Tro, frihet och religionsfrihet

Vad menar vi när vi talar om religionsfrihet? Jag ska återge två personers berättelser för dig. När jag gör det vill jag att du ska fundera över hur du skulle känna dig om du var en av de här personerna.

Den första berättelsen handlar om någon som jag kallar Ethan. Han hade nyligen börjat på ett jobb inom ett yrkesområde som han hade längtat efter, och han ville göra ett gott intryck. Han kom tidigt till jobbet och stannade till sent. Han tog sig an extraprojekt och gjorde ett utmärkt jobb. Han var väl omtyckt bland många av sina kolleger och gillade sitt jobb. En dag när han åt lunch med några kolleger kände han sig bekväm nog med att tala om för dem att han var homosexuell. En pinsam tystnad följde för ingen visste vad de skulle säga. Ethan blev besviken över sina kollegers respons, och han kände sig sårad och utstött.

Efter den lunchen blev saker och ting alltmer pinsamma för Ethan på jobbet. Han började känna sig utsatt och mindre värd. Han gjordes inte delaktig i större projekt och blev inte bjuden till sociala aktiviteter efter jobbet, och hans produktivitet minskade eftersom han kände sig utanför och ovälkommen. Efter några månader blev han avskedad eftersom hans chef kände att han inte höll takten. Trots alla anspråk på motsatsen visste Ethan att han hade avskedats för att han var homosexuell.

Nu vill jag berätta för er om Samantha. Samantha hade just börjat arbeta på förvaltningskontoret i ett lokalt universitet. Hon var glad att få arbeta i en stimulerande miljö full av skiftande tankar, åsikter och bakgrunder. En dag på jobbet kom en medarbetare fram till Samantha och sa att hon hade hört att Samantha var mormon, och frågade om det var sant. Samantha svarade glatt att det var sant, men frågan som följde överraskade henne.

”Men varför hatar ni homosexuella?” frågade medarbetaren. Frågan förvånade Samantha men hon försökte förklara sin tro på Gud och Guds plan för sina barn, vilka, som hon sa, inbegriper riktlinjer om moraliskt och sexuellt beteende. Hennes medarbetare kontrade med att resten av samhället har kommit längre än de uppfattningarna. ”Dessutom”, sa hon, ”är historien full av personer som använder religiösa läror för att utkämpa krig och marginalisera utsatta grupper.”

Samantha upprepade det hon sagt om sin övertygelse och uppfattning om Guds kärlek till alla människor och bad medarbetaren att respektera hennes rätt att ha en tro. Medarbetaren kände att hon behövde berätta för andra anställda om deras samtal, och under de kommande veckorna kände Samantha sig alltmer isolerad när fler medarbetare ställde frågor och attackerade henne.

Samanthas chef som såg att man ofta pratade om religion på arbetsplatsen varnade Samantha för att om hon predikade på arbetet så skulle hon förlora jobbet. Hennes arbete, liksom Ethans, började försämras. I stället för att riskera att bli avskedad började Samantha titta efter ett annat jobb.

Det här är hypotetiska berättelser, och ändå inte. Det finns många som är som Samantha och Ethan. Hur vi än väljer att leva och vilka val vi än gör, har vi alla den mänskliga naturen gemensamt, och en önskan om rättvisa och vänlighet. Ethan borde inte ha avskedats för att han var homosexuell, och Samantha borde inte ha trakasserats för att hon var religiös. Båda blev felaktigt kritiserade, dömda och straffade.

I dagens samhälle verkar det anses rätt att känna empati för Ethans situation, men inte lika mycket för Samanthas. Ethan kan få sitt fall behandlat av en intressegrupp som ännu ett exempel på diskriminering mot homosexuella. Och han förtjänar verkligen att bli beskyddad.

Men hur är det med Samantha? Vem försvarar hennes rätt till ett religiöst samvete? Hur är det med hennes rätt att leva fritt som en troende person med en önskan att älska och tjäna andra, men också ha rätt att välja vad som är rätt och fel och leva sitt liv därefter?

Bild

sitting together at a table

Vårt samhälle har blivit så förblindat av sin strävan att rätta till felaktig diskriminering av en grupp människor att faran nu är stor att ännu en utsatt grupp skapas: troende personer som du och jag.

Vissa religiösa skolor ifrågasätts redan därför att de kräver att eleverna och fakulteten följer en hederskod som kräver trofasthet och kyskhet. Verkställande direktörer för stora företag har marginaliserats eller tvingats avgå eftersom deras religiösa åsikter inge längre är politiskt acceptabla. Och vissa företag har tvingats stänga därför att ägarna har handlat efter sitt samvete.

Oavsett vad du kan ha hört eller läst under årens lopp har Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga konsekvent stått för valfrihet och samvetsfrihet. För många år sedan skrev profeten Joseph Smith (1805–1844): ”Vi anser … att alla människor är skapade lika och att alla människor har förmånen att tänka själva i allt som rör samvetet.”¹

Senare sa han: ”Om jag har varit villig att dö för en ’mormon’ så är jag lika redo att dö när det gäller att försvara de rättigheter som en presbyterian, en baptist eller vilken god man som helst från något annat samfund har. Det är nämligen så att samma princip som skulle trampa de sista dagars heligas rättigheter under fötterna, skulle kränka de romersk-katolskas eller andra trosåskådningars frihet, samfund som kanske är impopulära och för svaga för att försvara sig själva.”²

Vilken ställning har då kyrkan till religionsfrihet? Jag kan försäkra er att apostlarna och profeterna under inspiration från himlen ingående har övervägt den här frågan. Vi tror på att följa Guds bud som är avsedda att ge oss evig lycka. Men Gud tvingar ingen till himlen.³ Vi tror på att skapa utrymme för att alla ska kunna följa sitt samvete utan att inkräkta på andras rättigheter och trygghet. När en grupps rättigheter kolliderar med en annan grupps rättigheter måste vi följa principen att vara rättvisa mot och lyhörda för så många människor som möjligt. Kyrkan tror på och förespråkar ”rättvisa för alla”.⁴

Att skydda samvetet innebär att skydda sättet som någon tänker och känner på, och skydda den personens rätt att handla därefter. Jag pratar om när någon säger till dig att tankarna, känslorna och uppfattningarna du har inte är tillåtna, värdefulla eller acceptabla därför att dina åsikter inte är populära. Ett krig i himlen utkämpades om handlingsfriheten, och det är ett stort brott mot den handlingsfriheten att tvinga dig att förråda ditt samvete därför att dina åsikter inte stämmer överens med den stora massans.

Missförstå mig inte. När jag talar om att vara äkta menar jag inte att Herren ger oss fria händer att leva precis som vi vill utan några konsekvenser. Vi är fortfarande ansvariga inför honom för våra val. Han har sagt: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig” (Matt. 5:48). Befallningen att bli fullkomliga innebär att vi börjar där vi är och ber om Herrens hjälp att lyfta oss till den plats dit han vill att vi ska komma. Att vara sanna mot vårt verkliga jag kräver ständiga ansträngningar att stärka vårt ljus, vår kunskap och vår förståelse.

Den yngre generationen är den mest ”uppkopplade” generationen i världshistorien. De är alltid ute på nätet. Och du vet att allt på internet alltid är 100% korrekt, eller hur? Naturligtvis inte. Så tro inte allt du ser på internet om kyrkan och dess ställning i fråga om homosexuellas rättigheter.

Ett exempel nyligen på kyrkans ställning i fråga om ”rättvisa för alla” inträffade i januari 2015 när kyrkan höll en presskonferens med tre apostlar och en medlem i Unga kvinnors generalpresidentskap för att påminna våra medlemmar, samhället och folkrepresentationen i staten Utah om att kyrkan förordar ett balanserat tillvägagångssätt som säkerställer alla människors rättigheter.

Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum sa följande under den presskonferensen: ”Vi uppmanar lokala, statliga och federala regeringar att tjäna hela sitt folk genom att stifta lagar som skyddar individens, familjens, kyrkornas och andra trosgruppers viktiga religionsfrihet, samtidigt som de skyddar våra HBT-medborgares [homosexuella, bisexuella och transpersoner] rättigheter när det gäller bostad, arbete och tillgång till offentliga hotell, restauranger och transportmedel – beskydd som förvägras i många delar av landet.”⁵

I och med antagandet av lagar om beskydd för både HBT- och religiösa personer sex veckor senare, gratulerade kyrkans ledare och andra HBT-samhället. Det var uppmuntrande att se dem skyddade från vräkning, bostadsdiskriminering eller från att bli avskedade från ett jobb på grund av sexuell läggning eller kön. Vi gratulerade också våra religiösa vänner i andra samfund som på liknande sätt blev skyddade på arbetsplatsen och i offentliga utrymmen.

Staten Utah – och kyrkan – berömdes i nyheterna för en sådan historisk kompromiss. Lägg märke till att inga doktrinära eller religiösa principer behövde offras. Inga ändringar gjordes i fråga om Guds morallagar eller vår uppfattning att sexuella relationer enbart bör förekomma inom äktenskapet mellan en man och en kvinna. Resultatet var rättvist för alla och speglade fortsatt höga moraliska normer och läror och respekt för andra.

Inte många av oss har något större inflytande när det gäller politik och lagstiftning, så du kanske undrar hur det här ämnet gäller dig personligen i det dagliga livet. Jag vill ta upp tre saker som du kan göra för att stödja och främja ett budskap om rättvisa.

Bild

magnified handshake

För det första, försök att se andra genom rättvisans lins. För att kunna göra det krävs det att du först inser att vår himmelske Fader älskar alla sina barn lika mycket. Han har sagt: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra” (Joh. 13:34). Det finns inget val, ingen synd och inget felsteg som ni eller någon annan kan göra som förändrar hans kärlek till er och dem. Det betyder inte att han ursäktar eller förespråkar syndigt uppträdande. Det gör inte vi heller, varken av oss eller andra. Men vad det betyder är att vi når ut till andra i kärlek för att övertyga, hjälpa och rädda.

När man känner sig fullkomligt älskad är det mycket lättare att älska andra och att se dem så som Frälsaren ser dem. Vänd dig till Frälsaren i bön och be om att få hans rena kärlek till både dig själv och till andra. Han har lovat att du får känna hans kärlek om du ber i tro (se Moro. 7:48).

När du är fylld av den här rena kärleken får du vägledning i dina tankar och handlingar, särskilt på den politiska arenan som ibland kan vara fientlig. Det kan lätt uppstå irritation när vi diskuterar politik, särskilt när vi diskuterar religionsfrihet. Om vi ger efter för irritation i sådana situationer, uppfattar inte vår släkt, våra vänner, grannar och bekanta oss som särskilt kristna

Tänk på hur Frälsaren hanterade svåra frågor och motstridiga åsikter. Han var lugn, han visade respekt och han undervisade, men han tvingade aldrig någon att leva som han lärde.

För det andra, låt rättvisan vägleda dig i hur du behandlar andra. Jesus Kristus såg inte till människors etnicitet, rang, eller omständigheter när han undervisade dem om enkla sanningar. Tänk på den samaritiska kvinnan vid brunnen (se Joh. 4:5–30), den romerske officeren (se Matt. 8:5–13; Luk. 7:1–10) och den impopuläre publikanen (se Luk. 18:9–14). Herren befallde oss att följa hans exempel, och sa: ”Följ … mig och gör det som ni har sett mig göra” (2 Ne. 31:12). Döm inte andra eller behandla dem orättvist för att de har syndat på ett annat sätt än vad du, eller vi, gör.

Den kanske största utmaningen med att behandla andra rättvist är att uppnå den balans som krävs för att stödja religionsfriheten när man har vänner eller familjemedlemmar som känner dragning till personer av samma kön eller som aktivt stöder HBT-personers rättigheter. En del av er är rädda att ni ska framstå som intoleranta eller svikare om ni söker skydd för att utöva er tro offentligt och fritt.

Återigen, studera Frälsarens liv och sök hans vägledning. Frälsaren visade på ett fullkomligt sätt hur man når ut till andra med kärlek och uppmuntran samtidigt som man håller fast vid det som man vet är sant. Kom ihåg att när kvinnan togs på bar gärning för äktenskapsbrott så sa Herren att den som var utan synd skulle stiga fram och bli först med att döma henne. När ingen steg fram sa Frälsaren, som var utan synd: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” (Joh. 8:11). Den förlåtelse och vänlighet han visade henne stred inte mot hans lära att sexuellt umgänge är menat för en man och en hustru som är lagligt och rättmätigt gifta. Du kan också vara orubblig i fråga om det som är rätt och sant och ändå nå ut till andra i vänlighet.

När Kristi vänner och efterföljare tog avstånd från honom uttryckte han sorg och smärta. Men när det hände så var det för att andra kände sig illa till mods inför hans undervisning, inte för att han kände sig illa till mods inför dem.

När vi strävar efter att behandla andra rättvist måste vi komma ihåg handlingsfriheten. Vi måste alltid respektera andras rättighet att göra val och be dem visa oss samma respekt. När vi pratar med andra om religionsfrihet måste vi alltid komma ihåg att vi kan ha olika åsikter utan att bli otrevliga. Undvik inte samtal om de här viktiga frågorna bara för att du är rädd att det kan bli svårt eller obehagligt. Vi kan be om hjälp, och vi kan förvänta oss att Frälsaren hjälper oss prata och handla på ett sätt som är behagligt för honom.

För det tredje, stå för rättvisa om du ser att någon annans rättigheter begränsas. Äldste L. Tom Perry (1922–2015) i de tolv apostlarnas kvorum var ett enastående exempel på någon som trodde fullt och fast på äktenskap mellan en man och en kvinna, men ändå var villig att försvara andras rättigheter. Han var ett exempel i att se till att andras rättigheter skyddades när han såg någon bli orättvist behandlad eller om en lag var i obalans.

Från Joseph Smiths tid till våra dagar har vårt arv varit att nå ut till andra för att överbrygga brott och sårade känslor utan att äventyra den lära som inte är vår sak att ändra på.

Bild

sitting around a table

Det här för mig till min sista punkt, och det är att din generation behöver vara aktivt engagerad i den här frågan. Jag står med ledarna i Herrens kyrka när jag säger att vi behöver er generations naturliga känsla för medkänsla, respekt och rättvisa. Vi behöver er optimism och er beslutsamhet för att arbeta oss igenom de här komplicerade sociala frågorna.

Vi litar på att ni vänder er till Frälsaren för att förstå hur ni ska leva ett kristuslikt liv och samtidigt vara rättvisa och kärleksfulla mot andra som inte delar er tro. Vi vet att ni vill vara en del av något meningsfullt, och vi vet att ni är flexibla och samarbetsvilliga.

Viktigast av allt, vi vill att ni ska engagera er i samtalet angående den här komplicerade frågan och hitta lösningar på hur man bäst skipar rättvisa för alla, även troende. De här samtalen behöver hållas i våra skolor, i våra hem och i våra relationer med vänner och medarbetare.

När ni har de här samtalen, kom då ihåg de här principerna: se andra genom rättvisans lins, behandla dem med respekt och vänlighet och förvänta er samma behandling i gengäld.

Slutligen vill jag vittna om att när du följer uppmaningen att nå ut till andra i en anda av rättvisa, får du i större mått känna Frälsarens kärlek till dig och till alla vår himmelske Faders barn. Ditt exempel i fråga om respekt och rättvisa öppnar dörrar och skapar meningsfulla vänskapsband som du kommer att uppskatta i hela ditt liv.

Jag vittnar för dig om att vår himmelske Fader lever, att han känner dig och att han älskar dig. Han står redo att hjälpa dig. Han har inte bara uppenbarat sin plan för oss för att vi ska kunna återvända och bo hos honom för evigt utan också för att vi ska kunna bli välsignade och vara lyckliga i det här livet. När du följer hans lära och när du når ut till andra i kärlek och omtänksamhet så får du känna ännu mer av hans kraft och kärlek.