Att trofast uthärda prövningar och motgångar

Män och kvinnor har tveklöst många gånger undrat varför Gud placerat dem i en värld som denna, varför han låter sina barn genomgå sorger och prövningar här i kroppen. Herren har uppenbarat något för oss om detta, och vi har lärt oss tillräckligt om det för att veta att det är nödvändigt.⁴

Det framgår tydligt att det är Guds avsikt att låta sina heliga bli grundligt prövade så att de kan visa sin redbarhet och lära känna grundvalen varpå de bygger.⁵

Medan vi ibland känner, och i gångna dagar har känt, att vi vill beklaga oss när vi utsätts för förtryck, förföljelser och svårigheter, vill jag ändå säga till mina bröder och systrar att detta är något som Guds heliga har på sin lott … Jag har aldrig läst om ett Guds folk i någon tidsutdelning som gått igenom livet på en bädd av rosor, utan något som helst motstånd … Vi har många gånger kallats att genomgå prövningar, och jag tycker inte att vi bör beklaga oss, för om vi inte hade några prövningar skulle vi knappast känna oss hemma i den andra världen i sällskap med profeter och apostlar som blivit söndersågade, korsfästa och så vidare, för Guds ords och Jesu Kristi vittnesbörds skull.⁶

Det är omöjligt … för Guds heliga att ärva det celestiala riket utan att prövas i om de vill hålla fast vid Herrens förbund eller inte.⁷

Jesus … nedsteg under allt för att kunna höja sig över allt och omfatta allt. Ingen människa har nedstigit djupare än världens Frälsare. Född i ett stall, vaggad i en krubba, färdades han till korset genom lidande blandat med blod till en nådens tron, och i hela hans liv tycktes det inte finnas någonting av jordisk natur som var värt att äga. Hela hans liv tillbringades i fattigdom, lidande, smärta, bedrövelser, vedermödor, böner och sorg tills han gav upp andan på korset. Ändå var hans Guds förstfödde Son och världens Återlösare. Frågan kan ställas varför Herren lät sin Son komma hit och leva och dö som han gjorde. När vi kommer till andevärlden och slöjan lyfts undan kommer vi kanske att förstå varför allt detta skedde.

I Guds stora nåd och ordning tycks det som om han har låtit oss födas för att utstå smärta, bedrövelser, sorger och prövningar. Detta är någonting som Gud har förkunnat att den mänskliga familjen ska genomgå, och om vi på rätt sätt utnyttjar denna prövotid kommer de erfarenheter det för med sig att visa sig vara till stor välsignelse för oss, och när vi får ta emot odödlighet och evigt liv, upphöjelse, riken, troner, herradömen och makter, tillsammans med samtliga välsignelser i Kristi evangeliums fullhet, ska vi förstå varför vi kallades att utstå en ständig kamp under de få år vi tillbringade i köttet.⁸

Vad är allt det som vi kan behöva göra eller genomlida i jämförelse med den mångfald av riken, troner och herradömen som Gud har uppenbarat för oss?⁹

Motståndet mot Gud och hans Kristus, motstånd mot ljus och sanning, har pågått från begynnelsen ända till denna dag. Detta är den strid som påbörjades i himlen, som har ägt rum i alla tider, och som kommer att fortsätta till den sista dagen, då han regerar som har rättighet därtill, då han ska komma i härlighet i himmelens skyar för att belöna människorna i enlighet med de gärningar som utfördes i kroppen.¹⁰

Den stridslystna anda som visar sig i dessa dagar har funnits i alla tidsåldrar då prästadömet funnits på jorden. Det har alltid rått strid mellan ljus och mörker, mellan Gud och djävulen, helig och syndare, rätta principer och falska lärdomar. Vi själva har en strid att utkämpa mot vår mänskliga naturs onda tendenser.¹¹

Det finns två krafter på jorden och ibland jordens invånare — Guds kraft och djävulens kraft. I vår historia har vi haft en del mycket märkliga erfarenheter. När Gud har haft ett folk på jorden, oavsett tidsålder, har Lucifer, gryningens son, och de miljontals fallna andar som kastades ut från himlen, stridit mot Gud, mot Kristus, mot Guds verk och mot Guds folk. Och de är inte sena att göra samma sak i vår tid och vår generation. Närhelst Herren har satt sig för att utföra något verk har dessa krafter verkat för att kullkasta det.¹²

Vi har inte bara att strida mot mörkrets makter, de osynliga krafter som omger oss, utan vi har att strida mot många yttre omständigheter och mot många svårigheter som vi av nödvändighet måste möta, och ju mer av detta som vi ställs inför, ju mer stimulerade bör vi vara till handling och till att arbeta med all vår kraft inför Herren för upprättandet av rättfärdighet och sanning och uppbyggandet av Guds verk, och att se till att hans namn äras på jorden.¹³

Djävulen visste när ängeln överlämnade [Mormons bok] till Joseph Smith att den utgjorde grundvalen till en ordning som skulle kullkasta hans rike. De utdrivningar och så vidare som detta folk har genomgått har inte ägt rum därför att de har brutit mot lagen, därför att de har varit mer ogudaktiga än andra, utan därför att de lade grunden till Guds rike, vilket skulle komma att växa och blomstra … och förbereda vägen för Herren Jesu Kristi ankomst, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ska komma och regera över hela jorden, och alla andra riken och presidenter och styresmän och deras undersåtar kommer att nödgas erkänna att Jesus är Kristus. Det verk i de sista dagarna som vi representerar kommer att binda djävulens makt, som har hållit människobarnen i sitt grepp … Det är därför inte märkligt att djävulen blir vred och uppviglar de ogudaktiga till att strida mot det. Herren inspirerar sina tjänare och ger dem förmåga att upprätthålla detta rike på jorden. Han står vid rodret. Jag skulle inte ge mycket för det om inte Han var dess upphovsman — utan honom kan det inte hålla stånd mot den stora kraft som strider mot det.¹⁴

Det är vår uppgift att bli medvetna om vår plikt, att åkalla Herren i ödmjukhet, att leva nära honom, för då kommer våra ögon att öppnas, som fallet var med en ung man, en tjänare till den forntida profeten Elisa, och vi kommer då att se att det finns fler på vår sida än som är med dem [se 2 Kung 6:8–17], och att motstånd endast tycks påskynda uppfyllandet av Guds avsikter. Sätt er lit till Gud och lita på hans löften. Lev efter det ljus och den kunskap som ni har och allt kommer att gå väl för er både i liv och död.¹⁵

Förvisso har vi aldrig utstått mer än vad Frälsaren gjorde, ej heller lika mycket. Men under hela sitt liv förblev han trogen sin Fader och sin kallelse som världens Frälsare. Han bad en hel del och sörjde inför Herren över världens synder. Idag är han mitt ibland oss. Han är vår förespråkare hos Fadern. [Se L&F 29:5.] Han vakar över oss och han gör allt han kan för vår frälsning.¹⁶

Vi har blivit förföljda, vi har blivit hemsökta och vi har genomgått svåra prövningar i våra dagar, men Herren har burit oss igenom allt detta.¹⁷

Katastrofer och svårigheter tilltar på jorden, och det ligger en mening i detta. Kom ihåg detta, och begrunda dessa ting. Om ni gör er plikt, och jag gör min plikt, är vi beskyddade och vi utstår våra prövningar på ett fridfullt och tryggt sätt.¹⁸

Det krävs självständighet i sinnet, ärlighet i hjärtat, tro på Gud och fasthet i karaktären för att leva som en helig mitt i en hotfull värld och mitt ibland motstånd och förföljelser.¹⁹

Daniel tvekade inte att gå ner i lejongropen. De tre hebreiska pojkarna [Sadrak, Mesak och Abed-Nego] var inte rädda för det öde som väntade dem. Apostlarna höll ståndaktigt fast vid sanningen och ryggade inte inför att dö för den. Hur kom det sig att dessa män och andra i liknande omständigheter kunde stå fast vid sina övertygelser utan att svikta? Därför att de först och främst hade sanningen och ägde personlig kunskap om den, och för det andra att den Helige Anden, Hjälparen, gav dem stöd på ett sätt som bara denna kraft kan göra under alla de prövningar som Guds folk kallas att gå igenom. Det är på samma sätt idag.²⁰

Jag har ofta tänkt att jag aldrig sett detta folk lyckligare än då de varit som fattigast, varit fördrivna och utstått vedermödor för Guds ord och Jesu vittnesbörd. Guds Ande har varit med dem, och i deras ödmjukhet och lidanden har den Helige Anden, Hjälparen, varit deras ständige följeslagare, och de har varit fyllda med glädje och tröst och har glatt sig inför Herren för allt detta. De skulle inte ha känt så om de inte hade försökt lyda Herrens bud.²¹

Vi behöver omvända oss och ödmjuka oss inför Herren vår Gud, att vi må ha och åtnjuta mer av den Helige Anden, så att han kan förbereda oss för det som ligger framför oss.²²

Jag vill bära mitt vittnesbörd för de heliga. Gud är med detta folk. Han stakar ut vår kurs, och han gör så också i fortsättningen om vi bara ger akt på hans röst, och han fortsätter ge oss nåd tillräckligt för att härda ut på prövningens dag. Herren har varit barmhärtig mot sitt folk i varje tidsålder, men liksom Kristus led, liksom apostlarna led — en del av dem till döds — för vittnesbördet om Jesus, så har de heliga fått lida, och en del har också beseglat sitt vittnesbörd med sitt blod. De har kallats att genomgå svåra prövningar för evangeliets sak, men det har aldrig krävts av oss att vi ska uthärda mer än vi kan stå ut med, och det kommer aldrig att krävas av oss så länge som vi följer himlens råd.²³

Herren har räckt ut sin hand för att frälsa detta folk, och hur mörka molnen än tycks vara, hur svåra förföljelserna, förtrycket och motståndet mot detta verk än blir, har Herren sedan begynnelsen fram till idag vakat över sina intressen, har stött och bevarat dem, och han fortsätter att göra det tills verket är fullbordat, tills Sion står upp och iför sig sin högtidsskrud, och alla de stora händelserna i de sista dagarna är genomförda.²⁴