Herreys betydelse för missionsarbetet

Redaktionen: På Facebook finns en grupp för dem som varit på mission i Sverige och andra med anknytning till Sverigemissionen. För en tid sedan lade Eric Engstrom upp en härlig skildring om hur bröderna Herreys framgångar påverkade missionsarbetet i Sverige när han var missionär här på åttiotalet. Eric menar att de två viktigaste faktorerna för Sverigemissionens framgångar under hans mission var bröderna Herreys popularitet och färdigställandet av Stockholms tempel.

Eric Engstrom: 1984 tog bröderna Herrey hela Sverige med storm genom att vinna Eurovision Song Contest som gick av stapeln i Luxemburg. Dessa bröder hade vuxit upp i en svensk medlemsfamilj som låtit pojkarna spendera tid på en dans-och musikskola i Los Angeles. 

Redaktionen: Bröderna hade kommit under den legendariske managern Bert Karlssons beskydd. Den något kaxige Bert berättade redan innan den svenska uttagningen att han visste vilka som skulle vinna det året. Per, Richard och Louis tillförde något nytt till den svenska melodifestivalen, och med sina snitsiga danssteg och sin glada framtoning gick de rakt in i svenska folkets hjärtan. Herreys är idag närmast kultförklarade och efterfrågas fortfarande i stora sammanhang. Dessa herrar (som idag är mellan 55-65) brukar bjuda på sig själva och sin stora hit ”Diggi-loo, diggi-ley”. Och hela Sverige sjunger med!

Neal Bergstrom från Utah i en kommentar: Äldste Wayne Wylie och jag var missionärer i Herreys hemmaförsamling i Göteborg när de vann tävlingen i Luxemburg. Fantastiskt nog hade de flugit hem samma kväll och var på plats i kyrkan nästa morgon. Vi hade ungefär 120 tonårsflickor med på vår undersökarklass den söndagen! Och journalister!

Eric Engstrom: Året innan tävlingen i Luxemburg hade Carola Häggkvist representerat Sverige i München med ”Främling” och kommit på en hedrande tredjeplats i tävlingen. Så både Carola och Herreys var mycket stora artister i Sverige vid den här tiden. Beroende på var bröderna Herrey var under sina turnéer besökte de alltid kyrkan. De valde att komma in precis efter att mötet hade börjat för att inte väcka för mycket uppståndelse.

Sommaren 1984 tjänade jag i Gävle tillsammans med min kamrat, äldste Boogert. Vi hade med oss en undersökare till kyrkan den här söndagen i augusti. Det var en tonårsflicka som nog hört om kyrkan genom Herreys, men hon var mycket genuin och sökte efter ett eget vittnesbörd. Hon döptes senare. Jag satt på förhöjningen eftersom jag skulle bära mitt vittnesbörd under mötet. Efter en stund ser jag hur pappa Herrey, Richard och Carola kommer in i möteslokalen! (Jag tror att Richard och Carola hade en liten romans…) De satte sig på den bakersta raden. Det var bara vi på förhöjningen som märkte vilka som kommit. Efter mötet bestämde sig sällskapet för att följa med till söndagsskolans undersökarklass. Vår unga undersökarflicka var förstås i sjunde himlen! Vi hade en fin lektion som leddes av grenens missionsledare. Broder Herrey, jag själv och äldste Boogert deltog aktivt i diskussionen. Jag tog tillfället att bära mitt vittnesbörd.

Efteråt var det dags för de berömda gästerna att ge sig av och vi skulle ta farväl. Carola vände sig mot mig och sa: ”Så trevligt att träffas, det var roligt att få prata med dig” och så tar hon ett steg framåt och ger mig en kram! Jag kände att detta inte var tillfället att rygga tillbaka och säga att missionärer inte får kramas, så jag besvarade glatt hennes kram och tittade över hennes axel på en överraskad Richard. Jag blinkade och log mot honom. Det förvånade uttrycket i Richards och pappa Willys ögon gjorde stunden oförglömlig!

Detta var bara en kort liten händelse i mitt liv, och en halvtimme senare hade väl de inblandade säkert glömt bort vad som hänt. Men här är jag ändå, 37 år senare, och berättar om mitt speciella minne från Gävle.

Fler kommentarer till Eric Engströms inlägg:

Diana Sälöen, Helsingborg: Jag lärde mig om kyrkan tack vare bröderna Herrey och trodde väl aldrig att jag skulle få träffa dem personligen. Jag döptes och är fortfarande en aktiv medlem i kyrkan.

Mattias Krekula, Kristianstad: Louis Herrey är ett stort exempel för kyrkan i Sverige. Vi har träffats många gånger och han är alltid så snäll, ödmjuk och Kristuslik. Nu är han rådgivare till missionspresidenten och jag är säker på att det är det perfekta ämbetet för honom!

Jeff Singer: För några veckor sedan var jag och min fru i templet för att göra beseglingar. De andra två paren i rummet visade sig vara Willy och Gerd Herrey och deras dotter Gil och hennes man. Jag hörde deras namn och kunde inte tro att det var sant! Efteråt kunde vi prata en stund och jag fick veta lite om dem. Herreys är verkligen en fantastisk familj.

Redaktionen: Både Per och Louis Herrey tillhör idag Kungsbacka församling i Göteborgs stav. Till vardags arbetar Per som jurist. Han skriver också böcker. Louis är skolchef inom kyrkans utbildningsverksamhet. Richard bor i Stockholm och har många strängar på sin lyra. Han är bland annat politiker, radiopratare och restaurangchef.

Det finns flera aktiva medlemmar i kyrkan idag som blev intresserade av evangeliet genom bröderna Herreys exempel. Några av dessa är Annika Nylund i Södertälje, Isabel Geens i Belgien, Anna Wiklund i Umeå och Ann Svensson Holbrook, bosatt i USA.

Ann Svensson Holbrook, som växte upp i Danmark, skriver till redaktionen:

Bröderna Herreys exempel förändrade mitt liv. Jag är evigt tacksam för ljuset jag såg hos dem som ung tonåring. Herren känner oss så väl och skickar evangeliet till oss på det sätt som han vet att han kan nå oss på. Dessa tre unga killar var det bästa som någonsin kunde hända mig. Det gjorde att jag kunde förstå sanningen och bli medlem i Herrens kyrka. Idag har jag en familj som är aktiv i kyrkan. Mina tre barn är gifta i templet och två av dem har tjänat på mission i Danmark. Det är så många på båda sidor av slöjan som berörts av mitt beslut att ta emot det sanna evangeliet.