Att finna vila i Kristus

Jag vill läsa från Moronis skrifter, vari han citerar sin fader Mormons lärdomar.

”Jag, Moroni, skriver nu några ord talade av min fader, Mormon, rörande tro, hopp och kärlek …

Därför skulle jag vilja tala till eder, som äro i kyrkan, vilka äro Kristi fridsamma efterföljare och som hava erhållit ett fullkomligt hopp, medelst vilket I kunnen ingå i Herrens vila nu och allt framgent, ända till dess I skolen vila hos honom i himmelen.” (Moroni 7:1, 3.)

… Vad betyder det att ingå i Herrens vila? För mig innebär det att jag genom Guds kärlek har blivit vunnen över till honom, att jag kan känna ro i Kristus, att jag inte mer behöver störas av alla lärovindar, av människor som sprider villfarelser med sina bedrägliga påfund. Det betyder också att jag är så fast förankrad i kunskapen och vittnesbördet om Jesus Kristus att ingen makt kan få mig att vika av från den raka och smala stig som leder tillbaks till Guds närhet för att åtnjuta upphöjelse i hans härliga rike, och att jag nu och allt framgent skall kunna åtnjuta denna vila till dess att jag vilar hos honom i himlarna.

Jag vill inpränta denna tanke i era sinnen, för jag vill att ni skall förstå att detta är den innebörd som förmedlas genom orden: ”ingå i Herrens vila”. Var förvissade om att den person som inte är fast etablerad i Kristi lära, som inte har överlämnat hela sin själ till Herren och det evangelium som han har undervisat världen om, hon har ännu inte ingått i denna vila. Hon är fortfarande förvirrad och splittrad, instabil, saknar fasthet och den tro som inte går att rubba, är redo att övervinnas av hans bedrägliga påfund som ligger på lur för att bedraga och förleda till felsteg och mörker. Men den som tagit emot Jesu Kristi vittnesbörd i sitt hjärta, den som överlämnat sig helt och hållet till Guds rike och Faderns vilja, är etablerad på detta sätt. Hennes hjärta är fast, hennes sinne beslutsamt, tvivel har skingrats, fruktan har undanröjts. Hon vet vem hon skall sätta sin lit till. Hon är fast förankrad i sina målsättningar och sin beslutsamhet att hon och hennes hus skall tjäna Gud, hålla hans bud och, så långt, leva ett rent liv, med heder, trohet och uppriktighet för Herren.

Jag tackar min Gud för att denna anda och känsla av oro för det verk som vi är engagerade i har försvunnit från mina tankar och sinne, att Herren har givit mig en förvissning som överträffar allt annat angående detta. Jag gläder mig över evangeliet. Jag gläds över Guds Andes vittnesbörd i mitt hjärta. Jag gläder mig över profeten Joseph Smiths vittnesbörd. Jag gläder mig över varje princip i Jesu Kristi evangelium som vi har lärt känna, så långt som min kunskap sträcker sig. Jag kan inte be om något bättre, det finns inget jag mer önskar, än de livets och frälsningens principer som uppenbarats i denna stora återlösningsplan som återställts till jorden i de sista dagarna …

Om våra hjärtan är inriktade på att uppriktigt tjäna Gud och hålla hans bud, vad blir frukterna av det? Vad blir resultatet? … Människorna fylls av förlåtelsens anda, av barmhärtighet, av oskrymtad kärlek. De söker inte sak mot varandra. Inte heller drar de fördel av de svaga, de oförsiktiga eller de okunniga. Istället tar de hänsyn till den okunniges rättigheter, till de svaga, till dem som är beroende och utlämnade till deras barmhärtighet, som om det gällde dem själva. De håller sina medmänniskors frihet lika helig som om det gällde deras egen frihet. De prisar sina medmänniskors och bröders dygd, heder och redbarhet lika mycket som de värderar, prisar och helighåller sin egen.

Vi kan inte genast nå den höga moraliska fullkomlighet som förkunnades av honom. Och även om vi är medvetna om det faktum att vi för närvarande inte kan nå detta fullkomliga tillstånd, och inte omfatta helheten som vi borde, så finns målsättningen där, normen finns framför våra ögon. Vi ser fram mot den tid då vi kan nå den härliga och upphöjda norm som vår Herre Jesus Kristus givit oss genom sitt föredöme, liv och mission. Även om vi idag misslyckas med att uppnå den fullkomliga norm som Gud manifesterat genom Jesus Kristus, kommer vi ändå att omvända oss från våra fel, och förnya vår beslutsamhet och fördubbla våra ansträngningar i morgon. Ja, i detta ögonblick skall vi fördubbla våra ansträngningar, försöka att övervinna våra svagheter och närma oss det föredöme som Guds Son gav oss.

Detta är Jesu Kristi evangelium, och det är sann lärdom. Den människa som åtlyder den, som lever enligt evangeliets anda, och omhuldar denna i sitt hjärta, som har denna önskan i sin själ och strävar efter att sätta denna önskan framför andra önskningar, kommer att gå från tro till tro, från hopp till kunskap, från insikt till visdom och kraft och slutligen till upphöjelse och härligheten i vår Guds rike. Det finns ingen makt under det celestiala riket som kan hindra honom i hans utveckling, om han bara strävar efter att lyda lagarna och Guds befallningar …

När vi bestämmer oss för, som Josua fordom gjorde, att vi idag och allt framgent skall tjäna Gud och hålla hans bud, då börjar vi kunna skilja mörker från ljus, gott från ont, rätt från fel, rent från orent. Från detta ögonblick kommer vår önskan att göra gott att växa sig starkare och starkare, och vi blir mer skickliga i att göra gott och i att genomföra Herrens avsikter, i att övervinna våra egna svagheter. Detta sker i förhållande till hur flitiga vi är i att undfly det onda och välja det som är gott, genom att önska det som är gott och undvika det onda, genom att vända oss bort från världen och från den fallna människans böjelser och genom att hjälpa till med att gör det som är avsett att upphöja människosläktet, att upphöja människans ambitioner, upphöja hennes målsättningar och utöka hennes barmhärtighet, kärlek och förmåga att förlåta. Då kan vi urskilja ljuset, och som profeten sade kan vi göra det lika klart och fullkomligt som vi kan skilja dagens ljus från nattens mörker. (Se Moroni 7:14–15.) …

Låt mig läsa detta för er:

”Sannerligen, så säger Herren: Det skall ske, att varje själ, som övergiver sina synder, kommer till mig, åkallar mitt namn, lyder min röst samt håller mina befallningar, skall få se mitt ansikte och veta, att jag är.” (L&F 93:1.)

Detta är Herrens ord. Det är inte lätt för en människa att se Guds ansikte och veta att han är, om hon inte överger synden, inte kommer till Gud, inte åkallar hans namn, inte hörsammar Guds röst, inte lyder hans bud. Får hon se Guds ansikte och veta att han är? Nej, det finns inget sådant löfte. Tvärtom. Löftet gäller den människa som ”kommer till mig”, som ”övergiver sina synder”, som ”åkallar mitt namn”, som ”lyder min röst”, som ”håller mina befallningar”. Det är hon som ”skall få se mitt ansikte”, säger Gud, och det är hon som skall få ”veta, att jag är”, och inte bara ”veta, att jag är”, utan också veta att ”jag är det sanna ljuset, som upplyser alla människor, som komma till världen”. (L&F 93:2.)

Vilket härligt löfte som erbjuds Guds barn … Om Jesus Kristus, Faderns enfödde i köttet, inte erhöll en fullhet från början, och därför kallas för Son, utan fortsatte att gå från nåd till nåd till dess han erhållit fullheten, är det klart att den som vill vandra i hans fotspår, som vill lyda hans föreskrifter och som vill ta emot hans plan för liv och frälsning, kan gå från nåd till nåd. Hon kan tillväxa från ofullkomlighet till fullkomlighet och ta emot något här och något där tills hon tar emot fullheten på samma sätt som Guds Son tog emot fullheten och sålunda bli lik Kristus, Guds Son, bli Guds arvingar och Jesu Kristi medarvingar. (Se Romarbrevet 8:17; L&F 93:11–14.) Jag känner mig oförmögen att i ord förmedla de tankar och de känslor som brinner i min själ, uppväckta av dessa ord från Kristus, denna härliga möjlighet som förlänats mig genom lydnad till Guds bud, genom att hålla fast vid Herrens ord, den härliga möjligheten att någon gång i framtiden få ta del av Guds härlighet, av kunskapens fullhet, av maktens fullhet, av visdomens fullhet, av att liksom Fadern vara i besittning av makt, herravälde och härlighet.

Ger inte detta er något att leva för, någonting att hoppas på? Hålls det inte här fram för er ett pris som är ovärderligt, erbjudet er på villkor av att ni är lydiga, trofasta, accepterar ljuset, att ni vandrar i ljuset liksom Kristus är i ljuset, så att ni kan ha gemenskap med honom och Jesu Kristi blod kan rena er från all synd? Jag tackar min Gud för detta heliga evangelium. Jag tackar honom för denna längtan och detta hopp som inspirerar min själ att bli värdig min Fader och min Gud. Värdig att bo hos honom, värdig upphöjelse i hans rike och att åtnjuta hans närhet och ynnest genom evighetens otaliga tidsåldrar.

Jag vet att det är Jesu Kristi evangelium som gör det möjligt för mig att få denna upphöjelse, och det finns inget annat sätt varpå människan kan bli frälst. Ingen annan plan är uppenbarad för världen varigenom människan kan bli upphöjd och återvända till Guds närhet. Det finns inget annat sätt …

Har allting blivit uppenbarat? Nej. Har Gud ytterligare ting att uppenbara för sina barn? Ja, många, men vi är ännu inte förberedda att ta emot större ljus än det som har kommit, ty av den som fått mycket skall mycket utkrävas. Vi har redan fått mycket och Herren kräver mer av oss idag än vi ger honom. Vi vandrar inte i ljuset liksom han är i ljuset. Vi lyder inte sanningen såsom han fordrar att vi skall lyda den. Vi ger efter för våra egna svagheter. Vi ger efter för de frestelser som ansätter oss, för våra egna begär, för vår egen själviskhet och våra egna mänskliga önskningar, i stället för att höja oss över jordelivets svagheter och säga till vår själ: ”Vad mig angår vill jag tjäna Gud, hålla hans bud och vandra ostraffligt för honom.” Vi gör inte detta. Ändå är de sista dagars heliga det bästa folket i världen. Vi lever närmare denna norm än något annat folk gör i världen idag, trots alla våra svagheter och ofullkomligheter.

Må Herren välsigna er. Må frid råda ibland er, mina bröder och systrar. Inhämta evangeliets tro i era hjärtan. Lär er att den religion som ni har fått genom profeten Joseph Smith är Guds religion, är Guds lag och Guds fordringar på hans barn på denna jord, och att detta är mer värt än någonting annat. Den är mer värd än jaget, mer värd än världen, mer värd än guld och silver, hus och landområden, mer värd än själva jordelivet, därför att i den bevaras inte bara vår person och våra rättigheter och förmåner, utan vi tillförsäkras också det eviga livets gåva, vilken är den största av alla Guds gåvor.

Det finns inget som går att jämföra med denna religion. Den är det största här i världen – det största på jorden – den är det mest betydelsefulla för oss i hela denna värld – [den] är Guds sanning, Jesu Kristi religion, läran om återlösning och frälsning från synden, från våra svagheter, och om en fullständig och fullkomlig förening av Guds ande och verk och kunskap, kraft och visdom, han som är källan till allt gott. Frid vare med er och må hälsans och kärlekens välsignelser överflöda hos er, i varje sysselsättning ni har i livet, i varje ställning ni verkar inom, att ni alltid må känna gudsfruktan.

Men jag vill inte att ni för ett ögonblick skall tänka att Jesu Kristi religion är betungande för er. Det är den inte. Gud har sagt: ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:30.) Den innebär återlösning från synden. Det är inte den som har återlösts och lyfts ur syndens fångenskap som är slav, utan den som förblir en gäldenär och fånge under synden. Han är den som är slav, han är den livegne. Han är den som behöver vår medömkan, vår sympati och vårt medlidande. Det är honom som vi bör försöka höja över slaveriets och syndens fångenskap, så att han kan åtnjuta frihet från synd och överträdelse.

Jesus Kristus, Guds Son, kan och kunde medan han vistades i köttet, och är i stånd till idag, åtnjuta allting som det är möjligt för rättfärdiga personer att åtnjuta. Det finns inte någonting som han berövades som är av värde. Detsamma är möjligt för de sista dagars heliga. ”Å”, säger någon, ”om jag levde efter er religion på det sätt som ni har framställt den så skulle jag inte ha roligt, mina nöjen skulle ta slut.” O, du dåre. Jag kan glädjas åt varje rättmätigt, varje rättfärdigt nöje som någon människa på Guds jord kan finna nöje i, och om jag är mer trofast än min broder i att hålla Guds bud kan jag glädjas åt mer än det är möjligt för honom att finna nöje i. I förhållande till er trofasthet, er plikttrohet, er utveckling i kunskapen om Gud, kan ni åtnjuta lycka, ren och oförfalskad, för det är evangeliet som bringar sann glädje och sann frihet från syndens bojor och bitterhetens galla.

Må Gud hjälpa oss att se sanningen, se ljuset som på dagen och urskilja det lika tydligt som vi kan skilja dagens ljus från nattens mörker. Det är min bön i Jesu namn, amen.