Joseph Smith: Profet, siare och uppenbarare

Jag färdades hundratals mil med Joseph Smith. Jag kände honom väl.⁵

Jag gladde mig storligen över det jag såg hos broder Joseph, för i sin offentliga och privata levnad förde han med sig den Allmäktiges Ande, och han visade prov på en själslig storhet som jag inte sett hos någon annan.⁶

Hans själ svällde vidsträckt som evigheten för den mänskliga familjens välfärd.⁷

Broder Joseph skulle ha inneslutit hela den mänskliga familjen i frälsningens principer om han haft möjlighet därtill.⁸

Den tidshushållning han var kallad att inleda är den största som någonsin getts till människan, och det krävde just en sådan man till att stå som överhuvud för den — en man som var trofast mot Gud och sina bröder, som var siare och uppenbarare, och vars tro på Gud var sådan att han aldrig vacklade eller tvivlade utan höll ut och uppmuntrade andra att gå framåt i det stora verk som låg framför dem.⁹

Joseph Smith hölls kvar i andevärlden i tusentals år för att födas i köttet vid rätt tidpunkt, få inspiration av Gud, få besök av honom, och bli kvalificerad och förberedd för den mission som anförtrotts honom.¹⁰

Joseph Smith utsågs av Herren före sin födelse, i lika hög grad som Jeremia. Herren sade till Jeremia: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.” [Jeremia 1:5.] Han befalldes att varna Jerusalems invånare för deras ogudaktighet. Han tyckte att det var en svår uppgift, men gjorde slutligen det som han blivit befalld att göra. Därför säger jag om Joseph Smith att han mottog sin kallelse före världens grundläggning och att han kom fram i Herrens rätta tid för att upprätta detta verk på jorden.¹¹

Joseph Smith har ofta beskrivits som en obildad, olärd man. Han var son till en lantbrukare och hade mycket få möjligheter till utbildning. Vilken nybörjarbok använde han sig av för att uppenbara evangeliets fullhet för världen? Ingen alls, bara den undervisning han mottog genom betjäning av himlens änglar, genom Guds röst och genom den Helige Andens inspiration och kraft. De principer som har uppenbarats för världen genom honom är lika sanna som Guds tron. Deras inflytande gör sig redan märkbara på jorden, och blir allt större fram till Människosonens ankomst.¹²

Joseph Smith påverkades av den Helige Anden, och som svar på sina böner betjänades han av Fadern och Sonen, och Fadern sade till honom: ”Denne är min älskade Son. Hör honom.” [Se J S skrifter 2:17.] Han lyssnade noggrant till Jesu Kristi ord och fortsatte att göra det tills han, liksom Frälsaren, blev dödad.¹³

Vad jag vet har jag aldrig läst någonstans om att samma kraft visat sig i någon tidshushållning för människobarnen, som manifesterade sig för Guds profet när han organiserade denna kyrka, när både Fadern och Sonen visade sig för profeten Joseph som svar på hans bön … Detta var en viktig uppenbarelse, som aldrig någonsin getts på liknande sätt i någon av de tidshushållningar som Gud gett världen. Guds profet blev betjänad av änglar när han organiserade kyrkan. De var hans lärare, de var hans instruktörer, och allt han gjorde, och allt han utförde från första början, från den dagen till dagen för sitt martyrskap, var föranlett av uppenbarelser från Jesus Kristus.¹⁴

Jag vill påstå att jag inte tror att det någonsin funnits en man … som var närmare och mera bekant med Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Anden, än profeten Joseph Smith. Uppenbarelsens kraft var med honom från den dag då han kallades att ta emot prästadömet till den tidpunkt då han led martyrdöden. Inspirationens kraft var med honom dag för dag. Detta visar sig tydligt i de uppenbarelser som finns i Läran och förbunden. Närhelst Herren kände för att tillrättavisa honom var Joseph Smith tvungen, genom sin egen mun, att tillrättavisa sig själv, och han tvekade inte att frambära Herrens ord, även om de var riktade mot honom själv. Han var enad med Herren, han var enad med den Helige Anden, han var enad med himlens änglar.¹⁵

Profetior, uppenbarelser och påbud från den Allsmäktige omgav, så att säga, denne man, och han behövde få undervisning, inte av människor eller människors vilja, utan av Guds änglar. Det krävdes Guds uppenbarelser för att undervisa honom, och han mottog i åratal undervisning genom syner och uppenbarelser, och genom heliga änglar som sändes från Gud från himlen för att undervisa och instruera honom och förbereda honom för att lägga grundvalen till denna kyrka …

Joseph kunde inte själv förstå, förrän han inneslöts i evighetens syner, betydelsen av det verk som han hade lagt grundvalen till. När hans sinne var öppet kunde han i många avseenden förstå Guds avsikter, och dessa uppenbarelser omgav honom och vägledde hans fotsteg.¹⁶

När Joseph för den kristna världen framlade de principer som Gud meddelat honom, väckte han genast deras fördomar. Han var tvungen att kämpa mot traditioner som de hade ärvt från sina fäder, vilka inte kände Gud eller hans vägar, traditioner som under tidsåldrarnas gång förts vidare till dem och som stod i rak motsats till himlens frälsande sanningar.¹⁷

Hela världen vände sig mot honom — präster och folk. Varför blev det så? Helt enkelt därför att Joseph Smith liknade andra profeter och apostlar. Han frambringade en tidshushållning med Jesu Kristi evangelium, vilken kom i kontakt med människors traditioner — traditioner som förts vidare från generation till generation.¹⁸

Hans liv var en ständig kamp med motstånd från alla håll, särskilt från den tidens präster, men han fortsatte trots detta och gladde sig storligen över sitt arbete tills han hade avslutat sitt vittnesbörd i köttet, efter att ha verkat för denna sak i ungefär fjorton år. Han behövde ge sig ut på djupt vatten, men han var aldrig modfälld eller betryckt, trots att han behövde kämpa mot fiender både utom och inom sina egna led. Han förlorade aldrig det storslagna i sin kallelse ur sikte, ej heller gudomligheten i detta verk, utan talade och verkade mitt ibland folket under alla omständigheter som den man han var — Guds profet, siare och uppenbarare för den sista tidshushållningen.¹⁹

Varje förnimmelse i hans själ, varje tanke i hans sinne, varje handling i hans liv, visade att han var fast besluten att upprätthålla sanningens princip, även om han måste offra sitt liv.²⁰

Herren talade om för Joseph att han skulle pröva honom, för att se om han skulle hålla fast vid sitt förbund eller inte, ända till döden. Han prövade honom, och även om han hade hela världen att kämpa mot, och trolöshet från falska vänner att stå emot, även om hela hans liv var fyllt med svårigheter, oro och bekymmer, var han ändå under alla sina prövningar, fängelsevistelser, förföljelser och all misshandel han behövde utstå, trofast mot sin Gud, trofast mot sina vänner.²¹

Kyrkan organiserades den 6 april 1830, med sex medlemmar, men Joseph hade tro på att det rike som påbörjats på detta sätt, likt ett senapsfrö, skulle bli till en stor kyrka och ett stort rike på jorden.²²

Joseph Smith var det han påstod sig vara, en Guds profet, siare och uppenbarare. Han lade grunden till denna kyrka och detta rike, och levde tillräckligt länge för att överlämna rikets nycklar till Israels äldster, till de tolv apostlarna. Han tillbringade den sista vintern av sitt liv, ungefär tre eller fyra månader, med de tolv apostlarnas kvorum, och undervisade dem. Det handlade inte bara om att utföra evangeliets förrättningar för dem under några timmar, utan han tillbringade dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, med att undervisa dem och några andra om det som hör Guds rike till.²³

Någon tid före sin död blev profeten Joseph inspirerad av Herren att förutse sin egen bortgång från den jordiska scenen. Detta visade sig på olika sätt, men särskilt genom den stora iver han visade prov på när han förlänade de tolv apostlarna samtliga nycklar och all auktoritet som hör till det heliga prästadöme som han tagit emot. Han förkunnade privat och offentligt att de var utrustade och fullt kvalificerade, och att han fört över Guds rike till de tolv apostlarnas skuldror.

Jag, Wilford Woodruff, som den siste levande mannen i köttet som var närvarande vid detta tillfälle, känner det som en plikt jag är skyldig Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Israels hus, ja, hela världen, att bära detta mitt sista vittnesbörd till alla nationer om att under vintern 1843–1844 kallade Joseph Smith, Guds profet, de tolv apostlarna samman i staden Nauvoo och tillbringade många dagar med oss för att ge oss våra begåvningar, och undervisa oss om de härliga principer som Gud uppenbarat för honom. Vid ett tillfälle stod han mitt ibland oss i nästan tre timmar och förkunnade för oss om den stora och sista tidshushållning som Gud satt sin hand till att genomföra på jorden i dessa sista dagar. Rummet var fyllt med som det tycktes en förtärande eld. Profeten var utrustad med Guds väldiga kraft och hans ansikte lyste och var genomskinligt klart, och han avslutade detta tal, som aldrig kommer att glömmas bort i tid eller i evighet, med följande ord:

”Bröder, jag har känt stor sorg i hjärtat av rädsla att bli borttagen från jorden med Guds rikes nycklar på mig, utan att besegla dem på andra mäns huvuden. Gud har beseglat på mitt huvud alla de Guds rikes nycklar som är nödvändiga för att organisera och bygga upp kyrkan, Sion, och Guds rike på jorden, och för att förbereda de heliga för Människosonens ankomst. Nu, bröder, tackar jag Gud för att jag har levt för att se dagen då jag har kunnat ge er era begåvningar, och jag har nu på era huvuden beseglat alla makter som hör till de aronska och melkisedekska prästadömena och apostlaskapet, med alla nycklar och makter däri, vilka Gud har beseglat på mig, och nu för jag över allt det arbete, de bördor och bekymmer som hör till denna kyrka och detta rike på era skuldror. Jag befaller er i Herren Jesu Kristi namn att räta på ryggen och bära denna kyrka och detta Guds rike vidare inför himmel och jord, inför Gud, änglar och människor, och om ni inte gör det blir ni fördömda.”

Och samma Ande som fyllde rummet vid detta tillfälle brinner i mitt hjärta när jag skriver ner detta vittnesbörd.²⁴

Joseph Smith levde tills han lämnat sitt testamente till världen, och när han beseglat alla dessa nycklar, krafter och välsignelser på Brigham Youngs och sina bröders huvuden, när han överlämnat dessa nycklar till jorden för att aldrig mer tas bort, när han gjort detta, och fört fram denna uppteckning, denna bok med uppenbarelser, vars kungörelser berör hela denna generations bestämmelse — jude, hedning, Sion och Babylon, alla jordens nationer — beseglade han sitt vittnesbörd med sitt blod i fängelset i Carthage, där han och hans broder Hyrum dödades av onda och ogudaktiga män.²⁵

Jag måste tillstå att det under den tiden tycktes märkligt för mig att profeten och hans bror Hyrum tilläts bli borttagna från vår mitt. Men Joseph Smith, genom befallning från Gud och genom himmelens krafter och uppenbarelser, ordinerades och lade grundvalen till denna stora tidernas fullhets utdelning. Han kom till världen och ordinerades för att organisera Kristi kyrka för sista gången på jorden, till att förbereda den för Människosonens ankomst. Men vid närmare eftertanke blev jag efter hans död övertygad om att han hade ordinerats till att dö — till att utgjuta sitt blod som ett vittnesbörd för denna tidshushållning.²⁶

Joseph … var trofast och modig i vittnesbördet om Jesus fram till dagen för sin död.²⁷

Han bar sitt vittnesbörd, skrev ner det och beseglade det med sitt blod och lade ner sitt liv. Detta vittnesbörd äger giltighet idag för hela världen, och fortsätter att göra det till tidens ände.²⁸