De sjöng julsånger

I Gunnel Hedbergs blogg ”Församlingsträdet” berättas om en församlingsmedlem i Örebro, Greger Funck, som utan sin familj döptes som ung pojke på sextiotalet. Greger skriver själv om hur han sedan gled långt bort från kyrkan och evangeliet. Missionärer hade med jämna mellanrum besökt honom under åren. Han hade en tro, men var ibland för djupt nere i missbruk för att engagera sig. Vägs ände upplevde Greger 2014 då han förlorade allt: jobb, körkort, fru, ”allt som betydde något”. Kroppen gav också upp och han blev akut intagen på sjukhus. Ingen förväntade sig att han skulle överleva.

Greger berättar: ”Men Herren hade planer för mig och därför överlevde jag. Jag fick besök av missionärsparet Brown. De återkom vecka efter vecka. Jag blev vansinnigt arg på äldste Brown eftersom han inte gav sig, utan talade om hopp och om att tillfriskna. De bröt isen. Ett halvår senare, omkring jultiden kom en sköterska in:

• Greger, det är fullt med folk här som vill träffa dig!

• Säger du det?

• De ska sjunga!

Jag tog rullstolen och åkte fram i korridoren och där fanns en hel kör av ungdomar som sjöng julsånger. Det var helt underbart! De hade med sig lussekatter och kakor också. Efter det fick jag besök av flera medlemmar, bland andra biskop Keann. I slutet av februari blev jag utskriven och tänkte att jag skulle göra ett försök med kyrkan. Men jag sa till mig själv att om jag ser en enda person som tittar snett på mig så går jag och kommer aldrig tillbaka! Nu när jag berättar detta har jag nära till tårar. Det var helt underbara människor jag mötte och jag är så glad över att jag fått träffa dem och få känna mig omtyckt för min egen skull.”