”Jag skall låta er finna mig”

I slutet av vår söndagsskolelektion bad syster Hart oss att slå upp Jeremia 29. Hon sade att hon skulle läsa verserna 12–14 högt och bad oss fundera över vad orden betydde.

”Ni skall kalla på mig”, läste hon, ”och komma och be till mig, och jag skall höra er.

Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

Ty jag skall låta er finna mig, säger Herren .”

Syster Hart fortsatte i vers 14 men mina tankar höll sig lyckligt kvar vid löftet ”jag skall låta er finna mig”. Jag påmindes om de gånger när min hustru Emma och jag hade lekt kurragömma med våra små barn. När det var vår tur att gömma oss och deras tur att leta så gjorde vi det alltid lätt för dem att hitta oss. Ibland gav vi ljud ifrån oss eller lät en fot sticka fram så att de skulle hitta oss snabbt. Ibland gömde vi oss på samma ställe flera gånger. Vi ville att barnen skulle leta efter oss, men vi ville också att de skulle hitta oss. Vi såg fram emot deras kramar och deras glada, ohämmade triumferande fnissningar.

Det minnet fördjupade min förståelse av vår himmelske Faders kärlek till oss. Han vill att vi ska söka honom, men han vill också att vi ska hitta honom — Han vet hur glada vi blir när vi gör det. Han försöker inte lura oss. I stället gör han allt han kan för att hjälpa oss veta var han är och hur vi ska söka: Han ger oss skrifterna, kallar profeter, lyssnar på våra böner, vägleder oss genom den Helige Andens kraft, välsignar oss med tempel och prästadömsförrättningar och familj och vänner. Och har vi hittat honom någonstans en gång så kan vi vara säkra på att vi hittar honom där igen om vi är villiga att söka igen.

”Jag skall låta er finna mig, säger Herren.” Vilket tröstande löfte! I en värld där problem och frestelser verkar hitta oss så lätt, känns det tryggt att veta att vår största källa till styrka också är lätt att hitta.