Vi sjunger in julen

I mitten av 70-talet hade vi fyra barn mellan ett och fjorton år och vi började tycka att våra julaftnar handlade alldeles för mycket om julklappar, Kalle Anka och julmat och alldeles för lite om Jesu födelse.

Vi funderade på vad vi kunde göra åt saken och beslöt oss för att börja julfirandet dagen innan med att läsa julevangeliet och sjunga julsånger. Vi bjöd in familjen Balck och några andra kära vänner. Det blev så lyckat att vi har fortsatt den här traditionen i alla år därefter.

Vi sjöng alla möjliga julsånger och turades om att läsa julevangeliet. Pappa Bengt läste alltid dikten Tomten av Viktor Rydberg och när vi läste Tomtebobarnen fick barnen fylla i rimmen. Vi åt lussekatter och pepparkakor.

Våra julsångskvällar utökades genom åren med kompisar och pojk- och flickvänner och deras föräldrar. Ibland bjöd vi med någon äldre, ibland missionärer och ibland någon annan familj.

Det kom barnbarn till både oss och Balcks och vi fortsatte vår tradition tills vi så småningom tvingades dela upp oss eftersom vi blev så många. En av våra döttrar hade flyttat till Skåne och började få en stor familj. Men julsångskvällarna fortsatte både i Stockholm och i Lund.

Trots att familjen Nilsson i Lund har ett stort hus med plats för många gäster blev deras julsångskväll så populär att de gjorde två kvällar, första advent och kvällen före julafton. De är själva en stor familj men bjuder också in vänner och bekanta. Det brukar vara grannar, studiekompisar, vänner i kyrkan och missionärer. Chauffören som körde barnens skolbuss för längesedan är alltid på plats med sin familj.

I Stockholm har traditionen spritt sig till många släktingar och vänner som också inleder julen med sånger och julevangeliet som en hyllning till Jesusbarnet.