Kyrkans presidenters lärdomar
Kapitel 42: Låt oss övervinna oss själva


KAPITEL 42

Låt oss övervinna oss själva

Varaktig lycka är inte en följd av att våra fysiska önskningar blir tillfredsställda, ej heller en följd av världsliga nöjen. Det är en följd av dygd, ett rent leverne och lydnad mot Guds lagar.

Ur Joseph F Smiths liv

Under sin verksamhet från 1901 till 1918 blev president Joseph F Smith alltmer bekymrad över hur världsliga inflytanden trängde in i de sista dagars heligas liv. Han var inte blind för världsligheten i sin omgivning. Han lade märke till oanständigheten, han hörde svordomarna och han sörjde över många av de sociala sedvänjor som var rådande. Han vädjade till de heliga att utöva självkontroll när de ställdes inför dessa inflytanden och att leva moraliska, dygdiga och rena liv. Vikten

Vikten av att de heliga utövar självbehärskning i sina nöjen och fritidssysselsättningar och det onda i gudlöshet, hasardspel, förtal och omoral var alltsammans ämnen som han talade om. I september 1916 sände första presidentskapet ett brev till kyrkans biorganisationer i vilket de förkunnade att ”det finns ett trängande behov av utveckling och förbättring bland våra ungdomar, särskilt när det gäller kläder och i deras sociala umgänge och sedvänjor”, och han uppmanade dessa organisationer att vidta åtgärder för att åstadkomma en förändring av denna situation.1

I sina instruktioner till dessa organisationer framhöll han också att ”hemmets inflytande … skall vara dominerande när det gäller förbättringar av moral, umgänge och klädsel. Hemmet skall leda det arbete som utförs av organisationerna, som bara stöder hemmet.”2

Han förmanade: ”Vår första fiende finner vi inom oss själva. Det är förnuftigt att först övervinna denna fiende och underkasta oss Faderns vilja och strikt åtlyda de principer för livet och frälsningen som han givit för människornas frälsning.”3

Joseph F Smiths lärdomar

Låt oss följa Frälsaren genom att behärska oss själva.

Det tycks mig som om det exempel som vår Frälsare gav oss är det exempel som vi bör eftersträva. (Missbrukade) han sin intelligens till att tillfredsställa köttets lustar? Eller gick han omkring och gjorde gott – botade de sjuka, öppnade de blindas ögon, fick de stumma att tala, de döva att höra, gjorde de spetälska rena, förlät synd och tröstade de betryckta? Var inte detta det exempel han visade världen? Var det inte ett sådant tillvägagångssätt han befallde sina lärjungar att följa? Jag tror det. Det finns något i ett sådant handlingssätt som är prisvärt och ädelt. Det ger sann och varaktig glädje, medan världens nöjen bara är flyktiga.4

Ingen människa går säker som inte är sin egen herre. Det finns inget tyranni mera obarmhärtigt eller fruktansvärt än okontrollerade böjelser och lidelser. Vi finner att om vi ger efter för köttets låga böjelser och följer dem, så blir slutet alltid bittert, skadligt och sorgligt för såväl den enskilde som samhället. Det skadar en själv och andra genom det exempel man utgör, det är farligt och skadligt för den oförsiktige. Att tillbakavisa dessa böjelser … och sträva efter något ädlare, att närhelst möjligt göra gott mot vår nästa, att hoppas på framtiden, att samla skatter i himmelen där mott och mal inte kan förstöra och där tjuvar inte kan bryta sig in och stjäla (se Matteus 6:19–20) – allt detta bringar evig lycka, lycka i denna värld och i den tillkommande.5

För min del fruktar jag inte inflytandet från våra fiender utifrån lika mycket som jag fruktar det som kommer inifrån. En öppen och erkänd fiende, som vi kan se och möta på öppet fält, är långt mindre att frukta än en lurande, svekfull, bedräglig fiende inom oss. Sådana är många av svagheterna i vår fallna, mänskliga natur, vilka alltför ofta tillåtits existera otyglade, medan de förmörkar vårt förstånd och leder bort vår tillgivenhet från Gud och hans sanning, tills de undergräver själva grundvalarna för vår tro och förnedrar oss till den grad att möjligheten till eller hoppet om återlösning, vare sig i den här världen eller i den kommande, tas bort. De är de fiender vi alla måste kämpa mot. De är de värsta som vi har att bekämpa i världen och de svåraste att besegra. De är okunnighetens frukter som i allmänhet kommer ur onäpst synd och ondska i våra egna hjärtan. Det arbete som åligger oss är att kuva våra begär, att besegra våra inre fiender och se till att våra hjärtan är rättfärdiga i Herrens ögon, se till att det inte finns någonting själviskt där som kan bedröva hans Ande och leda oss bort från pliktens stig.6

Många känner större kärlek till nöjen och njutning än till Gud. De är förtjusta i köttets lustar, i att tillfredsställa sina begär, i våldsam åtrå, i korruption, liderlighet, frosseri och all slags ogudaktighet. Många människor vet inte hur de skall bli lyckliga. De vet inte hur de skall använda de välsignelser som Gud har givit dem. Om de ägde hela världen skulle de använda den till att tillfredsställa sina egna simpla drifter och önskningar, till sin egen undergång. Men om de hade den rätta andan skulle de söka efter att främja fred och lycka åt människosläktet och att sprida evangeliets ljus och sanning till hela världen. De skulle älska renhet, dygd, ärlighet, måttfullhet och rättfärdighet.7

Förströelser är inte livets mening, de är bara till för att ge variation.

Säg mig vilka förströelser du tycker bäst om och huruvida de har blivit förtärande passioner i ditt liv, så skall jag säga vem du är.8

Våra nöjen bör utmärkas av att de bedrivs i en sund social miljö. Vi bör fästa tillbörligt avseende vid karaktären hos de personer vi umgås med på de olika nöjesställena. Vi bör ledas av en stark ansvarskänsla gentemot våra föräldrar, våra vänner och mot kyrkan, samt bör veta att de nöjen vi deltar i är sådana, att de har det gudomliga erkännandets stämpel … Nöjen, som i sig själva och i en lovvärd social omgivning kan vara passande och sunda, bör undvikas om inte sällskapet är oklanderligt och de ställen där de utövas har gott rykte och upprätthåller lämpliga regler.

Det finns gränser för våra nöjen vilka vi inte ostraffat kan överskrida. Vi bör ge akt på dessa nöjens beskaffenhet och inskränka deras antal för att undvika omåttlighet. De bör inte uppta all vår tid, nej, inte ens största delen av den. De bör i sanning underordnas livets plikter och skyldigheter och aldrig bli bestämmande motiv eller faktorer i våra förhoppningar och strävanden.9

All överdrift är skadlig. Måttlighet bör råda i allt. Nöjen är inte livets mening, de bör endast användas till att skapa omväxling. När människor vänjer sig vid ständiga eller ofta upprepade nöjen, så glöms det sanna syftet med den mänskliga existensen bort och plikten blir tråkig och motbjudande.10

Låt oss leva rena liv, undvika överdrifter och upphöra med synden.

Svordomar och vulgaritet är svåra synder i Guds ögon.

Vi bör utrota världslighet och vulgaritet och allt liknande som finns ibland oss. Ty allt sådant är oförenligt med evangeliet och passar inte Guds folk.11

Ord kan, liksom tankar, göra djupt intryck och återkallas av minnet på ett sätt som kan vara otrevligt eller skadligt för dem som tvingats lyssna på olämpliga ord. Tankar som i sig själva är olämpliga kan upphöjas eller försämras av det språk som används för att uttrycka dem. Om vi bör sky ett olämpligt språk, vad skall vi då säga om svordomar?12

Vanan … som en del ungdomar hemfaller åt, att använda sig av vulgaritet och ett olämpligt språk … är inte bara stötande för alla väluppfostrade personer, utan också en svår synd i Guds ögon, och bör inte förekomma bland de sista dagars heligas barn.13

Jag säger till Israels fäder och mödrar, och till de pojkar som har fötts in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga – jag säger det till män och pojkar över hela världen, så långt mina ord når: Jag vädjar till er, jag bönfaller er att inte förtörna Herren, ej heller förolämpa hedervärda män och kvinnor, genom att använda ett olämpligt språk.14

Önskan att få någonting för ingenting är fördärvlig.

Som en av vår tids laster fördöms hasardspel mycket allmänt… Icke desto mindre välkomnas speldjävueln i talrika förklädnader i hemmet, på mondäna klubbar och vid välgörenhetstillställningar för värdiga ändamål, till och med inom kyrkliga byggnader …

Begäret att få någonting av värde för litet eller ingenting är fördärvligt. Alla förehavanden som stärker det begäret är effektiva hjälpmedel för hasardspelets anda, vilken har visat sig vara en sannskyldig förstörelsens djävul för tusentals människor. Att satsa tio cent i hopp om att vinna en dollar i någon som helst form av hasardspel är en typ av spekulation.15

Förtal strider mot andan i evangeliet.

I ett brev jag fick nyligen ville man att jag skulle svara på följande fråga: ”Jag skulle vilja att ni definierar begreppet förtal. Åsikterna tycks gå isär beträffande betydelsen av detta ord. En del hävdar att så länge man säger sanningen om någon är detta inte förtal, oavsett vad man säger eller hur man säger det. Vore det inte bättre, om vi känner till att någon har ett fel, att gå till honom enskilt och arbeta med honom än att gå till andra och tala om hans fel?”

Ingenting kan vara längre från evangeliets anda än att tro att vi alltid har rätt att säga sanningen om en person, oavsett hur skadlig sanningen kan vara för denne. Evangeliet lär oss omvändelsens grundläggande princip, och vi har ingen rätt att nedvärdera en människa inför hennes nästa då hon omvänt sig och Gud förlåtit henne …

I regel är det inte behövligt att ständigt ge råd till dem som enligt vårt sätt att se är behäftade med något fel. För det första kan vi ha fel och för det andra har vi kanske att göra med en människa som är genomsyrad av omvändelsens anda och som, medveten om sin svaghet, ständigt strävar att övervinna den. Den största försiktighet bör därför iakttas i allt som vi säger som antyder klander av andra. Som allmän regel gäller att förtal snarare definieras av den anda och avsikt som drev oss att tala om sådant som vi anser vara fel hos andra, än av själva orden.

En man eller kvinna som äger Guds ande upptäcker snart förtalets anda i sina egna känslor om denna finns i det som sägs om andra. Frågan om förtal avgörs därför troligen bäst enligt den gamla regeln att ”bokstaven dödar, men Anden ger liv.” (2 Kor 3:6.)16

Oanständighet bör ogillas av alla människor.

Oanständighet i klädsel bör ogillas av föräldrar och alla anständiga människor. Det skamlösa och avsiktliga förevisandet av den mänskliga kroppen i modern klädsel, eller snarare brist på klädsel, är tecken på den sinnliga och degraderande tendensen till moralisk slapphet och socialt fördärv som har störtat ned nationer i oåterkallelig undergång. Låt inte de lysande förutsättningarna för ett härligt tusenårsrike förmörkas av sådana skuggor som sedvänjor och klädsel och avarter i dessa tygellösa dagar.17

I mina ögon är dagens mode vederstyggligt. Det för tanken till det som är ont, är avsett att väcka låga begär och lusta och att alstra liderlighet i hjärtat hos dem som följer det och hos dem som tolererar det … Det är skändligt, och jag hoppas att Sions döttrar inte skall nedlåta sig till dessa fördärvliga metoder, seder och moden, för de har en demoraliserande och fördömlig effekt.18

Vi får då och då rapporter om att en del … förvanskar sina tempelklädnader snarare än att hålla dem heliga och obefläckade … Vi ser ibland en del av våra goda systrar komma hit till templet pyntade enligt det senaste och löjligaste mode som någonsin vanärat den gudomliga mänskliga gestalten. De tycks inte inse att de kommer till Guds hus.19

Sund dans är tillåten för de heliga.

Vi tycker att det är en lämplig tidpunkt att rikta uppmärksamheten på frågan om dans, vilket är ett tidsfördriv som är tillåtet bland de sista dagars heliga, men enligt särskilda regler som strikt bör iakttas … Berusningsmedel bör helt förbjudas i danslokalerna och deras omgivning. De danser som kräver eller tillåter intim närhet och suggestiva rörelser … bör helt förbjudas.20

Böcker är goda eller dåliga följeslagare.

Böcker utgör ett slags sällskap för alla som läser, och skapar känslor i hjärtat som antingen är av godo eller ondo. Ibland händer det att föräldrar fäster stort avseende vid vilka kamrater deras barn har, medan de är likgiltiga för vilka böcker barnen läser. Till slut kommer läsandet av en dålig bok att föra med sig dåliga kamrater.

Det är inte bara den pojke som läser denna underliga, kusliga och onaturliga upphetsande litteratur som påverkas av dess inflytande, utan med tiden påverkar han andra. Den litteraturen blir moder till alla slags onda ingivelser vilka mognar till onda gärningar, samt ger upphov till en onaturlig och förnedrande känsla som ständigt tränger ut det goda i människohjärtat och ger plats för det onda … När våra barn läser böcker som skapar underliga, ovanliga och icke önskvärda tankar hos dem, behöver vi inte bli förvånade över att få veta, att de har begått någon ovanlig, underlig eller onaturlig handling. Det är i tankarna och känslorna som vi måste bekämpa världens ondska och frestelser. Varje far och mor borde vara speciellt mån om en tankarnas och känslornas rening …

Det finns en berättelse om en engelsk officer i Indien, vilken en dag gick fram till bokhyllan för att ta fram en bok. Då han sträckte upp armen och fattade tag om bandet, blev han huggen i fingret av en orm. Efter några timmar började fingret svälla upp. Senare spred sig svullnaden till armen, och slutligen var hela kroppen angripen. Inom några dagar var officeren död. Det ligger huggormar gömda i mången billig och usel bok … De förgiftar våra själar. Med tiden kommer de med säkerhet att förorsaka moralisk och andlig död … Må de heliga vara på sin vakt mot de böcker som kommer in i deras hem. Deras inflytande kan vara lika giftigt och dödligt som den huggorm som medförde döden för den engelske officeren i Indien.21

Vilket slags människor bör vi vara?

Det är endast genom lydnad till Guds lagar som människorna kan höja sig över dödlighetens små svagheter och känna den stora tillgivenhet och kärlek som bör känneteckna människors hjärtan och avsikter. Evangeliet som det återställts är avsett att göra människor i sanning fria, fria att välja det goda och överge det onda, fria att utöva djärvhet i sitt val av det goda, varigenom de inte ryggar tillbaka för att göra det som de är övertygade om är rätt, oaktat att de flesta av världens människor kanske pekar finger åt dem i förakt och hån. Det kräver ingen större djärvhet hos en människa att följa med strömmen i världen.22

Må Herren välsigna er, mina bröder och systrar. Vi stödjer alla organiserade program som främjar måttlighet, dygd, ett rent leverne, tro på Gud och lydnad till hans lagar …

Vilket slags människor borde vi vara, var och en? Borde vi inte sätta ett exempel som är värdigt vår religion? Borde vi inte leva rena liv? Borde vi inte vara uppriktiga, dygdiga, ärliga, frukta och älska Gud i våra själar varje dag av vårt liv, och i varje ställning som vi blir kallade att verka i? Borde vi inte vara ett gott exempel? Borde vi inte vara kristuslika, modiga, sanna till varje princip i evangeliet och hedervärda i världen och i hemmet … ? Sådana människor borde vi sannerligen vara. Att Gud skall hjälpa oss med detta är min bön.23

Studieförslag

  • På vilka sätt var Frälsaren ett föredöme i självbehärskning? Vilken ”fiende är det som vi finner inom oss själva”? (Se även Mosiah 3:19.) Hur kan vi följa Frälsarens exempel när vi besegrar denna fiende?

  • Hur kan det skada oss själva och andra när vi inte är herrar över oss själva? Hur kan vi välsigna andra när vi är herrar över oss själva?

  • Hur kan nöjen bli ”förtärande passioner” i vårt liv? Hur visar de vilka vi är? Vilken roll bör nöjen spela i vårt liv?

  • Varför är ”vulgaritet och svordomar … en svår synd i Guds ögon”? Hur kan du låta personer i din omgivning få veta att du blir illa berörd när de använder svordomar?

  • Varför strider förtal mot evangeliets anda? Hur bör vi agera istället för att tala om andras fel?

  • Hur främjar anständig klädsel ett rättfärdigt leverne? Hur kan en del av dagens mode ”föra tanken till det som är ont” och ha ett ”demoraliserande inflytande?

  • Hur är president Smiths råd om böcker tillämpliga på nutidens underhållning, till exempel videopresentationer, musik, TV, filmer, tidningar och Internet? (Se även L&F 88:118.) På vilka sätt krävs det mod att inte ”följa med strömmen i världen”?

  • Hur skulle du besvara frågan: ”Vilket slags människor bör vi vara”? (Se även 3 Nephi 27:27.)

Hänvisningar

  1. I James R Clarks sammanst av Messages of the First Presidency of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, 6 delar (1965–75), 5:37.

  2. I Messages of the First Presidency, 5:40.

  3. Se Evangeliets lära, s 210.

  4. Deseret Evening News, 8 mar 1884, 1.

  5. Se Evangeliets lära, s 206.

  6. Se Evangeliets lära, s 282.

  7. Deseret News: Semi-Weekly, 24 apr 1883, 1.

  8. Se Evangeliets lära, s 273.

  9. Se Evangeliets lära, s 265.

  10. I Messages of the First Presidency, 3:123.

  11. Se Evangeliets lära, s 201.

  12. Se Evangeliets lära, s 220.

  13. I Messages of the First Presidency, 3:112–13.

  14. ”A Sermon on Purity”, Improvement Era, maj 1903, s 504.

  15. Se Evangeliets lära, s 270–271.

  16. Se Evangeliets lära, s 218–219. Styckeindelning tillagd.

  17. I Messages of the First Presidency, 4:281.

  18. Se Evangeliets lära, s 276.

  19. Se Evangeliets lära, s 276–277.

  20. I Messages of the First Presidency, 4:280–81.

  21. Se Evangeliets lära, s 268–269.

  22. Se Evangeliets lära, s 175.

  23. I Messages of the First Presidency, 4:185–86.

Bild
Ruth and Naomi

Rut och Noomi, av Judith Mehr. Rut fann frid och lycka genom att leva ett liv i renhet och lydnad mot Guds lagar.