Liahona
Mina största skatter
Januari 2024


”Mina största skatter”, Liahona, jan. 2024.

Sista dagars heliga berättar

Mina största skatter

Att låtsas vara en sista dagars helig ledde till mitt dop och ett nytt liv i Jesu Kristi evangelium.

Bild
händer som lagar mat, med Mormons bok liggande intill

Illustration: Ben Simonsen

Mitt arbete som kock var mitt liv. Jag reste världen runt och lagade mat på lyxhotell och kryssningsfartyg. Jag gick med i ett lag bestående av duktiga kockar som vann många internationella matlagningstävlingar.

En gång var jag hemifrån i tre år. Mamma ringde mig ofta gråtande och bad mig att komma hem.

En dag i Milano i Italien, där jag hade tecknat avtal om att laga mat på ett hotell, träffade jag heltidsmissionärerna på en fullpackad tunnelbanestation. De berättade för mig om Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och berättade om ett par evangelieprinciper. Jag tyckte särskilt mycket om vad de lärde mig om familjen.

Missionärerna gav mig ett exemplar av Mormons bok och bad mig att be om den. De gav mig också en broschyr med instruktioner om hur man ber.

Jag återvände till mitt hotell på gott humör, gick till mitt rum, bad och började läsa. Ju mer jag läste Mormons bok, desto mer ville jag läsa. Tyvärr hindrade arbetet mig från att träffa missionärerna igen. När mitt hotellkontrakt upphörde återvände jag hem till Bari där jag började laga mat för ett annat hotell.

En dag på hotellets restaurang försökte en annan kock, av olämpliga anledningar, få dejter med några av servitriserna där. Han blev arg eftersom servitriserna, som var sista dagars heliga, vägrade gå ut med honom.

Jag kom ihåg missionärerna jag hade träffat i Milano och sa till kocken att servitriserna var i sin fulla rätt att säga nej.

”Så är du också mormon, eller?” frågade han.

Eftersom jag tyckte om principerna som missionärerna hade undervisat mig om och kände att det var rätt att försvara servitriserna så svarade jag ”ja”.

Nästa gång som kocken såg servitriserna sa han till dem att jag var sista dagars helig. De blev väldigt glada. När vi samlades för att äta lunch började de ställa frågor om kyrkan i Milano. Jag berättade för dem om staden och att jag hade träffat missionärerna där. När vår lunch kom sträckte jag mig efter ett glas vin på bordet.

”Varför dricker du vin?” frågade en av servitriserna.

”Är det något fel med det?” sa jag.

”Är du ens aktiv?” frågade en annan.

”På vilket sätt?” sa jag.

”Hur var du klädd när du döpte dig?” frågade de.

”Jag minns inte”, sa jag till dem. ”Jag var bara en månad gammal.”

De blev väldigt arga, för de trodde att jag gjorde narr av dem. Jag försäkrade dem om att jag inte gjorde det. Jag erkände att jag inte var medlem i kyrkan, men jag sa att jag tyckte om Mormons bok och de evangelieprinciper jag hade lärt mig. Sedan frågade jag hur jag kunde få lära mig mer om deras kyrka.

Servitriserna presenterade mig inom kort för missionärerna. De kunde knappt tro det när jag var klar med diskussionerna och döptes.

Bild
mamma och pappa med två pojkar

Familjefoto med författarens tillstånd

I och med mitt dop förändrades mitt liv. Jag lärde mig att man inte kan ha en fot i världen och en annan fot i evangeliet. Jag lärde mig att arbete inte är det viktigaste i livet. Jag lärde mig att Herren och min familj kommer först. Till slut förstod jag sorgen som min mamma kände i min frånvaro, och jag bad henne förlåta mig.

Jag slutade att resa runt i världen, gifte mig i Berns tempel i Schweiz, bildade familj och tog ett jobb där jag lagade mat på ett lokalt sjukhus, där jag använde mina talanger till att hjälpa sjuka människor återhämta sig. Nu ansvarar jag för personalavdelningen på sjukhuset. Att arbeta på hemmaplan ger mig tid att ägna mig åt familjen och mina ämbeten i kyrkan.

Från den dag jag besökte templet och tog emot min begåvning två år efter mitt dop har jag älskat templets helighet och arbetet där. När min far dog fyra år senare var jag förkrossad. Han var min hjälte. Tack vare Jesu Kristi evangelium vet jag att han fortfarande lever.

När jag kom in i det celestiala rummet efter att ha gjort ställföreträdande arbete för min far kände jag hans omfamning. I det ögonblicket visste jag att min far hade tagit emot evangeliet och den kärlek Herren har till sina barn.

Vi sista dagars heliga har välsignelsen att ha kunskap om det sanna evangeliet. Jag är tacksam för hur det förändrade mitt liv. Det var i evangeliet jag fann sann lycka. Evangeliet och min familj är mina största skatter.