Visdomsordet: En lag för de heligas fysiska och andliga hälsa

Vi kan finna stora skäl till de principer som detta kapitel av Läran och förbunden (kapitel 89) lär ut till världen, och i synnerhet till de sista dagars heliga. Det är varken mer eller mindre än det enkla visdomsord som gavs 1833 till de heligas nytta, hjälp och framgång, att de måtte rena och förbereda sig själva att komma närmare Herren, att de genom att lyda denna lag kan dugliggöra sig själva att åtnjuta de välsignelser som han är mer än villig att förläna dem, om de är värdiga …

Jag vill helt enkelt säga till er mina bröder och systrar att det inte finns någon annan riktning vi kan ta i världen, rörande vår timliga välfärd och hälsa, som är bättre än den Gud har utsett åt oss. Varför kan vi inte förstå detta? Varför kan vi inte komma till en fullständig insikt om detta? Varför kan vi inte förneka oss det som vi brinner av begär att få? Varför är vi inte bättre på att lyda Herrens vilja såsom den kungjorts för oss i denna uppenbarelse?… Om hela folket åtlydde denna lag skulle den väldiga summa pengar, som nu läggs ut för att köpa starka drycker och annat som förbjuds i visdomsordet, sparas i hemmet, och då skulle folkets hälsa, framgång och timliga frälsning i motsvarande grad öka. Ingen människa kan våldföra sig på Guds lagar om hälsa och timlig frälsning och åtnjuta samma välsignelser som hon skulle göra om han lydde Guds bud …

Ingen medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kan kosta på sig den vanära eller åsamka sig den skam som det innebär att träda över tröskeln till en saloon eller en spelhall … Ingen sista dagars helig, ingen medlem i kyrkan kan kosta på sig det, för det är förödmjukande för honom, det är vanärande för honom att göra det och Gud kommer att döma honom enligt hans gärningar. Den man eller kvinna som verkligen tror på kyrkans lärdomar eller utger sig för att vara medlem i kyrkan, som tror på och praktiserar de principer som detta ”visdomsord” innehåller, kommer aldrig att tillhöra dem som drar denna vanära över sig, över sina medmänniskor eller över den kyrka som de tillhör, de kommer aldrig att göra det …

Herren finner inte behag i omåttlighet, i dryckenskap, ej heller kan vi finna behag i den fattigdom, degradering och det förfall som dessa sedvänjor åsamkar dess utövare och dem som är beroende av dem. Manbarhetens undergång, familjeorganisationers förfall och degraderingen av dem som ägnar sig åt det och som för med sig fattigdom, förstörelse och död över dem själva och deras familjer. Varje medlem i kyrkan, man som kvinna, borde stålsätta sig mot dryckenskap och mot allt som strider mot Guds lagar, att de aldrig skall övervinnas av eller ge efter för ondskans frestelser. Vi borde ha renare samhällen, samhällen som inte är hemsökta av laster, av ödeläggande vanor och sedvänjor …

De som har vant sig vid detta tycker kanske att det är en mycket trivial eller oviktig sak att tala till denna stora församling om, men varje gång jag ser en pojke eller man, ung eller gammal, som är hemfallen åt denna vana och praktiserar den öppet, är jag tvungen att dra slutsatsen att han antingen är okunnig om Guds vilja angående människan, eller att han trotsar Guds vilja och inte bryr sig om Herrens ord, och enbart detta är tillräckligt att göra den man sorgsen som känner någon aktning eller respekt för Herrens ord eller vilja och som vill se det åtlydas …

Vi ber till Gud att bota oss när vi är sjuka, och sedan vänder vi oss bort från våra böner och tar del av det som han har sagt inte är bra för oss! Hur inkonsekvent är det inte för människorna att be Gud om välsignelser när de själva går i en riktning som skadar och drar det onda över dem. Inte undra på att vi inte oftare blir bönhörda. Inte undra på att vår hälsa inte är bättre än vad den är, när vi är hemfallna åt sedvänjor som Gud har sagt inte är bra för oss, och därigenom för in sådant som är fördärvligt i vårt liv och i vår kropp. Att sedan vända sig till Herren och be honom att befria oss från följderna av vår egen dårskap och fördärvliga vanor, från följderna av det onda som vi har åsamkat oss själva och som vi visste bättre än att göra, vilken dårskap är inte detta!³

När jag ser en man som utger sig för att vara sista dagars helig eller medlem i kyrkan … besudla sin andedräkt med berusande drycker, med tobaksrök eller överdrivet användande av njutningsmedel, blir min ande bedrövad och mitt hjärta värker av medlidande med honom och sorgsen beklagan. Jag undrar hur det kommer sig att vi, var och en personligen, inte kan inse vår egen dårskap, vår egen förnedring när vi ger efter för dessa fördärvliga vanor som varken är nyttiga eller estetiskt tilltalande, som inte på något sätt är välgörande, utan helt och hållet skadliga. Varför kan vi inte höja oss till den grad av intelligens som gör det möjligt för oss att säga till frestaren: ”Håll dig på din plats”, och vända ryggen åt onda sedvänjor. Så förödmjukande det måste vara för en man med förmåga till eftertanke att känna att han är slav under sina begär, under sin omåttliga och fördärvliga vana, önskan eller passion.⁴

Vi bör iaktta det visdomsord som har givits till oss … Alkoholisten blir slav under sin dryck, andra blir slavar under te, kaffe och tobak, och anser därför att dessa ting är nödvändiga för deras lycka. Men de är varken nödvändiga för deras lycka eller deras hälsa. I själva verket är de skadliga för hälsan … Det är genom att praktisera Guds ord som vi kan uppskatta visdomsordet, inte bara genom att betrakta det utan att handla därefter. När vi gör Herrens vilja skall vi förstå att läran är från Gud. Då bygger vi vårt hus på berggrunden och när floden kommer och vindarna blåser och kastar sig mot huset kommer det inte att rasa.⁵

I livets vanvettiga rusning efter världsliga hedersbetygelser och innehav av denna jordens förgängliga ting gör inte människorna halt förrän de blir trötta, och de vilar sig inte förrän de blir utmattade. De tror att det som är nödvändigt för dem när de blir trötta och utmattade är att inta uppiggande medel för att stärka sig själva, så att de kan springa lite längre under några ögonblick. På detta sätt stärker sig affärsmannen genom att dricka starka drycker. Hemmafrun och modern som har som ansvar att ta hand om sin familj känner att hon måste, efter det att hon arbetat tills hon blivit utmattad, ta en kopp te för att bibehålla sin styrka, och därigenom stärka sina nerver ett litet tag för att bli klar med dagens arbete. Om vi istället för teets och spritens stimulerande inflytande kunde erhålla Guds Andes rena intelligens, om vi på något sätt kunde få en tillräcklig del av Herrens ande inom oss så att vi vet vad vi skall göra när vi känner oss trötta och utmattade, utan att hemfalla åt njutningsmedel och droger som skadar våra kroppar och gör oss till slavar, till ett inlärt beroende, vore det långt bättre för oss …

Jag känner mig hellre trött och utmattad av arbete, och ger naturen en chans att återställa, än att själv försöka kurera mig med droger som underminerar grundvalen för mitt fysiska och andliga välbefinnande. Hur skall vi få den visdom, kunskap och insikt varigenom vi kan styra vårt beteende, om vi inte lyder visdomsordet? Löftet är att om vi lyder det så skall vi få kunskap, mordängeln skall gå förbi oss, och vi skall undslippa de olyckor som drabbar de ogudaktiga.⁶

Jag tror att vi närmar oss den punkt då det är möjligt att efterleva den stora och härliga lag av måttlighet som Herren den Allsmäktige har givit till oss. I denna lag har han sagt till oss att starka drycker inte är nyttiga, att tobak inte är till för att vanemässigt användas av människan, inte heller är det till för magen … Vi kommer till slutsatsen att Herren visste bäst när han genom profeten Joseph Smith överlämnade till kyrkan detta ”visdomsord”, som ingår i boken med uppenbarelser från Herren … Det stora flertalet av människorna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kommer närmare och närmare ett rätt iakttagande av den lag som Herren givit oss för vår hälsa, för bevarandet av våra liv, att vi kan vara i harmoni med hans Ande och hans vilja, att vi kan vara rena och obefläckade, att vi kan närma oss honom som är utan synd, som i sanning var ren och helig liksom Gud är ren och helig.⁷

Den unge man som vill kunna möta världen, som vill vara full av kraft och redo för livets strid, finner sin styrka i att leva enligt Herrens ord. Ty löftet är givet att alla ”som komma ihåg och handla efter dessa ord, vandrande i lydnad till buden, skola hava hälsa i naveln och märg i benen och skola finna visdom och stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter, och skola springa och icke bliva trötta, gå och icke bliva matta. Och jag, Herren, lovar dem, att mordängeln skall gå förbi dem såsom Israels barn och icke dräpa dem.” (Se L&F 89:18–21.)⁸

Är inte dessa härliga löften tillräckliga för att förmå oss att hålla visdomsordet? Finns det inte någonting här som är värt vår uppmärksamhet? Är inte ”stora skatter av kunskap, ja, fördolda skatter”, någonting eftersträvansvärt? Men när jag ser män och kvinnor som är begivna på att använda te och kaffe eller starka drycker eller tobak i någon form, säger jag till mig själv: ”Här är män och kvinnor som inte värdesätter det löfte som Gud har givit dem. De trampar det under fötterna och behandlar det som ett ting utan värde. De föraktar Guds ord och handlar tvärtemot det. När sedan lidande drabbar dem, är de nästan beredda att förbanna Gud, därför att han inte vill höra deras böner, och de lämnas att uthärda sjukdom och smärta.”⁹

Nu önskar jag verkligen av allt mitt hjärta - inte därför att jag säger det, utan därför att det står skrivet i Herrens ord - att ni ville ge akt på visdomsordet. Det gavs till oss … till vår vägledning, vår lycka och vårt framåtskridande i varje princip som tillhör Guds rike i tiden och genom evigheten. Jag ber er att hålla det. Det kommer att göra er gott. Det kommer att förädla era själar. Det kommer att befria era tankar och hjärtan från fördärvets ande. Det kommer att få er att känna er lika Gud, som till och med uppehåller sparven, så att den inte faller till marken obemärkt av honom. Det kommer att göra er mer lika Guds Son, världens Frälsare, som botade de sjuka, fick de halta att hoppa av glädje, gav de döva hörsel och de blinda syn, som spred frid, glädje och tröst åt alla han kom i kontakt med.¹⁰