En individuell och unik resa till Frälsaren

Vi alla har våra personliga resor, upplevelser och erfarenheter då vi och Kristus har hittat

varandra. De är olika och unika. Jag är otroligt tacksam för den välsignelsen, på så många

sätt. Min första kontakt med Jesus Kristus fick jag genom mina föräldrar i mitt hem. Men

mina föräldrars resor är två som jag vill fokusera på för en stund.

Min mamma växte upp med underbara föräldrar och som inte hade evangeliet i sitt liv. I

tonåren var hon väldigt engagerad i rodd – där hennes mål var att en dag komma till OS. Det

innebar mycket och hård träning.

Inför en tävling blev hon sjuk, vilade inte tillräckligt mycket och tävlade ändå. Vilket visade

sig ha förödande konsekvenser. Det ledde till körtelfeber, som ledde till kronisk

hjärnhinneinflammation, ME och andra hälsoproblem. Hon fick spendera mycket tid på

sjukhus, på utredningar och var också tvungen att börja om ett år i skolan.

När hon skulle välja ny klass tittade hon på klassfotona i skolkatalogen. Då såg hon en tjej

som hon kände igen och som hon fick en god känsla för. Mamma valde att börja i den

klassen och de lärde känna varandra. En helg sov vännen över hemma hos min mamma.

Dagen därpå var en söndag och vännen skulle bli upphämtad för att åka till kyrkan – vår kyrka.

Mamma frågade om hon fick följa med. Ett besök i kyrkan blev till flera och tiden gick.

En söndag några år senare möttes hon av en svensk missionär, som vid sin brors bortgång

kom hem och slutförde sin mission i Sverige. Han skickades till Göteborg, där han frågade

min mamma om hon undervisades av missionärerna. Nej, det gjorde hon inte – ingen hade

sagt eller frågat något om det. Strax därpå började hon undervisas.

Det kom till den punkt när hon behövde be till Gud och få svar på om han fanns, om

evangeliet var sant. En tidig morgon åkte hon ut till havet och satt på klipporna för sig själv.

När hon hade bett sin bön hörde hon kyrkklockor slå. Hon fick en härlig känsla och en

bekräftelse från ovan genom Anden – att det återställda evangeliet var sant.

Min pappa växte upp i Stockholm som näst yngst i en stor familj och med evangeliet i sitt

hem. Några av hans äldre syskon slutade gå i kyrkan i tonåren och det gjorde även han.

Det gick några år. En resa till Spanien med vänner, festande och lite sömn ledde till att han

blev sjuk och sängliggande under en period när han kom tillbaka till Sverige. Av någon

anledning gav hans äldre bror (som då inte gick i kyrkan) honom boken ”Ett stort och

förunderligt verk” att läsa för att stilla rastlösheten. När han läste fick han en stark önskan

att ta reda på om evangeliet var sant eller inte. Han tog en Mormons bok och läste, dag efter

dag, tills han var klar. Han fick ett vittnesbörd genom Anden att den var sann och Guds ord.

När han blev frisk skaffade han en ny kostym. Söndagen kom och när hans föräldrar och

syskon skulle åka till kyrkan gick han ner till hallen för att åka med. De blev alldeles

överraskade. Han hade ju inte berättat något för dem. I kyrkan fick han prata med sin biskop

som senare också frågade om han hade funderat på mission. Ett år senare, efter omvändelse

och förberedelse, åkte min pappa på mission till London för att tjäna Herren och folket där

under de nästkommande två åren. En tid som stärkte hans vittnesbörd om Gud, Kristus och

hans återställda evangelium.

Mamma blev döpt och medlem i kyrkan, pappa kom hem från mission. De träffades på en

påskkonferens för unga vuxna och lärde känna varandra ännu bättre på Festinord. Innan året

var slut hade de gift sig.

När jag hör om deras liv och upplevelser, som ledde dem till Frälsaren, kan jag inte annat än

att känna tacksamhet och ödmjukhet för välsignelsen att också ha kunnat lära känna

Honom. Min egen resa tar jag kanske vid ett annat tillfälle. Men jag vet att Guds vägar är

högre än våra vägar. Ibland sker utmaningar i våra liv, som ger oss smärta och sorg, men som

leder oss till ”ett bättre land”. (2 Nephi 10:20)

Vi alla har vår resa. Kristus känner alla sina får, vet var de är och hur han kan hjälpa dem. Han

är den gode herden. Hans armar är öppna och vi är välkomna till honom var vi än befinner

oss i våra liv. Vi alla har vår vandring till Frälsaren – en individuell och unik resa.