Noa

Min far gav mig namnet Noa, som betyder ”ro”, eftersom han trodde att jag skulle ge tröst åt min familj. Jag levde under en mörk tid som hemsöktes av våld, hat och andra synder.²

Gud, som varnade mig för att en översvämning skulle förgöra de ogudaktiga, sade till mig att jag skulle bygga ett skepp och samla ihop mat och djur. Med hjälp av mina tre söner och genom inspiration från Gud, arbetade jag med skeppet under de följande etthundratjugo åren. Det fanns inte ens några tecken på regn.³

Jag predikade också omvändelse i hopp om att några skulle lyssna och undkomma syndafloden. Från Enoks förvandling fram till syndafloden togs många trofasta människor upp till himlen utan att smaka döden, men andra vägrade att omvända sig.⁴

När min familj till slut gick ombord på arken förseglade vi dörren och öppnade den inte igen förrän regnet upphört och marken torkat, nästan ett år senare.⁵ När vi steg ut ur arken lovade Gud att han aldrig skulle översvämma jorden igen. En regnbåge sträckte sig över skyn som ett tecken på hans löfte. Han befallde oss att utöka våra familjer och fortsätta leva efter evangeliet, och jag blev människosläktets andre fader.⁶

Flera hundra år senare förkunnade en ängel som hette Gabriel⁷ för prästen Sakarias att han skulle bli far till Johannes Döparen, och jag visade mig för Maria och berättade för henne att hon skulle föda Frälsaren.⁸

Mitt liv visar att man inte ens under svåra tider står ensam om man följer Gud. Livets översvämningar rinner undan så småningom och man får se evangeliets skönhet i sitt liv, precis som regnbågen som sträcker sig över skyn.