Medlemmar i över 30 länder i Afrika bar på spadar och skottkärror, iförda leenden och gula västar, för att delta i det tredje tjänandeprojektet för hela Afrika den 22 augusti 2009.

I en stad i Elfenbenskusten lagade de vägar. I en stad i Liberia rustade de upp gamla bostäder. I Sierra Leone rensade de ur avloppsdiken. I Nigeria rensade de bort överflödiga klängväxter från en kommunal byggnad. I Ghana sopade de ett marknadstorg och fraktade bort flera laster skräp. I Kenya, Sydafrika, Kamerun och på andra platser skurade medlemmarna fängelseceller och toaletter, planterade träd, lagade vägar och arbetade i barnhem. De städade sjukhus och bostäder, de rensade ogräs och målade skyltar.

Äldste Eric Jackson, informationstjänstchef i området Afrika Sydöst, sade: ”Det medlemmarna har bevisat för sig själva är att inget projekt är för stort för oss om tillräckligt många kommer.”

Reportrar samlades för att observera och göra anteckningar där medlemmarna arbetade.

Många andra förutom kyrkans medlemmar deltog i projektet. Kyrkan gick samman med lokala tjänandegrupper, andra religiösa samfund och lokala myndigheter som villigt donerade verktyg och material och även deltog i arbetet.

”Många som hörde att vi [tjänade] för att vi ville ta efter Kristi goda gärningar, lovprisade Herren och sade att de ville vara med”, sade äldste Adesina Olukanni, områdessjuttio och områdeschef för informationstjänsten i Västafrika.

I juli 2009 samlades över 160 ungdomar och unga vuxna för en dag fylld av vänskap, minikurser, dans och vittnesbörd under den första ungdomskonferensen som någonsin hållits i Etiopien.

Eftersom de fyra grenarna inte är organiserade i ett distrikt var det många medlemmar som inte visste att det fanns andra grenar och medlemmar i Etiopien. En del av konferensens syfte var att ge dem möjlighet att umgås med andra ungdomar samtidigt som de blev andligt upplyfta.

Wondwossen Amanuel, 23 år, som hade sänt in sina missionärspapper för att bli den första missionären från Awasa gren, sade: ”Man blir uppmuntrad av att samlas och göra sådana aktiviteter. Vår gren är liten men vi kände det som om vi var en del av hjorden — och det är som att vara i en familj.”

Deltagarna bar stolt sina VDR-ringar och T-shirtar med orden ”Steady and Sure” (Fast och säker), konferensens tema.

Efter två månaders samlade ansträngningar från missionärer, grenspresidenter och välgörenhetsorganisationen Hope Arising, sammanstrålade pionjärmedlemmarna från de fyra vitt spridda grenarna till kapellet i Addis Abeba i Etiopien.

Deltagarna reste med buss i upp till fem timmar för att vara med på konferensen, och över hälften av dem var ickemedlemmar och undersökare. Två av dem döptes under de påföljande veckorna.

”När [ungdomarna] inser att det finna andra unga människor med samma hopp, drömmar, problem och bekymmer så får de större självförtroende. De vet att de inte är ensamma och det ger dem styrka”, säger äldste Brad Wilkes, en heltidsmissionär som tillsammans med sin hustru, syster Karen Wilkes, hjälpte till att organisera konferensen.

Fem unga kvinnor och deras ledare från Bukarests distrikt i Rumänien deltog tillsammans med en vän som inte var medlem i kyrkans första läger för unga kvinnor i Rumänien mellan den 24 och den 26 augusti 2009. Unga kvinnors president i distriktet, Dina Cojocaru, ledde lägret med hjälp av det äldre missionärsparet äldste Don och syster Edie Van Noy.

Flickorna och ledarna hade morgon- och kvällssamling och studerade skrifterna tillsammans varje dag. Äldste och syster Van Noy höll minikurser om ämnen som dygd och hur man håller ett bra tal i kyrkan. I en annan minikurs fick flickorna lära sig om anständighet och hur man klär sig moderiktigt men ändå bevarar sin redbarhet.

Alina Mateescu, en av de unga kvinnorna, säger att hon hade undrat vad som krävs för att vara en dygdig ung kvinna, men efter minikursen om dygd var hon säker på att hon kunde bli den exemplariska kvinnan i fråga om dygd som Gud vill att hon ska bli.

Rumänien är beläget i sydöstra Europa och har omkring 2 736 medlemmar i 17 grenar.