En hemafton som varar

En hemafton för flera år sedan inleddes med att vi sjöng ”The day dawn is breaking, the world is awaking” (Dagen gryr och världen vaknar upp). (”The Day Dawn is Breaking”, Hymns, nr 52) När vi bad vart och ett av våra fem barn att föreslå en aktivitet som vi kunde göra den veckan, sade femårige Fernando uppmanande: ”Jag vill se hur det är när dagen gryr och världen vaknar upp.” Vi försökte flera gånger förklara för honom vad som händer: hur solen kommer upp, hur morgonvindarna blåser och hur daggen glittrar på marken. Men han ville inte höra något av det. ”Jag vill se det”, upprepade han.

Därför gick vi upp klockan fyra på morgonen följande torsdag, trängde in oss i bilen och åkte till en plats med en fin utsikt över himlen österut. Soluppgången den dagen var himmelsk. Gula cirklar förvandlades till djupt rosa när den stora, runda solen steg upp. Det var underbart.

Trettio år senare var Fernandos lille son Fernandito på besök hos oss. ”Vet du vad, farmor?” sade han. ”Pappa tog med oss så att vi kunde se soluppgången.”