vi har förmånen att förstå och känna till sanningen, att känna till vägen till frälsning och upphöjelse i vår Faders och Guds närhet. Vi befinner oss i en situation då vi kan känna till hans sinne och vilja, genom hans tjänare profeterna. Herren har gett oss lärare och inspirerade män, män som är inspirerade av Anden och Guds kraft, iklätt dem sanning och begåvat dem med visdom för att alltid undervisa oss om vilken väg vi bör gå. Detta är en stor välsignelse.¹³

När jag funderar … över den mänskliga familjens tillstånd, över hur annorlunda vår situation är i jämförelse med den situation mänskligheten befinner sig i, känner jag verkligen att vi borde visa tacksamhet mot vår store välgörare. Det finns miljontals i den mänskliga familjen som samlas i olika hus, i katedraler, kyrkor och kapell, i avsikt att dyrka Gud, men finns det en av dessa många församlingar som kommer tillsammans med insikt om sanningen, såvida där inte finns någon äldste från vår kyrka som kallats att predika för världens invånare? Samlas de med insikt om principerna i samma evangelium, samma frälsningsplan, Jesu Kristi evangelium, på ett sätt som gör dem till ett?

Gud kan inte ena ett folk med så många olika trosuppfattningar, en sådan mängd läror diametralt motsatta varandra, som finns i världen. Men vi är ett välsignat folk, vi har enighetens principer hos oss och genom att genomföra dem binder de oss samman och gör oss till ett.

Det är enligt denna princip som de heliga är välsignade och gjorda fria. Vi är i hög grad befriade från de problem och den förvirring, de falska lärdomar, det mörker, de felsteg och den vidskepelse varigenom våra sinnen förmörkades, tills ljuset visade människornas barn att de befann sig i mörker, för detta var fallet med oss alla. Till dess ljuset kom famlade vi i mörker, i hög grad. Även om vi var ärliga, även om vi var motiverade av de bästa och heligaste känslor, var det så att innan evangeliets fullhet uppenbarades liknade världen de blinda som famlar längs väggen. [Se Jes 59:9–11.] Vi hade inga apostlar, inga profeter, inga inspirerade män som stod upp och talade om för oss vad vi skulle göra för att bli frälsta, och vi behövde gå igenom alla dessa svårigheter, elände och mörker som människobarnen är underkastade när de lever under falska lärdomar, falska traditioner och falska lärare …

Vi är befriade från dessa ting, mörkrets moln har lyfts undan från oss, och den eviga sanningens ljus har börjat skina på våra sinnen …

Detta håller jag för en av de största välsignelser som Gud har gett till människobarnen, att den enkla sanningen framhålls för dem …

Var är den man eller kvinna som förstod någonting om Gud eller om evigheten förrän Joseph Smith uppenbarade evangeliets fullhet? Jag kunde läsa om det i Bibeln som vi nu tror på och tar emot, men jag var omsluten av världsliga traditioner och kunde inte förstå det.

Vi blir nu alltemellanåt undervisade om de enkla principerna i Jesu Kristi evangelium, om frälsningsplanen — sättet att leva för att få bifall av vår Fader i himlen. Är inte detta en välsignelse utöver alla välsignelser? Om detta folk kunde förstå vilka välsignelser de har så skulle de aldrig känna sig olyckliga. Om detta folk kunde förstå vilken situation de befinner sig i, sitt sanna förhållande till Gud, skulle de känna sig fullkomligt tillfreds och de skulle inse att vår himmelske Fader är barmhärtig och att han har förlänat oss stora och härliga välsignelser.¹⁴

Jag tackar Gud att jag lever i denna tid av världshistorien, då mina öron har hört ljudet av Kristi evangeliums fullhet.¹⁵