Komma hem-paketen
Författaren bor i Mindanao i Filippinerna.
Illustration Julie Yellow
Regnet öste ner och det blåste kallt. Jag såg träd som ryckts upp med rötterna och tappat alla löv. Vissa områden var utan el på grund av skadade elledningar. Scenen framför mig var spöklik. Allt var som bortblåst. Invånarna var hungriga och längtade efter tak över huvudet.
Hjärtat fylldes av en önskan att tjäna. Min familj och andra medlemmar i kyrkan hade rest till ett fattigt samhälle där en tyfon hade ödelagt tusentals bostäder och krävt tusentals liv. Vi var där för att lämna förnödenheter åt de drabbade.
När vi kom dit såg jag sorgen i människornas ansikten. Jag insåg då hur välsignade vi var att våra bostäder inte hade förstörts.
Det regnade fortfarande när vi började dela ut nödhjälpspaket i en smutsig idrottssal utan tak, men det brydde vi oss inte om. Nödhjälpspaketen, som bestod av plastbrickor, tekannor, tallrikar, skedar, gafflar, glas och flaskor, kallade vi ”komma hem-paket”. När min familj och jag delade ut nödhjälpspaketen till folket log de varmt mot oss och tackade oss.
Folkets ovärderliga tacksamhet upplyfte mig och jag kände Andens inflytande. Deras leenden visade att det finns hopp och att vår himmelske Fader och Jesus Kristus aldrig överger oss och alltid gör våra mörka dagar ljusa.
Jag vet att om vi tjänar och älskar varandra så får vi eviga välsignelser och ärver kristuslika egenskaper. Tjänandets välsignelser kanske inte kommer med en gång, men de kommer om vi fortsätter att tjäna andra med ett uppriktigt hjärta. Jag vet att ”när ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst” (Mosiah 2:17).