Tjäna Herren med kärlek

”Vi ger stor tjänst när vi utför ställföreträdande förrättningar för dem som passerat dödens slöja. Oftast känner vi inte dem som vi utför tempeltjänst för. Vi förväntar oss inget tack, inte heller vet vi om de tar emot det vi erbjuder dem. Men vi tjänar, och när vi gör det uppnår vi det som vi inte kan uppnå på något annat sätt – vi blir bokstavligen frälsare på Sions berg. Vår Frälsare gav sitt liv som ett ställföreträdande offer för oss, och vi kan i liten skala göra samma sak när vi utför ställföreträdande tempeltjänst för dem som inte kan gå framåt om inte vi som finns här på jorden hjälper dem.”²

”Mina bröder och systrar, det finns människor omkring oss som behöver vår uppmärksamhet, vår uppmuntran, vårt stöd, vår tröst och vår vänlighet – de kan vara familjemedlemmar, vänner, bekanta eller främlingar. Vi är Herrens händer här på jorden, med uppdraget att tjäna och lyfta hans barn. Han är beroende av var och en av oss. …

Det tjänande vi alla har kallats till är att vara i Herren Jesu Kristi tjänst.”³

”I den nya världen förkunnade den uppståndne Herren: ’Sannerligen, sannerligen säger jag er att detta är mitt evangelium, och ni vet vad ni måste göra i min kyrka, ty de gärningar som ni har sett mig göra skall även ni göra. Ty det som ni har sett mig göra, det skall även ni göra’ [3 Nephi 27:21].

Vi välsignar andra när vi tjänar i skuggan av ’Jesus från Nasaret … som gick omkring och gjorde gott’ [Apg. 10:38]. Må Gud välsigna oss så att vi finner glädje i att tjäna vår Fader i himlen när vi tjänar hans barn på jorden.”⁴

”Vi behöver få en chans att tjäna. För de medlemmar som har blivit mindre aktiva eller som håller sig i bakgrunden och inte engagerar sig kan vi under bön söka efter ett sätt att nå dem. Att be dem tjäna i någon uppgift kan vara just den motivation de behöver för att bli helt aktiva. Men de ledare som kan hjälpa till med det här är ibland ovilliga att göra det. Vi behöver komma ihåg att människor kan förändras. De kan lägga dåliga vanor bakom sig. De kan omvända sig från överträdelser. De kan bära prästadömet värdigt. Och de kan tjäna Herren flitigt.”⁵

”Världen behöver vår hjälp. Gör vi allt vi bör göra? Minns vi president John Taylors ord: ’Om ni inte ärar era kallelser, kommer Gud att hålla er ansvariga för dem som ni kanske hade kunnat rädda, om ni hade gjort er plikt’ [Kyrkans presidenters lärdomar: John Taylor (2001), s. 164]? Det finns fötter att stadga, händer att fatta, sinnen att uppmuntra, hjärtan att inspirera och själar att rädda. Evighetens välsignelser väntar på er. Det är er förmån att inte vara åskådare utan deltagare i … [tjänandet].”⁶