”Att övervinna känslan av andlig planlöshet – vad gör jag nu?” Liahona, jan. 2024.
Unga vuxna
Att övervinna känslan av andlig planlöshet – vad gör jag nu?
När vi rör oss mot Jesus Kristus är vi aldrig utan mål.
Övergången till att bli ung vuxen var så spännande för mig. Jag var redo att börja bygga det liv jag alltid velat ha. Jag verkade som missionär i Brasilien och studerade sedan på universitet när jag kom hem. Jag tog examen, fick ett bra jobb och strävade efter att leva som en Kristi lärjunge.
Och jag är fortfarande i det här skedet av livet. Jag gör bara mitt bästa för att följa honom.
Jag är så tacksam för de möjligheter och välsignelser jag har fått hittills. Men när jag ser tillbaka och ser att jag har ingått alla förbund jag kan just nu (förutom äktenskapet) och nått de stora milstolpar jag alltid planerat för, känns det ibland som att jag fastnat lite – osäker på hur jag ska utvecklas, särskilt andligen.
Jag har sett unga vuxna omkring mig brottas med detta också. En del har till och med lämnat kyrkan eftersom de känner att de saknar riktning eller tvingas hantera ouppfyllda förväntningar. Deras handlingar har ofta lagts till min lista över livsfrågor.
Men just nu är mina största frågor till min himmelske Fader följande: Hur kan jag övervinna den här känslan av andlig planlöshet? Vad gör jag nu?
När jag har brottats med de här frågorna har jag lärt mig ett par viktiga sanningar som har hjälpt mig navigera i den här osäkra tiden.
Låt inte distraktioner få dig ur kurs
Under den här tiden när jag inte vet vart jag ska vända mig härnäst eller vad jag kan förvänta mig, har jag märkt hur världens distraktioner lätt kan börja komma före andliga ting. Syster Rebecca L. Craven, andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap, har sagt: ”Världen är full av distraktioner som kan bedra även de utvalda och få dem att slarva med att hålla sina förbund.”1
Jag har sett andra unga vuxna kämpa med sitt vittnesbörd efter att ha återvänt från mission. Jag har också sett hur vissa når milstolpar som att ta examen från universitetet eller gifta sig och så småningom distraheras från det som betyder mest när de inte ger utrymme åt Jesu Kristi evangelium i sin nya rutin.
Jag har också gått igenom andliga upp- och nedgångar. Det har ibland varit svårt att vara motiverad och inte vara lat när det gäller andliga vanor, särskilt när vissa välsignelser inte kommer så fort som jag hade hoppats. Jag vill alltid utvecklas och förbättra mig – jag vill inte stagnera andligen. Men ibland känns det som om jag bara följer strömmen utan syfte.
Men när jag avsätter tid för min himmelske Fader och Jesus Kristus varje dag, särskilt på små och enkla sätt (se Alma 37:6), känner jag den tröst och stabilitet som hans evangelium ger mig, även när världen är så instabil.
President Russell M. Nelson har sagt: ”Jag vädjar till dig att låta Gud råda i ditt liv. Ge honom en god del av din tid. När du gör det, lägg då märke till vad som händer med ditt positiva andliga momentum.”2 När jag medvetet väljer att tro på Jesus Kristus varje dag och tar mig tid till de andliga vanor som binder mig samman med honom, minns jag mina andligt avgörande ögonblick och får en förnyad känsla av målmedvetenhet, hopp om framtiden och tro.
Sök gott inflytande
En annan gång när jag kände planlöshet var under mitt sista år på universitetet. Livet var tufft. Det var under pandemin, så jag var deprimerad när jag var fast hemma och avslutade min utbildning. Det fanns en sådan brist på riktning och kontakt i mitt liv.
Jag hade till och med problem med kyrkan just då. Jag fick ofta tvinga mig att rulla ur sängen i pyjamas för att lyssna på sakramentsmötet på nätet, för det var all motivation jag kunde uppamma.
Under den här mörka perioden hörde jag av mig till min familj och mina vänner och förklarade för dem hur planlös och deprimerad jag kände mig. Det kändes inte som om jag hade något hopp om framtiden, och jag visste inte hur det skulle ordna sig. Och det var då de berättade för mig att de bad för mig och stöttade mig fastän de var långt borta.
När jag hörde av mig till nära och kära som har djup tro och när jag bad till min himmelske Fader med bara en gnutta andlig motivation, kände jag stöd och kärlek.
Jag har märkt att när jag är hyperfokuserad på mina ouppfyllda förväntningar, mina tvivel eller mina svårigheter, hamnar min tro i oordning. Jag glömmer bort välsignelserna i mitt liv. Men genom att aktivt omge mig med det som är gott genom att läsa min patriarkaliska välsignelse, lyssna på generalkonferenstal och umgås med nära och kära som påverkar mig till det bättre, fokuserar jag åter på den mirakulösa skillnad som Jesu Kristi evangelium gör i mitt liv.
Även om du inte har en tydlig väg framför dig ibland eller om saker och ting inte går som planerat, finns det fortfarande så mycket godhet i ditt liv och så många möjligheter tillgängliga till hjälp för din utveckling på förbundsstigen. Det finns alltid mer att lära sig och mer utrymme att växa, särskilt andligt. Be din himmelske Fader om vägledning. Han hjälper dig att söka efter och finna de goda inflytanden och möjligheter till tillväxt och lärande som finns omkring dig (se Trosartiklarna 1:13).
Fortsätt sträva
Vår personliga andlighet kan ibland gå i vågor – upp och ner. Ibland kan vi känna oss fasta i vår tro och evangeliets glädje. Men vid andra tillfällen kanske vi har svårt att veta vart vi ska vända oss härnäst. Det kan bli kämpigt när svårigheter kommer, frågor uppstår eller välsignelser fördröjs, särskilt när vi gör vårt bästa för att leva efter evangeliet. I dessa svåra tider ser jag ofta människor ta en av två stigar: en där de sträcker sig efter Frälsaren och en där de inte gör det.
Ibland jämför jag de här ögonblicken med berättelsen om Mose och kopparormen (se 4 Moseboken 21:8–9). När israeliterna desperat ville bli botade efter att ha blivit bitna av giftiga ormar, gav Mose dem ett enkelt sätt att bli frälsta: att bara titta på kopparormen som representerade Jehova. Det var allt de behövde göra. Bara en blick så skulle de leva. Men många valde att inte göra det och omkom. (Se 1 Nephi 17:41.)
Den här berättelsen får mig att tänka på hur vi ibland bär den giftiga tyngden av besvikelse och förbittring från våra ouppfyllda förväntningar, när botemedlet är precis framför oss!
Nyckeln till att känna hopp, frid och tro på vår framtid är helt enkelt att vända oss till Jesus Kristus (se Helaman 8:14–15; Johannes 3:14–17).
Jag har alltid kritiserat mig själv hårt när jag gör misstag. Men eftersom jag verkligen har strävat efter att lära mig om och tro på min himmelske Fader och Jesus Kristus, vet jag att jag alltid kan räkna med att de ska ge mig förlåtelse, tillväxt och helande i svåra tider. Jag vet att när jag fäster blicken på dem genom bön, genom att studera Kom och följ mig, tillbringa tid i templet och ära mitt ämbete, känner jag tacksamhet och förnyelse.
När jag söker dem ser jag Jesu Kristi evangelium för vad det är: en tillflykt som ger oss tröst, trygghet och helande från världens ormar.
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har kärleksfullt vittnat: ”Ett ’fullkomligt klart hopp’, som kommer av kärlek till Gud och alla människor – det är vad vi önskar er alla … Med detta klara hopp kommer den omisskännliga viskningen att Gud älskar er, att Kristus är er förespråkare och att evangeliet är sant. Dess klarhet påminner er om att det i evangeliet alltid – varje dag, varje timme – finns en ny chans, ett nytt liv, ett nytt år. Vilket under! Vilken gåva! Och tack vare Kristi gåva är det bästa i livet vårt om vi ståndaktigt fortsätter tro, fortsätter försöka och fortsätter hoppas.”3
Gå mot Jesus Kristus
Att bli ung vuxen medför många förändringar, stor ovisshet och, ja, till och med ouppfyllda förväntningar ibland. Men Jesu Kristi evangelium är alltid säkert och alltid stadigt. Och hans och vår himmelske Faders löften är fasta när vi ständigt håller oss kvar på förbundsstigen. Världen kan göra det så svårt ibland att fokusera på honom. Men varje steg framåt som för oss till honom är framsteg. När vi rör oss mot Kristus är vi aldrig utan mål – vi går mot hopp, frid och glädje.
Författaren bor i Manchester, England.