Bergsklättring

Richard vill inte bara ta med besökarna på en promenad; han vill ge dem en upplevelse. Men han begränsas i hur mycket han kan lära dem av hur mycket de vill lära sig.

”Jag kan ta dem som vill uppleva naturen till platser som andra sällan får se”, säger han. ”Deras upplevelse är kanske besvärligare, men den är mycket mer berikande.”

Richard menar att det är samma sak med livet, och hans egna upplevelser återspeglar den principen. När Richard studerade vid universitetet började han söka efter ett verkligt syfte med livet. Han besökte ett antal kyrkor utan att finna det han sökte efter — tills han träffade missionärerna.

Men hans föräldrar var starkt emot att han blev medlem i kyrkan. De var oroliga att deras ende son skulle lämna deras tro. De oroade sig också för hur det skulle gå för dem själva. Många i deras kultur tror att ställningen i livet härefter till stor del beror på den vördnad deras efterlevande visar dem.

Richard hade det svårt med föräldrarnas motstånd men han hade ändå fått ett vittnesbörd om Frälsaren och behövde följa honom.

”Jesus Kristus är vägen”, säger Richard. ”Han är den sanna Guiden till Fadern.” (Se Joh 14:6.)

Han valde att följa Frälsaren och döpas. Han litade på att Herren skulle leda honom längs den rätta stigen även om den såg besvärlig ut.

En vecka efter sitt dop välsignades han med ett bra jobb som nyhetsreporter för det största radioföretaget i Taiwan. Jobbet gladde föräldrarna och det, och den positiva förändring de såg hos honom, hjälpte till att mildra känslorna. Det stärkte också hans tro och lärde honom något annat viktigt.

”Om vi inte följer Jesus Kristus”, säger han, ”går vi miste om många viktiga upplevelser som vi behöver.” De upplevelserna kanske är besvärliga, men de är nödvändiga för vår utveckling. (Se 2 Nephi 2:2; L&F 122:7.)

Alla som följer med Richard genom hans älskade floddalar får utan tvivel lära sig att Taiwans berg och branta östkust skapades av kollisionen mellan två av jordskorpans plattor. Den intensiva hettan och det enorma trycket som kollisionen orsakade förvandlade lager av sediment till kalksten och sedan till den marmor som östkusten är känd för. Samma osynliga kraft skakar, trycker på och böjer jordskorpan så att bergskedjor stiger upp mot höjden.

Oavsett om det är Yushans eller Tarokos nationalpark, där han arbetade tidigare, tycker Richard om att peka på bevis för hur naturens krafter har format Taiwan nerifrån och upp.

”Det finns vågränder på det högsta berget, och det finns fossiler och andra bevis på att det som är på toppen en gång har varit längst ner”, säger Richard. ”Om man vill förstå hur det är på toppen måste man förstå hur det är i djupen, för det är där topparna var en gång.”

Richard menar att det här är viktigt eftersom han kan se en parallell med livets mening. I svåra stunder kan det kännas som om vi inte bara är besökare på berget utan att vi är som berget, påverkade av olika krafter som formar oss och trycker oss upp mot himlen om vi uthärdar dem med tålamod och tro. (Se Mosiah 23:21–22; L&F 121:7–8.)

Av egen erfarenhet har Richard lärt att vi inte kan höja oss över världen för att nå vår högsta potential utan att genomlida obehagliga och ibland smärtsamma upplevelser.

Som radioreporter arbetade Richard under en oerhörd press. Han skulle bevaka en mängd olika ämnen inom kort tid. Han lärde sig snart att många reportrar fick information genom att umgås och dricka med andra. Arbetet blev allt svårare eftersom han vägrade att dricka.

Tanken att han borde byta jobb lättade på samvetet men inte på utmaningarna. Radiojobbet hade hjälpt till att lugna hans föräldrar efter det att han blev medlem i kyrkan. När han lämnade det högavlönade, prestigefyllda heltidsjobbet för kontraktarbeten på deltid var hans föräldrar först besvikna.

Det var en annan besvärlig stig att välja, men han ångrar inte att han gjorde det för han vet att för att bli upphöjda i höjden (se L&F 121:7–8) måste vi först uppleva dalarna. (Se L&F 122:5–7.)

”Ibland begränsar vi Gud i vad han kan göra av oss eftersom vi inte vill uppleva det dåliga med det goda”, säger han.

När han följde Herren ledde det till ett jobb han tyckte om. Det ledde till att han gick ut som missionär. Det ledde till att han träffade sin blivande hustru som han nu har fyra vackra barn med. Trots prövningarna har det inte funnits någon ände på välsignelserna.

När lärjungeskapet leder oss genom ”den djupa dalens stig” (2 Nephi 4:32) och till och med genom ”dödsskuggans dal” (Ps 23:4) på vägen mot ”[han] … som bor i höjden” (L&F 1:1), finner Richard tröst i löftet att ”Kristi ord, om vi följer deras ledning, [skall] föra oss bortom denna sorgens dal till ett långt bättre löftets land” (Alma 37:45) — ännu en bekräftelse för honom på att vi inte är redo att glädjas åt toppen förrän vi har upplevt livets prövningar.