Håll fast lite längre

Höjdpunkten av de andliga manifestationerna inträffade kanske under invigningen av templet i Kirtland den 27 mars 1836. En av de närvarande var 28-årige William Draper som beskrev dagen som en ”pingstdag”. Han skrev: ”Herrens ande utgöts i så stort mått att min penna är otillräcklig för att beskriva det och min tunga att uttrycka det. Men jag vill säga här att Anden utgöts och kom som en vinande kraftig vind som fyllde huset, och många som var närvarande talade i tungor och hade syner och såg änglar och profeterade och kände sådan glädje som ingen annan hade känt i den här generationen.”³

De här andliga manifestationerna begränsades inte bara till dem som var inne i templet, för ”människorna i grannskapet sprang dit (eftersom de hörde ett ovanligt ljud inifrån templet och såg ett starkt ljus liksom en eldpelare som vilade på det), och de förvånade sig över det som ägde rum.”⁴

Lorenzo Snow (1814–1901), som senare blev kyrkans president, bodde i Kirtland under den här välsignade perioden. Han sade: ”Man skulle kunna tro att ingen frestelse skulle ha kunnat fälla de heliga efter att de hade fått sådana underbara manifestationer.”⁵

Men stora andliga upplevelser gör oss naturligtvis inte immuna mot motgångar och prövningar. Bara några månader efter tempelinvigningen skakades Förenta staterna av en utbredd ekonomisk kris, och effekterna var mycket märkbara i Kirtland. Banker gick i konkurs och lämnade många i svåra ekonomiska situationer. För att försvåra saken ytterligare hade många av medlemmarna som immigrerade till Kirtland bara ett fåtal materiella ägodelar med sig. De visste inte vad de skulle göra när de väl kom fram, eller hur de skulle överleva.

Det dröjde inte länge förrän förföljelser uppstod och pöbelhopar bildades mot kyrkans medlemmar. En del medlemmar — också några av dem som stod profeten närmast, varav många var närvarande vid invigningen av templet — avföll från kyrkan och ansåg Joseph vara en fallen profet.

Medan jag promenerade i närheten av templet i Kirtland med min hustru och mina barnbarn tänkte jag på hur tragiskt det var att vissa inte kunde förbli trofasta trots de andliga manifestationer de hade bevittnat. Vad sorgligt det var att de inte kunde uthärda de otroendes hån och kritik. Vad sorgligt det är att de, under de ekonomiska prövningarna eller andra svårigheter, inte kunde ha sökt sig inåt och hittat styrkan att förbli trofasta. Vad tragiskt det var att de på något sätt förlorade siktet på den mirakulösa andliga skörden under invigningen av templet.

Vad kan vi lära oss av den här anmärkningsvärda tiden i kyrkans historia?

En av de stora varaktiga lärdomarna från Kirtland-perioden är att vår ande behöver ständig näring. Som president Harold B Lee (1899 1973) sade: ”Ett vittnesbörd är inte något som man har en dag och alltid får behålla. Ett vittnesbörd kommer antingen att växa och bli till visshetens klara sken, eller också minskar det till ’ingenting’, beroende på vad vi gör med det. Jag säger att det vittnesbörd som vi återerövrar dag efter dag är det som frälser oss från motståndarens snaror.”⁶ Vi behöver hålla oss nära Herren varje dag om vi ska övervinna det motstånd som vi alla måste möta.

I vissa avseenden liknar vår värld Kirtland på 1830-talet. Vi upplever också ekonomiska svårigheter. Det finns de som förföljer och hånar kyrkan och dess medlemmar. De prövningar som vi ställs inför som enskilda och som kyrka känns ibland överväldigande.

Det är då som vi som mest behöver närma oss Herren. När vi gör det lär vi oss vad det innebär att Herren närmar sig oss. Om vi hela tiden ivrigt söker honom så kommer vi verkligen att finna honom. Vi ser tydligt att Herren inte överger sin kyrka eller sina trofasta heliga. Våra ögon öppnas och vi ser honom öppna himlens fönster och utgjuta mer av sitt ljus över oss. Vi finner den andliga styrkan att ta oss igenom också den mörkaste natt.

Fastän några av de heliga i Kirtland förlorade siktet på de andliga upplevelserna de hade haft, så gjorde de flesta inte det. Majoriteten, inklusive William Draper, höll fast vid den andliga kunskap Gud hade gett dem och fortsatte att följa profeten. De upplevde svårare prövningar men också underbarare andlig tillväxt, tills de som uthärdade till änden slutligen ”tas … emot … i ett tillstånd av oändlig lycka”. (Mosiah 2:41)

Om du någonsin frestas att bli missmodig eller tappa tron, tänk då på de trofasta medlemmarna som förblev trofasta i Kirtland. Håll fast lite längre. Du kan göra det här! Du är en del av ett speciell generation. Du förbereddes och bevarades för att leva under den här viktiga tiden av den här vackra jordens existens. Du är av celestial härkomst och har därför alla de talanger som behövs för att göra ditt liv till en evig framgång.

Herren har välsignat dig med ett vittnesbörd om sanningen. Du har känt hans inflytande och bevittnat hans kraft. Och om du fortsätter att söka honom så fortsätter han att ge dig heliga upplevelser. Med de här och andra andliga gåvor har du möjlighet att inte bara förändra till eget liv till det bättre utan också ditt hem, din församling eller gren, ditt samhälle, din stad, din stat och nation med din godhet.

Det kan vara svårt att se det i bland, men håll fast lite längre, för ”ögat [har] inte … sett och örat [har] inte hört och människohjärtat [har] inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom” och väntar på honom. (1 Kor 2:9; se också L&F 76:10; 133:45.)

Jag vittnar om att Jesu Kristi återställda evangelium är sant och att den här kyrkan, hans kyrka, är sann. Jag vittnar av hela mitt hjärta och hela min själ om att Gud lever, att Jesus Kristus är hans Son och att han står som överhuvud för den här underbara kyrkan. Vi har en profet på jorden igen, ja, president Thomas S Monson.

Må vi alltid minnas lärdomen från Kirtland och hålla fast lite längre — även när saker och ting ser dystra ut. Vet och kom ihåg det här: Herren älskar dig. Han kommer ihåg dig. Och han kommer alltid att uppehålla dem som ”håller ut i tro intill änden”. (L&F 20:25)