Att bli ett vittne

Bild

Moroni visar Mary Whitmer guldplåtarna

Mary Whitmer och Moroni, av Robert Pack

Mary och Peter Whitmer välkomnade våren 1829 Joseph och Emma Smith samt Oliver Cowdery till sitt hem så att översättningen av guldplåtarna kunde slutföras. Kraven på Marys tid var höga. Hon tog hand om nio personer i sitt eget hem och hjälpte sina gifta barn som bodde i närheten.

Marys fem söner och båda hennes (blivande) svärsöner blev officiella vittnen till guldplåtarna i juni 1829. Samma månad fick Mary ett eget vittnesbörd.

Utanför Marys hus kom en gråhårig man med en ryggsäck över axeln fram till henne och sa: ”Jag heter Moroni. Du har blivit ganska trött av allt extraarbete som du måste göra.” Moroni tog av sig ryggsäcken och fortsatte: ”Du har arbetat mycket trofast och flitigt. Därför är det lämpligt att du får ett vittnesbörd som gör din tro starkare.” Sedan visade han innehållet i sin ryggsäck – guldplåtarna.¹

Mary blev ett vittne till guldplåtarna, liksom de tre vittnena och de åtta vittnena, vars vittnesbörd finns på Mormons boks inledande sidor. Marys ödmjukhet och flit förberedde henne för att vara ett vittne. Hennes vittnesbörd står inte skrivet på de inledande sidorna i Mormons bok, och hennes namn finns inte på plaketter, monument eller i sinnet hos många heliga som kom efter henne. Även om hennes dagliga bidrag i hemmet och familjen troligtvis passerade obemärkt av många, så kände Gud till dem.

Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt:

”Herren dömer på ett helt annat sätt än vi gör. Han gläder sig åt den ädle tjänaren, inte åt den egennyttige ’ädlingen’.

Många av dem som här i livet är oansenligt klädda ska i livet efter detta bära härlighetskronor.”²

Moronis uppteckning finns nu översatt i form av Mormons bok och vi kan få ett vittnesbörd om att den är sann enligt det löfte Moroni gav på dess sista sidor: ”Jag uppmanar er att ni, när ni får dessa uppteckningar, frågar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar är sanna. Och om ni frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, ska han uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft” (Moroni 10:4).

Känns det någonsin som om dina bördor är enorma men att dina ansträngningar passerar obemärkta? Din himmelske Fader känner dig, och han känner till det goda du gör. När du går omkring och gör gott (se Apostlagärningarna 10:38), tjänar utan erkännande och utforskar skrifterna, kan den Helige Anden bekräfta evangeliets sanning för dig.